tisdag 25 september 2012

Idrott och fritid ska inte vara en klassfråga

I dag i TV4 pratas det om hur utövandet av idrott har blivit en klassfråga. Familjer kan tyvärr inte ställa upp för sina barn och ungdomar som vill utöva idrott. 248 000 barn i Sverige lever i fattigdom, en fattigdom som påverkar dem på alla sätt. Till det ska vi lägga till ytterligare 100 000-tals barn som lever i familjer som lever på marginalen men som inte faller under fattigdomsstrecket. Fritidsaktiviteterna har utvecklats till att bli en klassfråga i Sverige.

Det har tidigare funnits sporter som kostat pengar och inte varit öppen för alla men de flesta idrotter har varit öppna och tillgängliga. Över tid har det förändrats och i dag befinner vi oss i en situation där allt fler familjer måste tacka nej till att låta deras barn tar del av idrottsaktiviteter och fritidsaktiviteter på grund av den egna ekonomin. Samtidigt har idrotten i sig själv blivit allt dyrare. Förr kunde man köpa ett par billiga fotbollsskor och delta med liv och lust. I dag kostar ett par skor från 800 kronor och uppåt. Till det kommer andra kostnader. Inom exempelvis fotbollen behövs extra skor, strumpor, tröjor och byxor till träningarna. Matchställ finns men används bara på matcher.

Vi kan se hur deltagandet i idrotts- och fritidsaktiviteter har utvecklats till att bli en klassfråga i dag. Det är en utveckling som jag anser är mycket skrämmande och skapar stora problem för alla inblandade.

För barnen innebär det en medvetenhet att den och dennes familj är inte som andra. Barnen tar på sig skulden för att familjen inte har råd. Barnen tycker det är jobbigt och får sämre självkänsla. Samtidigt får barnen inte vara en del av en större gemenskap och hamnar utanför. Ett utanförskap grundläggs därmed tidigt som blir svårt att bryta. Till detta ska vi lägga att risken för ohälsa ökar. Forskningen visar att barn som rör sig mycket får en bättre grundkondition och hälsa när de blir vuxna. En dålig start i livet som försämrar livsmöjligheterna. Det innebär också att samhället får högre kostnader när människor hamnar i utanförskap, risk för försämrad hälsa, sämre livsmöjligheter.

Det är inte familjernas fel. De gör allt vad de kan för att deras barn ska må bra och gå ut i vuxenlivet på bästa sätt.

Det är här som politiken spelar en stor roll. Vi politiker måste arbeta på bred front för att se till att alla barn har möjlighet att delta i idrotts- och fritidsaktiviteter. Det handlar inte om att de fattigaste barnen ska stigmatiseras och få speciella utbetalningar eller stöd. Däremot handlar det om att se till så att ALLA barn har möjlighet till att kunna delta.

Självklart handlar det om en resursfråga och vart pengarna ska gå. Jag anser att det är bättre att skattepengarna går till att låta barn få ta del av idrotts- och fritidsaktiviteter än att sänka skatten. Allt i livet handlar om val, val som kräver att vi också tänker på andra. Det är dags för detta tänkandet igen. Utövandet av idrott och deltagande i fritidsaktiviteter ska inte vara en klassfråga. Det är inte värdigt Sverige år 2012.

Martin Moberg har skrivit om socialdemokraternas fokus på jobb i sin budget. Jämlikhetsanden om hopplöshet och förtvivlan tillhör politikens vardag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar