måndag 17 december 2012

När mattan rycks undan

I år ökar varslen och arbetslösheten. Nästa år kommer arbetslösheten att öka ytterligare samtidigt som svensk ekonomi kommer att minska i fart ytterligare. Troligtvis kommer detta att fortsätta under 2014. Den lågkonjunktur som slog till i år viftades snabbt bort som att inte vara i närheten av finanskraschen 2008-2009. Sverige och Europa skulle klara av detta snabbt. Det visade sig vara en felaktig gissning som även regeringen byggde sin budget på. För denna lågkonjunktur är djupare och kommer troligtvis vara under en längre period. Den som drabbas är du.

Bakom alla de siffror vi ser i form av varsel, ökad arbetslöshet och minskad ekonomisk aktivitet finns verkliga människor. Människor som har fått se och får se sin trygghet ryckas bort under dem när varsel och arbetslöshet slår till.

Det är klen tröst att lyssna på en del av de förståsigpåare som säger att alla varsel kommer inte att lösas ut i att människor blir avskedade och måste lämna sina jobb. Speciellt när dessa tyckare sitter på sina säkra jobb. Det vi i dag kan se är att allt fler som varslas blir avskedade.

Det är vanliga människor, du som läser detta, som drabbas av nedgången i svensk ekonomi. Den trygghet som ett arbete ger i form av regelbunden inkomst, att vara med i sammanhang och skapar möjligheter försvinner i samma ögonblick som man får reda på att man har blivit varslad. Det är som att få ett knytnävsslag i magen. Det känns som att mattan dras bort under benen på en och man faller ned i ett bottenlös hål. Hela ens tillvaro försämras. Planer får läggas på hyllan. Istället får all tid och energi läggas ned på att gå igenom hur den egna ekonomin kommer att drabbas och hur verkligheten kommer att se ut i arbetslöshet. Har man familj kommer denna också att drabbas där oron kommer att vara det som dominerar livet för alla. Oron för att inte klara räkningarna, oron över att behöva lämna hus och hem, oro över att behöva lämna barnens kompisar och skola, oro över att inte kunna ge sina barn det de behöver. En oro som förlamar.

Samtidigt med detta finns ett litet hopp om att varslet inte ska lösas ut i en uppsägning. Oavsett hur liten den än är håller vi människor oss fast vid den. För att slippa bli varslad är det bästa. Att få behålla arbetet är något som vi vill göra. När sedan uppsägningen kommer är det som att få nästa smäll på "käften" och man går än en gång ned för räkning. Uppsägning. Ett ord som får vem som helst att gå ned på knä.

Det är denna verklighet som finns runt omkring oss. Redan har närmare 400 000 personer redan råkat ut för detta, antingen genom att bli helt arbetslösa eller blivit arbetslösa på deltid. Nya personer kommer att drabbas. Personer som flyter ihop i en gråmassa för politiker på riksnivå när dessa pratar om arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik. De försvinner snabbt i den politiska retoriken när motståndarsidans politik kallas hånfullt för "bidragspolitik" och andra begrepp används. Dock handlar varslen och arbetslösheten om verkliga människor.  Människor som slungas ut i osäkerhet och sedan arbetslöshet. 

Politiken måste fokusera på att ta ansvar för att det bedrivs en politik för alla i Sverige. En svensk regering kan inte skylla på omvärlden, skylla på en finanskris som hände 2008 samt eurokrisen. En svensk regering har till uppgift att bedriva en politik som minimerar riskerna och hoten för det egna landets befolkning. Det går inte att skylla på andra omständigheter. Då tar en regering inte sitt ansvar. När en regering inte gör det drabbas du.

Daniel Suhonen i en debattartikel. Ylva Johansson skriver också. Kommunal vill se mer satsningar på välfärden. Tord Oscarsson skriver om Handelsbankens pessimistiska framtidsanalys. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar