Det är dags att den svenska inrikespolitiska debatten om ekonomi och arbetsmarknad involverar vad som händer runt om i världen. Tyvärr är det mer av navelskåderi och att ryggdunka den politiska makten som sker än att verkligen diskutera hur fler arbetstillfällen som ska finnas, var tillväxten sker i världen samt hur arbetslösheten ska kunna minskas.
Det är lätt hänt att nu gå runt och tro att svensk ekonomi kan stå på egna ben med en inhemsk marknad som drar runt hjulen. Tyvärr för dessa personer stämmer inte det med verkligheten. Den egna marknaden är för liten. Än en gång är det exportindustrin som är lokomotivet. Orsaken är världsekonomin.
Runt om i världen finns det ekonomiska lokomotiv som har dragit ekonomin när USA gick in i sin djupa lågkonjunktur. Det är Brasilien i Sydamerika, länder i sydöstra Asien samt Indien och Kina. Länder som på engelska kallas för ”emerging markets”. Här finns en stor tillväxt.
Varje år är det minst 70 miljoner invånare i dessa länder som når medelklasstatus och efterfrågar varor och tjänster som vi har det i väst, däribland Sverige. Det är stora affärsmöjligheter som öppnar upp sig.
Tyvärr för oss i Sverige ligger den största delen av vår handel riktad mot EU och USA. EU har sina problem och försöker lösa det genom kraftiga nedskärningar i offentlig sektor. Det kommer att dra ned på investeringar och köpkraft, vilket påverkar svenska företag. För att undvika detta måste svensk handel med omvärlden svänga om, minska till EU och öka till andra länder utanför Europa. Det kommer Sverige att vinna på.
I USA visar det sig att det som hjälper hjulen att snurra på är exporten, framför allt till emerging markets. Fler och fler amerikanska företag, även små, väljer att satsa på att göra affärer med andra länder. De går bra medan företag som satsar på den inhemska marknaden går sämre.
En sak som man i USA har insett, och som faktiskt Barack Obama lyfter fram, är att landet riskerar att hamna efter omvärlden. Målet är att fortsätta att vandra uppåt i den ekonomiska förädlingskedjan och ta kampen om de mer kvalificerade yrkena. För även om Kina är världens verkstad har landet fortfarande inte kommit med nästa generations motsvarighet till internet eller i-pod.
Hur ska man ta kampen om dessa arbetstillfällen?
Amerikas och Barack Obamas inställning handlar det om att arbetskraften måste utbildas än mer och satsa på branscher där de nya jobben kommer. Kompetenshöjande utbildning liksom utbildning överhuvudtaget är något som gör att USA kan ligga i framkanten i ekonomin och få tillgång till nya arbetstillfällen som får arbetslösheten att sjunka.
I Sverige verkar det vara precis tvärtom. Många företag skriker efter utbildad arbetskraft för att kunna ta nya order men på grund av att arbetslösa inte har rätt utbildningsnivå och kompetens måste man tacka nej. Mycket pengar och marknadsandelar förloras på det sättet.
Tyvärr är satsningar på jobbcoacher, FAS-3platser och stöd till servicesektorn viktigare satsningar för regeringen. Det är precis som att Fredrik Reinfeldt och hans regering har gett upp kampen och väljer att låta Sverige stå still när det handlar om förädlingskedjan och nöja sig med det man har.
Innan har Sverige varit med och konkurrerat framgångsrikt om de nya jobben och klättrat uppåt i den ekonomiska kedjan men nu verkar den borgerliga regeringen stiga åt sidan och nöja sig med den nivå man har uppnått. Det är till och med så att avsaknaden av rejäla investeringar i morgondagens ekonomiska motor gör att vi inte längre är med och tävlar med omvärlden om de nya arbetstillfällena. Istället klättrar landet nedåt.
I andra länder är man beredd att satsa mycket mer på att jobb ska skapas och att utbilda sin befolkning. I Sverige kan vi se en annan utveckling. Det gör att vi riskerar att hamna efter andra länder och stå mycket illa rustat inför framtiden. För det är i de gamla näringarna och servicegrenarna som utslagningen kommer att fortsätta medan i de nya finns det många nya arbetstillfällen som kommer att skapas och finnas kvar under lång tid.
Sverige har inte råd att missa detta.
Röda berget i Malmö bloggar om att Borg och Batra gnäller ihop. Martin Moberg lyfter upp att det är lite omkastningar i opinionen. Peter Andersson skriver bra om att ibland får man det opinionsläge som man ber om. Sandro Wennberg funderar över om socialdemokraterna litar på sina medlemmar. Högbergs tankar har en fundering om det är lätt med demokrati i Afrika. HBT-sossen frågar sig vad vore vi utan bibliotek. Rebellabloggen lyfter upp att Sverige tyvärr är inte ett jämställt samhälle. Bengt Silfverstrand tar upp att i Agenda fick Fredrik Reinfeldt reda på att klyftorna ökar i Sverige.
"I andra länder ..." Vill du ha kinesiska löner här? Eller kinesiskt skolsystem? Då får vi säkert fart på allt även här. Precis som kineserna...
SvaraRaderaNej, inte det jag menar. Rekommenderar varmt att du läser artikeln. Nyckeln ligger i att ta sig uppåt i kedjan och satsa på jobb som ger bättre betalt både för den som är anställd och för företagaren. Precis som vi har gjort innan. Då blir även vi vinnare i Sverige.
SvaraRaderaRoger Jönsson (S)
Vilka "andra länder" menar du då där dessa stora jobbsatsningar sker? De flesta är ju skuldsatta upp till öronen (typ Belgien, Italien, Spanien) eller sitter vid konkursens rand (Irland, Island, Grekland etc)?
SvaraRadera