fredag 6 april 2012

Tjoho! Topp i mätningarna!

Ännu en opinionsmätning visar att socialdemokraterna är i dag det största partiet i Sverige. Den rödgröna sidan skulle få egen majoritet i riksdagen. Högeralliansen tappar därmed makten men också väljare till framför allt socialdemokraterna. Nu sker direkta övergångar. Trolig orsak är att socialdemokraterna nu fokuserar på att diskutera politik, lyfta upp människors vardagsproblem och komma med nya idéer. Det är något som vi måste ha med oss hela tiden. Jag hoppas innerligt att socialdemokraterna i hela landet inser att trams, krypskytte och annat tjafs inte hör hemma hos oss. Arbetar vi tillsammans, verkligen ser samhällsproblemen och tar människors vardag på allvar blir vi också ett intressant parti.

Jag tänker inte än en gång föra fram en varningens finger för resultatet i en opinionsmätning. Tillräckligt många i partiet borde vid detta lag inse att vi kan aldrig någonsin ta något för givet utan vi måste arbeta stenhårt hela tiden. Samtidigt finns det dock ett hopp om att bygger vi en socialdemokrati som klart har en politik som visar att vi står för något annat, som människor kommer att må bra av och som kan ge möjligheter till att människor kan förverkliga sina drömmar.
I en annan mätning i Aftonbladet framgår det att förtroendet för Stefan Löfven fortsätter att öka. Han har näst mest förtroende av alla partiledare. Det är bara Fredrik Reinfeldt som ligger före, och det ska han göra med tanke på att den som har statsministerrollen ska ha störst förtroende. Det är bra för socialdemokraterna och utgör ett förtroendekapital som kan vara avgörande i slutspurten i en valrörelse.
Sedan kan jag inte låta bli att kommentera moderaterna. Jag har lovat mig själv att prata mycket mindre om högeralliansen men det Sofia Arkelsten säger är rätt så anmärkningsvärt. I stort sätt hela tiden som moderaterna har styrt har först Per Schlingmann och sedan Sofia Arkelsten hela tiden sagt att partiet omprövar sin politik och förnyar sig. Det är därmed rätt så anmärkningsvärt att allt det verkar inte ha stämt för nu ska det satsas rejält på förnyelse av den moderata politik. I en rad veckobrev från Sofia Arkelsten till partimedlemmarna har det många, många gånger stått att man nu förnyar sin politik.
Jag tror därmed att väljarna är trötta på moderaterna, trötta på pratet om förnyelse av politiken men det som finns är samma politik ompaketerat i lite nyare omslagspapper. Väljarna vill ha något annat. För oss socialdemokrater handlar det om att verkligen prata med väljarna, lyfta upp vardagsproblemen men också de utmaningar som världen står inför. Gör vi det kan vi också föra en offensiv politik för byggandet av ett bättre samhälle för alla.
Löntagarbloggen skriver om uppror på Cloetta i Gävle. Högbergs tankar i skarp analys av opinionsmätningen. Röda berget om ett nytt spännande höghus i Rosengård. Johan Westerholm diskuterar harakiri i energifrågan. Björn Andersson om att S är största partiet, samma sak skriver Tord Oscarsson. Bo Widegren tar itu med Dagens Nyheter. Svd1. Netroots.

4 kommentarer:

  1. Hej Roger

    Tror vi kan nå 40% innan året är slut. Jag ser med spänning fram till partiledaredebatten i början av maj.

    En mör och omskakad FR ska möta en taggad SL fylld av självförtroende.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker det ska bli mycket intressant att följa debatten. Jag tror att Stefan Löfvén har bra möjlighet där att dels visa på hur regeringens politik slår, dels på vad för form av politik vi vill bedriva. Ser med spänning fram emot det.

    SvaraRadera
  3. Vad tycker egentligen Stefan Löfven om det Jan Emanuel Johansson gjort? Om han ogillar det, hur vill han agera för att sådant inte skall upprepas?

    SvaraRadera
  4. Varför skulle inte Löfven nå 40% innan året är slut? Sahlin nådde 45,0% vid två tillfällen under 2008, dels i början av året och dels under sensommaren, bara några veckor innan hon började skänka bort ministerposter till mp. S rasade med hela 6 procentenheter redan i de första mätningarna efter den 8 oktober, då överenskommelsen med mp offentliggjordes. Det var samma dag som bilindustrins kris var den stora nyheterna. Sahlin var som en astronaut från yttre rymden, som helt aningslös hade kraschlandat i den jordiska verkligheten. Sällsynt illa timat. Sedan även v tagits med i samarbetet rasade s med ytterligare 7 procenenheter. Som lök på laxen föll även väljarstödet för v. Sedan dämpades raset något. Men kurvan var fortfarande nedåtriktad under de första månaderna av 2009, om jag minns rätt. Det kom att dröja nästan ett år innan s, v och mp tillsammans uppnådde lika höga siffror som s hade haft ensamma under första halvåret 2008. När sedan de tre partierna började driva valrörelse tillsammans (ung från maj 2010) kom det tredje stora raset för s.

    Redan under 2007 hade väljarna tröttnat på allianspoliltiken. Och det var just på alliansen, och inte på de borgerliga partierna var för sig, som väljarna hade tröttnat. De borgerliga väljarna upptäckta att de hade köpt grisen i säcken, linjen hade bestämts genom heliga partiledaröverläggningar huvudsakligen före valet. De ville inte ha någon annan allians i stället.

    De ville ha ETT parti, som höll vad det lovade. När stödet för S började stiga en bra bit över 4o % såtg s ut att kunna bli ett sådant parti. När Sahlin inte infriade de förhoppningarna gav de Reinfeldt chansen i stället.

    Väljarna efterfrågar kanske inte stora ideologiska skiljelinjer, utan snarare regeringsduglighet och förmåga att snabbt, och utan låsningar, kunna reagera rätt på plötsliga förändringar i omvärden.

    SvaraRadera