tisdag 15 november 2011

Vi ska våga bli gamla i Sverige

De senaste veckorna har varit mycket tuffa för Carema och de som förespråkar att företag ska få göra vinst på vård och äldreomsorg i Sverige utan att återinvestera den. Det ena avslöjandet efter det andra visar upp hur äldre människor hamnar i kläm och ses som vilka handelsvaror som helst. Trots att det är många som har framfört klagomål är det först nu när media har lyft upp detta tillsammans som regeringen Fredrik Reinfeldt har fått kalla fötter och panik. Nu försöker man komma med förslag men fortfarande tänks det utifrån samma gamla ramar. För ska sanningen fram är det många i vårt land som är rädda för att bli gammal. Så ska det inte vara. Det måste till en ändring.

Fredrik Reinfeldt har varit ute och uttalat sig. Han anser att detta rör sig om enstaka fall och därmed något som man inte ska oroa sig för i onödan. Det gäller bara att åtgärda felen så kommer det inte att hända igen. Det han säger tycker jag visar på att han inte är i kontakt med verkligheten som han borde. De höga förtroendesiffror som han har borde vi alla fundera över för hans uttalande tyder på något helt annat.
Jag tycker det bara är att erkänna. Vi har ett felaktigt äldreomsorgssystem i Sverige. Nu förstår jag att Fredrik Reinfeldt inte vågar erkänna detta för det är att underkänna den borgerliga politiken. En politik som tyvärr har dominerat debatten inom äldreomsorgen under 20 år. En debatt där vi socialdemokrater faktiskt borde ha kunnat klara av att ta fram ett annat politiskt förslag.
I en tidigare bloggpost om bristerna inom äldreomsorgen lyfte jag upp att vi måste bygga en ny äldreomsorg i Sverige. I centrum ska kvalitet och egenmakt för de äldre stå i centrum, och inte valfrihet som handlar om etableringsfrihet för företag.
Min partikollega Peter Högberg diskuterar också att socialdemokraterna måste våga se äldreomsorgen med andra glasögon. Han sätter flexibilitet, ansvar, valmöjligheter och trygghet i centrum. Det är ord som jag anser förklarar vad vi socialdemokrater menar med kvalitet och egenmakt.
Det handlar med andra ord om att sätta de äldre i centrum och bygga upp en äldreomsorg där det är dem som är i ”förarsätet” och inte ligger i bakluckan som nu. Makten flyttas bort ifrån utföraren till den enskilde som får tar makten över sitt eget liv igen. Även den som är mycket sjuk kan på detta sätt få kontroll över sitt liv, vilket inte är lätt då sjukdomar tar mycket kraft och ork som gör att man tvingas in i passivitet. Dock gör dagens system att de äldre förblir i denna passivitet.
Egenmakten gör att den äldre bestämmer över sitt eget liv. Även i den svåraste stund skapar denna egenmakt en inre trygghet som gör att man kan ta ”befälet” när det behövs. Bygger vi ett sådant system från grunden och med stödfunktioner som ska backa upp den äldre och utgå ifrån dennes egenmakt har vi fått ett system som vars utförare inte vågar göra så som vi har läst under de senaste veckorna, men även åren.
Fredrik Reinfeldt, Maria Larsson och de andra i regeringen är fast i ett gammalt tänkande. Moderaternas idé om att ta fram en ny äldreomsorgspolitik är samma gamla andas barn och inget nytänkande. Det är symptomatiskt från regeringen enda ned till exempelvis de som styr i Ystads kommun. För oss socialdemokrater gäller det nu att formulera en annan äldreomsorgspolitik som verkligen sätter de äldre i centrum. För i centrum ska de äldre vara. Ingen ska behöva vara rädd för att bli gammal och rädd för att hamna i äldreomsorgen.
Susanna Alakoski om att människovärdet kapsesjar. Lena Sommestad visar i sin analys hur näringslivet gör nu allt vad man kan för att slippa ifrån att ta ansvar och skyller på politikerna istället. Alliansfrittsverige om att riskkapitalbolagen är inte rädda för regeringens förslag då man räknar med att bli kompenserade. Centerpartisten Per Ankersjö visar på att han och alliansen är fast i gammalt tänkande. Röda berget funderar över varför högern hanterar Caremas kris.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar