tisdag 20 mars 2012

Nu ojar vi oss över direktörslönerna igen

Jag tycker det är mycket intressant att läsa om hur direktörer och andra toppnamn ser till att få tillgång till rejäla löneökningar, snittlöneökningen ligger på 15 procent, och reaktionerna på detta. Det klagas mycket på detta men jag är inte ett dugg förvånad. Dagens ekonomiska system är uppbyggt på att det ska vara så här. Sedan kvittar det vad exempelvis Anders Borg säger. Det vi behöver i Sverige är nämligen en rejäl diskussion om vem som ska ha rätt till vinsterna i näringslivet. Ska det vara de anställda eller ska det vara aktieägarna?

När arbetarrörelsen startade upp och sedan satte igång sitt arbete var det primära att frige människan och skapa ett samhälle där människors frihet inte kränks och begränsas på olika sätt. Ett verktyg för att åstadkomma detta är att människor ska ha ett arbete, ett annat är att det överskott som anställda skapar ska gå tillbaks till dem i form av högre löner, tryggare anställningar, bättre avtal och bättre arbetsmiljö. Omfördelning ska också ske mellan de som har gott om pengar till de som har det sämre ställt.
Så var tanken och så bedrevs både politiken i Sverige liksom avtalen mellan arbetsmarknadens parter. Det fortsatte under lång tid men vi har under de senaste 20-25 åren fått se hur en allt större del av kakan går till aktieägarna. I dag dela mångmiljarder ut till aktieägare från svenska företag, samt många miljoner i bonus och löner till företagens chefer. De anställda får ofta nöja sig med 2-3 procent i löneökningar.
Det här är en förändring som skedde i och med nyliberalismen gjorde sitt intåg. Kortsiktiga placeringar, jakten på vinst och ren egoism har gjort att företag inte längre vågar stå emot de anonyma placeringsföretagen, speciellt fonder, som har som enda mål att se till att förmögenheten växer inför nästa kvartalsrapport.
För företagen innebär det att vinster som skulle gå till högre löner, forskning och innovation, framtagande av nya produkter och tjänster tvingas nu istället gå till aktieutdelningar. Företagen och de anställda drabbas med ostadigare framtid och arbetslöshet. Till detta ska vi då lägga tanken om att ju mer välbetald en chef är desto mer jobbar den och det blir bra för företagen.
Så står vi då här och klagar på att cheferna i företagen tjänar storkovan och får fina löneökningar. Samtidigt tas det inte ett endaste dugg upp i debatten om det systemskifte vi har varit med om. En allt större del av vinsten går direkt till aktieägare och det slår mot de anställda. Jag anser att anställda ska ha ordentliga löneökningar. Det gör att inkomsterna ökar och därmed minskar vårt behov av att låna pengar för konsumtion och investeringar. Egna pengar gör att man blir fri och kan bestämma över sitt eget liv och sin egen egendom. Låna pengar gör att det blir tvärtom.
En progressiv arbetarrörelse måste föra denna diskussion. Vi kan inte springa runt och peka finger åt direktörerna om vi inte samtidigt är beredda på att förändra det system som finns. Frågan är om arbetarrörelsen är redo att ta diskussionen med svenska folket om vem som ska ha rätt till vinsterna i företagen.
Aftonbladet om S och M och jobben. Johan Westerholm om arbetarklassmoral. Martin Moberg om datalagringsdirektivet som en överväldigande majoritet i riksdagen ställer sig bakom. Jämlikhetsanden funderar över biståndsministerns aktivitetsnivå. Röda berget funderar över vem som censurerade Svenska Dagbladet med tanke på biståndsministern.

1 kommentar:

  1. Använd rätt begrepp, Roger.

    Skriv inte "lön" om du syftar på aktieutdelning. Aktieutdelning är inte lön.

    Du är väl medveten om skillnaden.

    SvaraRadera