torsdag 15 mars 2012

Vifta inte bort barnfattigdomen

I går presenterade Rädda Barnen en rapport om hur barnfattigdomen ser ut. I fjol handlade rapporten om hur det såg ut 2008, i år är det 2009. Även om det är ett par år bakåt i tiden pekar en av rapportens författare på att barnfattigdomen ser ut till att ha fortsatt att öka under de följande åren. Antalet barn som lever i fattigdom är 248 000 stycken, en siffra som kommer att stiga och något som ingen kan vända sig bort ifrån. Jag blir därmed orolig när högeralliansen och borgerliga ledarskribenter försöker vifta bort Rädda Barnens rapport.

Jag förstår att Rädda Barnens rapport vänder upp och ned på den politiska dagordningen och retoriken. Allting är inte så bra som det verkar. Speciellt inte med tanke på att barnfattigdomen ökar mellan 2008 och 2009, trots att det vid den tidpunkten basunerades ut i media hur bra det svenska folket hade fått det. Verkligheten visar sig från en helt annan sida.
I dagens moderna Sverige lever 248 000 barn i fattigdom. Det går inte att vifta bort. Just försöken att bortförklara barnfattigdomen anser jag är tråkig. Barnfattigdomen måste tas på allvar, oavsett vad man tycker. Inga barn ska behöva leva i fattigdom i dagens Sverige. Barnfattigdomen är begränsande på alla sätt som finns. Barnens frihet kringskärs, inte bara i barndomen utan också för resten av livet. De får sämre förutsättningar och halkar efter andra. Samtidigt är risken hög att de får sjukdomar som leder till livslånga behandlingar och risken för en förtida död. Ingen kan ducka för detta.
Det behövs en bred arsenal av åtgärder. Allt från förbättrade trygghetssystem till skapandet av många, många fler arbetstillfällen, förbättrad utbildning, bättre stödsystem, minskning av avgifter till verksamhet på fritiden, slopandet av avgifter inom skolan, satsande på frukost och eftermiddags fika i skolan (som också är avgifts fri), till sommarjobb för unga och att ge unga alla de åtgärder och stöd som behövs, liksom deras familjer.
Görs det kan barnfattigdomen på bred front rullas tillbaka och försvinna. Fast då gäller det att man vågar inse att barnfattigdom faktiskt finns och inte försöker skylla på andra eller stoppa huvudet i sanden.

Peter Andersson funderar över barnfattigdomen och varför den anses vara en vänstervriden samhällssyn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar