I sydöstra Skåne finns tre kommunala gymnasieskolor.
Den ena är Sydskånska gymnasiet som ägs gemensamt av Ystads, Tomelillas och
Sjöbos kommuner. Den andra är Nils Holgerssons gymnasiet som ägs av Skurup. Det
sista är Österlengymnasiet som ägs av Simrishamns kommun. Till detta ska läggas
privata gymnasier som Bollerup, John Bauer och Praktiska gymnasiet.
Under ett par år har vi kunnat följa hur
gymnasiekrisen har fördjupats allt mer för Sydskånska gymnasiet och
Österlengymnasiet men även Nils Holgersson gymnasiet i Skurup. I takt med att
antalet elever har minskat samt att fler och fler väljer andra gymnasieskolor,
speciellt i västra Skåne, har detta bemötts med nedskärningar av personalen och
försök att samla verksamheten i få enheter. Antalet gymnasielärare i detta
område har minskat och över hundra har försvunnit. Det i sin tur har en del
elever uppfattat som en varningssignal och sökt sig till skolor i västra Skåne.
Det är med andra ord KRIS!
Jag har funderat en del på hur denna utveckling ska
kunna vändas för gymnasierna i denna del av Skåne. Det som nu måste till är ett
nytt tänkande som bygger på samarbete och specialisering istället för inbördes
konkurrens och en vilja att slå ut en motståndare. Vi måste gemensamt inse att
gymnasieskolorna i sydöstra Skåne måste hjälpa varandra och ha ett samarbete
som gör att allt fler elever lockas hit. För de klarar inte av kämpa var och en
för sig själva.
Jag skulle vilja se följande saker genomföras:
1: Se alla sydöstra Skånes gymnasieskolor som ett ”Campus
SÖSK”.
2: Gemensamt
framtidsmöte i höst om gymnasierna i vår del av Skåne där de kommunala och
privata skolorna träffas för att diskutera hur man ser på utvecklingen och
möjligheterna för att bedriva gymnasieverksamhet. Se till att detta är ett
rejält seminarium med gymnasiet i fokus.
3: Satsa på ordentliga elevboenden och se till så
att det går att pendla mellan skolorna snabbt. Även om man vill att eleverna
till den egna gymnasieskolan ska bo på de egna elevhemmen är det inte fel att
öppna upp möjligheterna att låta andra elever från andra skolor också bo där.
Det berikar och hjälper skolorna i området.
4: Skolorna har utbyte mellan varandra för att på
detta sätt lära av varandra, låta eleverna inspirera varandra men också låta
elever få möjlighet att få undervisning av andra lärare.
5: Satsa på det internationella och låt de olika
skolorna specialisera sig gentemot olika delar av världen. Österlengymnasiet
skulle kunna ha länderna runt Östersjön som sitt område. Sydskånska gymnasiet
skulle kunna ha fokus gentemot Asien och Afrika medan Nils Holgersson gymnasiet
har Centraleuropa som sitt. Här finns självklart goda möjligheter för de
privata gymnasierna att vara med.
6: Gemensamma marknadsföringsinsatser och mål. Genom
att sätta upp gemensamma mål till exempel att antalet gymnasielever i Sydöstra
Skåne ska ligga på 7 000 elever får man ett annat sätt att arbeta på där
framtiden hela tiden är det som man arbetar gentemot. Marknadsföring skulle man
med lätthet kunna genomföra tillsammans och på det sättet både spara pengar men
också kunna köpa in marknadsföringskunskaper utan några större problem.
Jag kommer att återkomma till fler punkter i senare
blogginlägg men min slutsats är klar. Det måste bli ett slut på den inbördes
konkurrensen i vår del av Skåne. Om det ska finnas kvar bra och duktiga
gymnasieskolor i sydöstra Skåne i framtiden måste man nu sätta igång att
samarbeta och se området som en helhet. Den skolledning som inte ser detta har
därmed inte förstått hur det ser ut i dag men framför allt inte vad framtiden
har med sig och innebär.
Ystads Allehanda om antagningen till Sydskånska gymnasiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar