Socialdemokraterna är ett parti för löntagarna

Jag tycker det är rätt så roligt att läsa och lyssna på dem i media som anser att socialdemokraterna måste bli ett parti som analyserar sin samtid och utifrån det berättiga sin existens. Det verkar som att partiet precis har uppstått och ska leta efter sin identitet. För just vilken identitet och varför socialdemokratin finns är två centrala delar som gör att det blir lättare att analysera samtiden. Något som vi socialdemokrater måste vara aktivt medvetna om hela tiden men som inte alla är. För vem finns då socialdemokratin? Jo, för alla som är löntagare.
 

Under senaste mandatperioden, även denna, har socialdemokraterna diskuterat hur vi ska kunna attrahera storstadsväljarna. Det är i de tre storstadsområdena Malmö, Göteborg och Stockholm som partiet tappar väljare. S når inte riktigt fram. Istället lockar alliansen och Miljöpartiet. Många vill därmed se en speciell storstadspolitisk satsning från socialdemokraternas sida, gärna att partiet lägger sig så nära alliansens förslag. Storstadsväljarna har speciella önskemål och lever ett speciellt liv anser man. Då behövs andra lösningar.

Jag anser att med en sådan analys har man helt och hållet missat varför socialdemokraterna finns. Jag vet att det finns de som anser att S inte ska titta på sin historia men det måste vi göra. Görs inte det är socialdemokraterna vilsna.

Socialdemokraterna startades för att driva arbetarnas intressen. Under lång tid hade det funnits andra partier som företrädde kapitalintressena och de som var högre utbildade men inte företrädde arbetarna. Ur fackföreningsrörelsen framträdde det socialdemokratiska arbetarpartiet med ett klart uppdrag. Förändra Sverige så att arbetarna/löntagarna, får det bättre. Bort med det gamla samhället som förhindrade löntagarnas möjligheter att förverkliga sin egen framtid.

Sagt och gjort. Socialdemokratiska partiet bildades och satte igång med att driva en politik som hade löntagarnas bästa för ögonen. Den ena reformen efter den andra infördes med löntagarna i centrum. Semester, pension, utbyggd välfärd, skola som gav löntagarnas barn möjlighet att göra klassresor, sjukvård för alla, äldreomsorg, barnomsorg, omfördelning av inkomster via olika försäkringssystem, förbättrad arbetsmiljö, förbättrad arbetsrätt med mera. Listan kan göras hur lång som helst.

Löntagarnas bästa var för ögonen under lång tid men det bröts i och med att Sverige drabbades av en finanskris 1991-93. Den socialdemokratiska politiken fick en helt ny uppgift, att skydda Sveriges ekonomi. Innan sköttes landets ekonomi utifrån tanken om att en välskött ekonomi skapar överskott som i sin tur gör att löntagarna kunde få det bättre. Nu blev det så att en välskött ekonomi skapar överskott som gör att landets ekonomi inte kan äventyras för då bestraffas man av marknaden. När det väl är säkrat är det andra gruppers tur att få del av detta.

Ändå lät socialdemokraterna löntagarna komma före kapitalet men glömde att berätta detta. Istället reducerades politiken till att handlar om enskilda personers plånböcker, och då allas plånböcker.

Fredrik Reinfeldt har sedan fört den ekonomiska politiken vidare, dock inte med löntagarnas bästa för ögonen utan för de som har gott om pengar. Här har prioriteringen legat men det har funnits en tanke om att ger man alla andra lite grann så är det inga problem med att ge de som har mer pengar mer i plånboken.

Vi socialdemokrater är inte så vilsna som det verkar men däremot måste partiledare och politiker som vi har vara fullt medvetna om att vi är ett parti för löntagarna. Det betyder inte att vi överger jämställdhet, miljö och liknande för dessa är mycket viktiga för människors frihet. De ska vara en aktiv del i en politik för löntagarna. Vi lämnar ingen efter. Alla ska vara med.

Peter Andersson påpekar korrekt att jobbmatchen står mellan Löfven och Reinfeldt. Martin Moberg i en analys om att sätta jobben i förarsätet. Johan Westerholm skriver om socialdemokraterna och arvet efter Henry Kissinger. Högbergs tankar om partiets stabilitetspakt. Röda berget lyfter upp hur löntagare utnyttjas och alliansen gör ingenting åt det. Löntagarbloggen om att det är dags att sätta stopp för ofrivilliga företagare. Parkstugan tar också upp detta. In Your Face om att Stefan Löfvens populäritet är ett problem för Fredrik Reinfeldt. Alliansfrittsverige om krisen i Kd. Jämlikhetsanden tar upp vikten att involvera många i utvecklingen av socialdemokraternas politik. Bo Widegren går till attack mot Dagens Nyheter.

I Dagens Nyheter tas upp ett allvarligt problem för löntagare som tvingas bli egenföretagare.  Debattörer från Svenskt Näringsliv har inte koll på vad som är äkta socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik. Tidningen Fokus i en intressant analys av spelet runt Håkan Juholts avgång.