onsdag 25 juli 2012

Är Europa förlorat?

Det är med ledsamhet som jag följer utvecklingen i EU och då speciellt euron. Själv röstade jag nej till euron i folkomröstningen och glad för det men samtidigt innebär krisen för euron också en enorm kris för resten av Europa och världsekonomin. Det vi nu ser är förutom en kris för euron också en kris för europeisk höger.

Eurokrisen har varit i gång sedan 2008. Redan med Irlands ekonomiska problem var det klart att fler länder skulle drabbas om inte EU och euroländerna valde att aktivt göra något åt problemen. Resultatet blev tvärtom. Regeringarna runt om i Europa valde istället att ducka och fortsätta med sitt eget.
I ett läge när krisen slog till rejält på flera fronter, där Grekland satte igång det hela, utgick jag, men även andra, ifrån att nu skulle euroländerna enas och ta itu med detta utifrån ett konstruktivt och framtidsinriktat tänkande. Det folket i Europa fick var istället regeringschefer som pekade finger åt varandra och letade efter syndabockar att skylla på, sätta press på dessa och sedan sittande på sina egna rum hoppas att det skulle räcka samt att ingen skulle avslöja deras oförmåga.
För just oförmåga är det som mest kännetecknar hela hanterandet av eurokrisen. Så pass mycket att dagens regeringschefer kan gå till historien som de som sänkte hel euron. Något jag inte tror de är intresserade av men som samtidigt skymmer möjligheten att lösa det hela.
Jag anser att problemet med att eurokrisen inte kan lösas handlar om två huvudområden, nu fokuserar jag på det politiska och inte det ekonomiska (då det inom det senare finns en rad olika saker som skapar problem).
1: Kortsiktigt tänkande. Vi kan se att dagens politiker tänker knappt ett år framåt i tiden. I Sverige är detta klassiskt. Vi har kunnat se hur den budget som presenteras helt och hållet fokuserar på ”nästa år”. Istället för att ha ett långsiktigt tänkande med en klar vision handlar i dag budgeten om att den ska gå ihop ett år i taget. Tyvärr är politiker, oavsett om det gäller ett land eller på kommunnivå, helt och hållet inkörda på detta. Det skapar problem som gör att man missar att de långsiktiga lösningarna också är de bästa.
2: Prestige. Vi kan se i det ena nyhetsinslaget efter det andra från EU hur politikerna i de olika länderna har satt sin egen prestige i att klara av det hela utifrån den väg som man har stakat ut. Istället för att ta till sig fakta och bygga en hållbar utveckling från detta blir den färdväg som euron färdas på överordnat allting annat. Den politiska prestigen är viktigare än något annat. I detta ligger också att framhäva sig själv på andras bekostnad, fara med osanning om hur problemen i de olika länderna har uppstått samt gardera sig själv hela tiden.
Det är två stycken saker som har låst fast politikerna i ett spel där var och en försöker visa sig slagkraftig men man vill göra det på andras bekostnad. Det som verkligen behövs är inte politikerna beredda att göra.
I EU har arbetslösheten stigit till närmare 24,868 miljoner människor, i maj (11,1 procent) och i euroområdet är det 17,561 miljoner. Eurostat räknat med att arbetslösheten ska fortsätta att stiga. Samtidigt ökar fattigdomen i EU. Det här är en utveckling som det går inte att blunda för. Jag kräver mycket mer av Europas regeringschefer. Det vi ser nu är rent ut sagt för dåligt.
Svenska Dagbladet i en analys.

4 kommentarer:

  1. Välfärd som finansieras med lån är INGEN välfärd! Detta borde ni politiker i alla länder lära er.

    Jag tycker absolut inte att ni politker skall få låna i våra namn och skuldsätta framtiden för kommande generationer.Antingen räcker pengarna ni lyckats driva in på skattevägen eller så får det vänta med alla ofinansierad politikerlöften. MVH Karl

    SvaraRadera
  2. Under 1800-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder. Landets styrande ansåg att så kunde det inte fortsätta. Något måste göras. Vad gjorde de styrande? Sparade man sig ur detta? Nej. Man gick ut och lånade pengar för att investera i infrastruktur. Det gjordes för att exportindustrin skulle kunna tjäna in pengar till landet men också hjälpa de lokala och regionala ekonomierna i landet. Så gjordes och facit har vi i dag.

    I dag är Sverige ett av de rikaste länderna i världen och anser sig inte ha råd att investera i utbildning, infrastruktur, forskning och byggande. Vi kommer därmed att hamna efter resten av världen. Det är inte jag intresserad av.

    Lär av historien.

    SvaraRadera
  3. Den för var och en intresserad rycker den uppenbara UPPLÖSNINGEN av Industrialism - Kapitalism - Konsumism, ERAN av IDIOTI, med ökande acceleration allt närmare - till livets fromma! HURRAAAAA!!! Barnen får en Framtid i samklang med livet, naturen, Jorden - och sitt innersta JAG!!!

    SvaraRadera
  4. Det gäller väl att investera i potatis och säd och kött, fisk etc. alltså MAT. Guld, silver kan ingen äta. Bered er på att äta vassrötter, bär och fiska där det kan fiskas. Pengar utan värde gör ingen glad. Mat på bordet är det som räknas.

    SvaraRadera