onsdag 4 april 2012

Vem ska ha makten inom välfärden?

En ledare i Svenska Dagbladet ger sig in i diskussionen rörande välfärden och privata utförare. Ledarskribenten Maria Ludvigsson för fram att orsaken till beslutet om valfrihet inom välfärdssektorn handlar om att flytta makten från politikerna till medborgarna. En fin tanke men tittar vi närmare på det ser vi att makten istället har hamnat någon helt annanstans. Det är dags att verkligen fråga sig vem som ska ha makten inom välfärden.

Jag tycker det är lika intressant varje gång det är någon från högeralliansen, oavsett nivå, som uttalar sig om välfärden och ”valfrihet”. Alltid handlar det om friheten för någon att etablera sig, att driva ett företag inom välfärden. Det leder till att anställda kan byta arbetsgivare och få högre löner eller så kan de starta eget. Det blir fler utförare som människor kan välja och det i sin tur höjer kvaliteten men sparar också pengar till kommuner, landsting och stat.
Forskningen har visat att det än så länge inte finns några resultat som bevisar att det blir bättre. Det är ungefär samma som innan eller så har det blivit sämre. Skolan är ett exempel på det senare. I media har vi vid ett flertal tillfällen kunna ta del av vad ”valfrihet” innebär.
Jag har sedan 2006 drivit en linje som går tvärtemot högeralliansens, och jag ser att andra socialdemokrater i andra kommuner bedriver mer av sådan politik. Den handlar om att utgå ifrån tanken om vem som verkligen ska ha makten inom välfärden. Det jag är inne på är att det är den enskilde som ska ha verklig makt över sin egen situation och har det utifrån att vara en medborgare. Inte som konsument som dagens system bygger på utan att verkligen vara en medborgare.
Det handlar med andra ord om ”egenmakt”. Makt att faktiskt bestämma över innehållet i de välfärdstjänster som levereras. Idag handlar det med om utförarens makt att få lov att genomföra dessa tjänster. Den enskilde har inte så mycket att säga till om utan måste ”shoppa” rätt. Egenmakt innebär att var och en av oss får makten att själva bestämma över det innehåll som vi anser att vi behöver. Göteborgs stad är ett bra exempel på detta när det handlar om äldreomsorgen. Det ger verklig makt och innebär frihet för den enskilde. Dennes valfrihet i livet ökar genom att den själv får bestämma över innehållet i sin egen vardag.
Det är dags att på allvar diskutera vem som ska ha makten.

Martin Moberg diskuterar vikten av personalförsörjning för Sveriges framtid. Johan Westerholm skriver om alla de nu som hyllar Mona Sahlin och det hon säger men som tidigare har motarbetat allt som innan sagts i samma riktning. Röda berget skriver om sjukförsäkringsministern. Högbergs tankar om före detta partiledare som borde förbli före detta. Peter Andersson om LO:s värderingskampanj "Mitt Sverige".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar