lördag 20 oktober 2012

Dags för politikens återkomst

Vår värld av i dag är ett postmodernistiskt samhälle. Enkelt uttryck betyder det följande. I det modernistiska samhälle ansåg man att fanns ett problem gick det också att finna en lösning. En lösning som fungerade för helheten. Världen var enkel och tron på vetenskapen och politiken var stor. Saker och ting gick att lösa. Med postmodernismens intåg och utveckling har världen fragmenterats där var och en av oss ser bara vissa delar, inte helheten. En helhet som modernismen ansåg att den kunde se . I det postmoderna samhället förhindras vi att se helheten på grund av den otroliga mångfald som finns. Vi är var och en av oss fullt upptagna med det som finns i vår närhet och det som vi anser tillhör oss medan allt annat befinner sig i utkanten.

För att kunna förklara världen används enkla begrepp, helst ska det vara i svart eller vitt. Det postmoderna samhället är för komplext för exempelvis media att beskriva men även för politiker. Då är det enklare att komma med one-liners, snabba lösningar som fixerar vid ett enskilt problem och tillskriva sina egna förslag storhetsproportioner av att vara enda vägens politik, enda lösningen och liknande samtidigt som motståndaren demoniseras i olika former. Att det sker är naturligt då man inte ser helheten men framför allt inte förstår helhetens komplexitet.

I det postmoderna samhället som vi lever i har politiken fått träda tillbaks för marknaden. Demokratin som fick lov att blomma ut under modernismen har fått backa tillbaks. Demokrati bygger på människors engagemang och kunskaper om sin egen värld men också den verklighet vi alla lever i. Utvecklingen av demokrati har frigjort åtskilliga människor och gjort att de har kunnat återta makten över sin vardag. Demokratin krävde politiker, speciellt politiker som lyssnar på folket och förverkligar det dessa önskar men också har visioner som människor gärna vill ha, men framför allt samhällsmedvetna människor.

Politiken var en självklar del av detta. Inte för att politiker visste bättre vad människor ville ha utan för att det är med hjälp av politiken som ett annat samhälle kan byggas. Politik är människors verktyg för att kunna bygga en bättre morgondag. Det finns de som vill ha en annan utveckling. De har kunnat i det postmoderna samhällets fragmentisering flytta fram sina positioner och visa på att marknaden är bättre på att lösa den enskildes speciella situation. Det handlar inte om att lösa de stora problemen eller sätta in individen i en större helhet utan om att bara fokusera på den enskildes speciella situation. Den som anses vara bäst på detta är marknaden.

Marknaden gjorde därmed sitt inträde på den offentliga arenan. Marknaden hade lösningarna. Kvaliteten skulle bli bättre och skattepengarna skulle användas effektivare. Skattepengar skulle frigöras för offentlig sektor till att använda till andra saker. Med detta tänkandet hamnade politiken längre bak. Politik blev inte lika viktigt i och med att man anser att politiken inte längre har svar på människors vardagsfrågor. Det har däremot marknaden.

För socialdemokraterna har detta blivit en chock. Partiet har gått ifrån att vara en central pådrivare av utvecklingen i Sverige och världen till att bli ett passivt parti som anpassar sig efter andra. Tron på vad politiken kan åstadkomma har ersatts av en tro på att det också behövs marknadslösningar i samhället samt fokus på vissa områden, inte helheten. Det är här vi befinner oss nu.

Det är mycket viktigt att vi socialdemokrater faktiskt inser att politiken faktiskt inte bara skapar förutsättningar för hur ett samhälle ska vara utan framför allt ska skapa visioner och leda utvecklingen. Postmodernismens framentisering går att ersätta med insikten om att vi faktiskt kan se helheten och därmed också finna nya lösningar för denna helhet där den enskilde blir en ännu större vinnare och blir det tillsammans med andra.

Vi socialdemokrater måste tro på att politiken är ett aktivt instrument som vi ska använda oss av för att bygga ett bättre samhälle. Det handlar också om att vi måste gå ifrån att vara passiva och försöka att anpassa oss till att faktiskt ta ledningen i utvecklingen av ett annat samhälle. Postmodernistiskt samhälle har problem med hur framtiden ska se ut då alla delar som finns spretar åt alla håll men har en sak gemensamt. Den enskilda delen försöker att vinna på andra delars bekostnad och för ständigt krig mot alla de som hotar den enskilda delens makt. Det går att se exempelvis i debatten om vinster i välfärden.

Ett parti som tror på politiken och att denna spelar roll vågar leda utvecklingen. Den vågar använda politiken som ett redskap i att bygga nya möjligheter och att ta ledningen. Jag tror på politikens förmåga och det kommer jag att driva hårt i socialdemokraterna. Det är dags att vi slutar be om ursäkt, att snegla på vad alliansen gör och sätta oss i förarsätet samtidigt som vi bygger nya kommunikationsleder in i framtiden. Det är dags för nya tankesätt. Hänger du med?

Debattartikel i Svenska Dagbladet där man i innehållet kan se hur delarna framträder och krav på att politiken blir mer aktivt. Per Gudmundson är ett typexempel på en person som lever i sin egen helhet och vägrar se helheten. Framväxten av att rasistiska partier är något vi måste ta tag i. Israel bordar fartyget Estelle och visar att landet har totalt havererat. Martin Moberg om vinst i välfärden, vilket Peter Högberg också skriver om. Johan Westerholm om våldsmonopol och buktaleri. Ola Möller om ett viktigt beslut som egentligen avgörs av partikongressen och inte partistyrelsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar