Privatiseringsdebatten är så 1900-tal

Det finns en blå tråd som går genom moderaterna, Folkpartiet, Centern och kristdemokraterna som följer dem i det mesta som beslutas. Det handlar om att marknaden är bättre på att lösa uppgifter. Privatiseringsivern styr deras politik och beslut. Till och med när forskningen och verkligheten kan visa på problem med detta tänkande tror man än mer på privatiseringen. Istället för att leva i nuet och inse vad som är på gång väljer man att leva kvar i nyliberalismens glada 1990-tal.

Debatten om det privata kontra det offentliga har fastnat i ägandefrågan. Stat vs marknad. Antingen är man för det ena och därmed mot det andra. Helst ska det ena omfamnas lite mer än det andra. Oavsett vilket försöker partierna ställa upp sig längs denna konfliktlinje, antingen av övertygelse eller utifrån en rädsla att förlora väljare. Jag skulle vilja tillföra ytterligare en dimension i denna debatt som utgår ifrån hur vårt samhälle ser ut och vad vi måste lära oss av detta.

Dagens svenska samhälle kännetecknas av demokrati. Speciellt är det demokrati inom det politiska området. Vi försvarar demokratin och vill gärna att andra länder också ska få ta del av det demokratiska samhället. Ett samhälle som är bra för människors frihet. Frågan vi måste ställa oss är om det är mer, samma eller mindre demokrati som vi vill se framöver. Vem som ska utföra eller äga något handlar i grunden om hur mycket demokrati som vi vill ska finnas och därmed hur mycket som vi människor tillsammans ska äga och bestämma över.

I dagens samhälle kan vi se allt mer hur människor vill vara med och ta ansvar. Nu handlar denna vilja inte om att välja utförare. Det är ett rent önsketänkande som framför allt nyliberalerna i moderaterna hårt kämpar för men också vissa inom vänstercenterdelen. Vi måste förstå vår egen nutid för att på allvar inse att det människor vill är faktiskt att vara med och bestämma innehållet i de tjänster som man tar del av. Nuet handlar om detta men framtiden kommer att handla än mer om detta.

Den allt mer accelererande globaliseringen ställer helt nya krav på vårt samhälle. Vi blir mer sårbara för denna konkurrens men vi kan också vinna allt mer på den. Ett samhälles förmåga att kunna rusta sina medborgare och arbetsgivare rätt blir allt mer viktigt. Förr räckte det med att satsa på vissa så att de kan leda resten. Efter hand har det blivit allt viktigare att få med allt fler. I dag men framför allt blir det oerhört viktigt att få med alla. Vi kan inte tappa någon men framför allt kan vi inte hamna efter andra länder och områden i världen. Därmed blir det viktigt att diskutera vad samhället ska äga för att ge landet i sin helhet en klar fördel gentemot andra länder.

Tyvärr är detta något som inte diskuteras i den politiska debatten. Jag förstår det ur en synvinkel då det ställer pedagogiska krav på den som pratar om det och det är enklare att förhålla sig till svartvita bilder. Trots det måste vi socialdemokrater visa på att dagens och morgondagens makthavare måste förstå hur samhället ser ut och vad framtiden för med sig. Utifrån det är det mycket lättare att diskutera och komma med nya lösningar.

För lösningen ligger i att hamna mellan stat och marknad med individen och det demokratiska samhället i centrum.

Peter Högberg om det privata ägandet av exempelivs Bilprovningen och Apoteket. Röda berget frågar när moderaterna tänker sälja ut en domstol. Johan Westerholm diskuterar utifrån olika vinklingar om privatisering och samhällsägande. Martin Moberg om myndighetsutövning som är till salu. Röda berget för fram att moderaterna försöker med dimridåer i diskussionen om Bilprovningen. Claes Krantz varnar för den naiva synen på marknaden.

Sverige borde satsa än mer på högskolan. Vad händer? Jo, regeringen minskar antalet platser. Inför uppstarten i höst är det 1 000 färre platser.