En timme för klimatet

I dag har världen via Earth Hour uppmärksammat klimatet genom att släcka ljuset. Allt för att vi människor ska förstå allvaret med klimatet och att vi använder för mycket el. En fin gest men jag undrar om detta är det bästa vi kan göra. Speciellt med tanke på att vi resten av året använder en anna form av livsstil som definitivt sätter klimatet och miljön i problem.
Jag skulle vilja föreslå följande exempel som insatser som leder till att vi ständigt uppmärksammar klimatet och gör att vi lever mer miljösmart.

- Ät grönt en hel dag. Djurhållning sliter mycket på miljön och klimatet.
- Drick vanligt vatten. Det är slöseri på miljön och klimatet att vi transporterar vatten till affärer som vi sedan köper och tar med hem.
- Kräv att dagligvarubutiker minskar mängden mat som kastas varje dag. Stora mängder mat kastas varje dag. Mat som har odlats för att vi ska äta men vi köper inte de mängderna som finns i affärerna. Bättre att minska på mängden som säljs och låta andra länder köpa maten direkt när den har odlats fram.
- Bor man i en stad - cykla till jobbet, affärerna eller kollektivtrafiken minst en gång i veckan. Istället för att köra bil varje dag till allting så ta cykeln eller gå. Man får själv bättre kondition och så blir det mindre utsläpp av fossila bränslen.
- Håll nere mängden el. Kan man släcka en gång om året kan man resten av året se till så att elförbrukningen hålls nere.

Detta är lite av vad var och en av oss kan göra men även om vi gör det så är det faktiskt politikerna och företagen som måste dra det stora lasset. Politikerna har ett ansvar för att ta fram politiska program, införa hårdare miljölagar samt skapa incitament för alla att minska på miljönegativ verksamhet. Earth Hour i all är men det är faktiskt politikerna som måste ta ansvar, leda och visa handlingskraft för att vi alla ska kunna få en bättre miljö och klimat.

Martin Moberg, Högbergs tankar och Johan Westerholm skriver om jobb före bidrag. Röda berget om att återreglera järnvägen och kollektivtrafik.

Nu måste socialdemokraterna våga!

Även om media fortsätter att domineras av försvarsministerns avgång väljer jag att fokusera på den senasteopinionsmätningen. I den går socialdemokraterna fram kraftigt, med 6,3 procent och landar på 35,6 procent, samma nivå som i fjol höstas. En spännande siffra som jag tror många inom partiet gläder sig över men som jag vill höja en varningens finger för. Ett finger som påpekar att nu får inte socialdemokratin fega ur.
 

Jag tror det är flera av oss som kommer ihåg de mycket goda opinionssiffror som partiet hade under förra mandatperioden där stödet pendlade mellan 40-43 procent men ju närmare valet man kom så gick siffrorna ned. Väljarna övergav socialdemokraterna, troligtvis inte på grund av att man i grunden tycker att partiet är dåligt utan på grund av att S blev osynligt i den rödgröna gruppen och att partiledningen blev mer rädd för att förlora valet 2010 är vilja vinna det.

Jag tyckte mig se hur partiledningen som innan drev en ganska bra oppositionspolitik, och fick stöd av invånarna i Sverige, helt plötsligt började bli allt mer försiktig ju närmare valdagen man kom. Det var ängsligt och velande fram och tillbaks. Till sist tröttnade väljarna och lämnade partiet.

Återigen stiger socialdemokraternas opinionssiffror. Det visar att det finns en tro hos väljarna på att socialdemokratin faktiskt inte bara kan ge människor hopp om en bättre framtid utan också förverkliga detta. Det finns också hopp om att vi ska föra en annan och mer offensiv politik för Sverige och landets invånare. Jag kommer göra vad jag kan för att väljarna ska bibehålla detta hopp men jag kommer också att arbeta stenhårt för att partiledningen inte ska få gummiben en gång till och vika ned sig i rädsla för att tappa väljare. Det accepteras inte!

Jag tycker signalen från väljarna är glasklar: Nu måste socialdemokratin ge järnet!

Peter Andersson skriver om socialdemokratins lyft. Björn Andersson och Tord Oscarsson skriver också om detta.

Hur skapar vi ett kunskaps-/bildningssamhälle?

Vet du om att enbart genom att använda dig av Youtube kan du ta till dig enorma mängder kunskap och det gratis? Youtube är mest känt för att man kan se de mest konstiga videosnuttar ur underhållningssynpunkt. Det finns dock en annan sida. En sida där människor runt om i världen frivilligt delger andra sina kunskaper. Du kan här lära dig hela operativsystem, Officepaketet, hur du programmerar, hur du skapar egna filmer av olika slag, hur du bygger motorfordon, lära dig om ett lands hela historia, titta på debatter från olika parlament runt om i världen, får överlevnads tips och hela guider, hur man driver företag, var du hittar pengar till en affärsidé med mera. En helt annan värld har därmed skapats på kunskapsområdet. Hur ska då Sverige kunna bli en kunskaps-/bildningsnation?
 

Kunskaps-/bildningssamhället är inte begränsat till skolåren, från förskolan till högskolan, som en del verkar tro. Istället handlar det om alla delar av våra liv och alla delar av samhället. Skolan är bara en del av det hela, faktiskt en liten del med tanke på allt som finns runt omkring oss som har med kunskap att göra. Om vi på allvar ska bygga ett kunskaps-/bildningssamhälle är det en insikt som måste fastna och ligga till grund för hur vi ska kunna gå vidare.

I ett kunskaps-/bildningssamhälle är det självklart kunskapen som är i centrum. Det är genom vår kunskap som vi får möjlighet att få ett arbete eller själva skapa företag. Det är genom kunskap som vi i Sverige kan klara av den globala konkurrensen. I den svenska debatten verkar det som att en del människor inte ska få vara med i detta tänkande. De får hålla tillgodo med lärlingsutbildningar eller gå yrkesprogram som inte ger behörighet till högskolan. Innan någon börjar att protestera och anse att det är typiskt socialdemokraterna som vill se att alla ska bli teoretiker men vägrar inse att alla inte vill läsa sådana ämnen på gymnasiet vill jag påpeka följande.

Både i Sverige och utomlands pekar man på hur arbetstillfällena som skapas kräver en allt högre utbildningsnivå. Det som innan bara krävdes grundskola kräver idag gymnasienivå. Det som innan räckte med gymnasienivå kräver idag högskolenivå. Allt fler arbetstillfällen kräver gymnasie- eller högskolenivå. Speciellt kraven på det sistnämnda ökar allt mer. Det är en realitet som vi måste vara mycket medvetna om. Därmed går det inte att skala av sådant som ger högskolebehörighet i tron att i vissa yrken krävs inte den nivån. Det är rättare sagt så att varje arbetstillfälle i Sverige fylls med allt större kunskapsinnehåll. Den som inte inser det har därmed inte förstått vare sig den tid vi nu lever i och den tid vi är på väg in i.

Attityden till kunskap/bildning måste ändras. Den kan inte vara låst till att utgöra en begränsa del av våra liv, speciellt den del som är i början. Vill vi verkligen skapa ett kunskaps-/bildningssamhälle måste hela livet ses som tidsperiod och att alla ska vara med. Något annat är oacceptabelt. Youtube påminner oss om detta. Lär vi inte oss något av det är vi dömda att hamna efter andra. En utveckling som leder helt fel.

Ulf Bjereld om att socialdemokraterna måste satsa på Tiden. Peter Andersson om Annie Lööfs påstående. Jämlikhetsanden funderar över hur skattepengar ska användas. Martin Moberg tar upp hur S ska återta initiativet. Tord Oscarsson om att S ökar med sju procent i Skåne. DN1, DN2, Debatt i riksdagen idag, AB2, Svd1.

Socialdemokraterna ska aldrig förvalta

En av de största orsakerna till att socialdemokraterna förlorade valet 2006, samt valet 2010, är att partiet hamnade i ett förvaltartänkande. Vi kom att försvara det som fanns, kanske gjorde vi lite korrigeringar här och där, och hamnade därför i en situation där vi tyckte att det som fanns vara ändå helt okej. Nytänkandet men framför allt insikten om att det som en gång var, och som detta en gång i tiden byggde på, måste hela tiden ifrågasättas, förändras och nytt skapas. En insikt som missades. Nu är det dags att vända på det.

Jag har funderat en hel del på varför vi förlorade valen 2006 och 2010. Mycket fokus har legat på politiken och självklart behövs det utvecklas än mer. Organisationen läggs också mycket fokus på, vilket också är helt rätt. Dock har mindre energi lagts på detta med att varje regering riskerar att stelna till och bli förvaltande. Jag har sett tankar i den riktningen men dessa har inte fått chans att blomma ut ordentligt på grund av andra saker. Om socialdemokratin ska vinna valet 2014 med stöd av medborgarna måste vi ta itu med detta tänkande.

Om vi får förtroendet att leda Sverige efter en valvinst 2014 ska det inte bero på att väljarna är missnöjda med regeringen, även om det är en bonus. Däremot ska de välja oss på grund av att vi har en bättre politik, är ett öppet parti och att vi aldrig mer kommer att se oss som förvaltare. Vi får inte hamna i den fällan igen utan måste inse att även när vi styr måste gamla ”sanningar och käpphästar” ifrågasättas och ändras. Allt beroende på hur samhället ser ut och vad det är för framtid vi vill forma. Politiken måste återkomma och vissa sin betydelse.

Det jag tycker mig se i dag i partiet är en allt mer ökad insikt i att socialdemokratin hela tiden måste vara i rörelse och nytänkande. Det handlar självklart inte om att kasta vår ideologi och värderingar åt sidan och anamma högeralliansens tankar. Istället handlar det om att utifrån vårt eget forma och utveckla vår politik med ursprung i dagens samhälle och det samhälle som vi vill kunna bygga i framtiden. Då måste vi våga ifrågasätta och ändra på saker och ting.

Jag blir bekymrad när jag hör partikamrater som säger att vi måste anpassa oss efter hur verkligheten är. Det är att omvandla socialdemokraterna från att vara en förändrande och styrande kraft till att bli en båt som rullar med vågorna men kan inte göra mer. Den formen av tänkande för inte partiet framåt, ej heller Sverige.

Vi behöver därmed en socialdemokrati som går på offensiven och som måste inse att vi ska aldrig förvalta utan hela tiden utveckla, kasta åt sidan det som behövs och att vi faktiskt kan både påverka och styra hur framtiden ska bli.

Ibrahim Baylan om att skolan behöver utvecklas. Peter Andersson som skriver om skolans utveckling. Svenska Dagbladet om att nya tunga politiska beslut saknas och därmed att förvaltandet sätter in. Röda berget skriver om FOI. Johan Westerholm om transporten av plutonium. Martin Moberg skriver också om detta. In Your Face om regeringen.

Kommer alliansen överleva valet 2014

En artikel i Aftonbladet av Lena Mellin får tjäna som avstamp för dagens första bloggpost, med inspiration av Röda berget som satte fart på bollen igår. Den handlar om hur det har gått för de enskilda partierna i alliansen. En allians som tog sin början uppe hos Maud Olofsson och som verkade vara ett lyckokast men som idag verkar bli de borgerliga småpartiernas undergång. En fråga som garanterat håller politikerna i de mindre partierna vakna är om alliansen och det egna partiet överlever valet 2014.

Lena Mellin skriver att när alliansen bildades var Fp, C och Kd större än moderaterna men efterhand som tiden har gått har moderaterna blivit allt större. I dag är M ungefär 15 procent större än de andra tre partierna tillsammans. Med andra ord är det moderaterna som har vunnit  på alliansen.

Det är därmed inte så konstigt att framför allt moderaterna är intresserade av att ha kvar alliansen. Dels handlar det om att då kan man fortsätta att ta väljare från de andra borgerliga partierna. Dels kan M fortsätta cementera blockpolitiken. Det är faktiskt moderaterna och Sverigedemokraterna som har vunnit på en stelbent blockpolitik.

För de mindre partierna ser det mörkare ut. Samtliga rör sig sakta men säkert ned mot riksdagsspärren, förutom Kd som verkar ha parkerat fast under denna nivå. Det kan mycket väl bli så att ett eller två borgerliga partier tvingas lämna riksdagen i valet 2014. En utveckling som skulle rita om det politiska landskapet för lång tid framöver. För de små partierna inom borgerligheten skulle det vara förödande.

Nu kanske moderaterna kommer att sätta sina förhoppningar till Miljöpartiet och kanske samregera med det partiet. Här höjs en varningens finger. Vi kan se att Mp förlorar väljare och jag tror att det har med att göra att en majoritet av deras väljare står till vänster i svensk politik. De gillar inte att Mp gör upp med regeringen i vissa frågor och definitivt är emot ett djupare samarbete högerut.

Det är nog dags för medlemmarna och ledande politiker inom Fp, C och Kd att fråga sig om priset som partierna nu får betala för allianssamarbetet är värt det. Det är kanske dags att gå till val som egna partier med egna visioner för Sverige och lämna dörren öppen till alla som vill samarbeta med dem. Om inte det görs är risken mycket stor att något eller flera av dem tvingas lämna riksdagen. Fast frågan är om dessa partiernas partiledare vågar ta steget.

AB:s ledare, Svd politisk passivitet. Peter Andersson om politisk tomgångskörning. Johan Westerholm om alliansen. Martin Moberg om att säga adjö till blockpolitiken samt att vi ska satsa på kunskapsekonomin. Kent Persson om att utan alliansen blir det ingen valvinst 2014 och att moderaterna måste göra sin hemläxa. Thomas Böhlmark om att nu finns det bara ett politiskt alternativ. Centerpartisten Mikael Andersson för fram att även om samarbetet inte varit bra för C har det varit bra för Sverige. Tokmoderaten underkänner väljarna i Ekerökommun.

Sverige ska satsa på den kunskapsbaserade ekonomin, inte på låglönejobben

Igår kväll sändes ett tv-program på CNN som heter ”Future Cities”. Ett program som diskuterar hur de nya städerna och länderna ser ut, vad de satsar på och hur invånarna tänker. Här finns mycket att lära sig, speciellt för oss svenskar, för det är ett program som visar vad som händer på den globala arenan, borton nyheter om krig, svält, katastrofer, ekonomiska problem med mera som dominerar medierapporteringen i vårt land. En sak som framträdde klart och tydligt är att länder och städer runt om i världen satsar stort på den kunskapsbaserade ekonomin. Det inversteras tungt i utbildning och forskning. Länderna vill lämna låglöneekonomin bakom sig. För Sveriges del är slutsatsen klar. Ska vi klara oss måste vi satsa på den kunskapsbaserade ekonomin, inte på låglönejobben.
 

Två stycken debattartiklar i Svenska Dagbladet respektive Dagens Nyheter belyser hur viktigt det är med att satsa på den kunskapsbaserade ekonomin. Den första artikeln fokuserar på det faktum att inom tre år beräknas det saknas 30 000 anställda inom it-sektorn. Den andra artikeln tar upp att vara ett litet land och tro att man kan vara en föregångare inom miljötänkandet är fel.

Jag håller inte med slutsatserna från beteendevetaren, även om jag förstår hans tänkande, då han utgår strikt ifrån beteendevetenskap. Om vi istället väger in ekonomiska aspekter utifrån att miljö är en framtidsbransch som kommer att skapa många nya jobb, uppfinningar och produkter samt tjänster blir det något helt annat. För att nå dit krävs det att vi massivt satsar på denna bransch. Utbildningsinsatser och satsningar på forskning är mycket viktigt i detta. Här kan redan befintliga men också nya företag hämta idéer och växa samt vara med på den internationella arenan.

IT är nu en viktig del av vårt samhälle och dagliga liv. Sverige har ett högt tekniskt kunnande och en stor del av befolkningen använder it på olika sätt. Trots det borde vi vara bättre på att få fram ännu fler nya tekniska it-produkter, it-tjänster med mera än vad vi är. Fler personer behövs inom denna bransch. Slutsatsen är samma här. Det behövs satsas än mer på utbildning och forskning för att vi ska kunna få än mer fart på detta.

Runt om i världen väljer länder att satsa rejält för att bli en vinnare i den globala konkurrensen. De har bestämt sig för att det är genom utbildning och forskning som de ska ta igen förlorad mark. Sverige måste inse att detta sker just nu. Det vi måste bestämma oss för är vilken väg vi ska gå. Är det genom låglöneyrken och lägre löner som är vägen framåt eller är det genom att satsa på utbildning, forskning och investeringar som möjliggör att idéer snabbt kan omsättas i nya produkter och tjänster och därmed jobb? Valet är vårt och är egentligen inte så svårt.

Löntagarbloggen om att handelsanställda inte tänker ge sig. Johan Westerholm om att alla skyller på alla.

S pratar om ett bra näringslivsklimat

Det är intressant att följa den politiska diskussionen om dagens och morgondagens jobbskapandet åtgärder. Ena sidan pratar om att det är genom skattesubventioner som nya jobb ska skapas och sänkt lön. En lite pessimistig syn som utgår från att jobben inte verkar bli fler och därmed måste vi på något sätt dela på de som finns (vilket dessa subventioner och lönesänkningar handlar om). Socialdemokraterna å sin sida pratar om hur vi ska kunna stärka svenskt näringsliv genom utbildning, ett förbättrat uppfinningsklimat, förstärkningar som gör att företagen kan slå sig in rejält på exportmarknader, utvecklad infrastuktur och byggande, tillgång till riskvilligt kapital samt satsningar på gamla och nya näringsgrenar genom att staten går in och blir aktiva aktörer. Det är också en diskussion som gör att regioner och kommuner kan växa och bli starkare.

Sverige måste skapa många fler arbetstillfällen än vad som görs i dag. För att det ska göras går det inte att bara titta på en åtgärd, genomföra den och tro att det ska lösa allt. Det behövs mycket mer än så. Det är ett komplext område som behöver en samlad politik som involverar olika områden. Här har socialdemokratin många spännande tankar och konkreta förslag som redan idag hade kunnat skapa nya arbetstillfällen om vi hade styrt.

Vi kan bara titta ett par år bakåt på SAAB:s situation. När vi pratade om att kunna stötta företaget pratade den andra sidan om att lägga ned och sa att företaget var ett produktmärke i en produktportfölj. Det fnystes föraktfullt från den sidans sympatisörer, samma folk som mer än gärna tycker det är rätt att staten ger stöd till hushållsnäratjänstbranschen och nu restaurangbranschen, men de hade missat vad det handlade om. Diskussionen handlade om att behålla och utveckla svenskt näringsliv som helhet och de enskilda företagen.

Vi kan se på lokalnivå här i Ystads kommun högeralliansens inställning till företagandet. Här bjuds näringslivet in till informationsträffar samt att gott företagsklimat mäts utifrån hur mycket man kan privatisera av välfärden. Det är att göra näringslivet en björntjänst då det är helt andra frågor som behöver pratas om.

Det vi socialdemokrater utgår ifrån är hur samhället kan vara med i byggandet av ett starkare näringsliv som klarar av den globala konkurrensen och skapar massvis med nya arbetstillfällen. Det är därför som vi tar ett helhetsgrepp och för in en rad olika politiska områden i detta. För om Sverige ska kunna vara ett land som är en vinnare i den globala handeln gäller det också att massivt rusta och utveckla svenska företag. Intressant är att vi pratar om detta medan den andra sidan inte nämner företagandet längre.

Svd, DN hyllar Stefan Löfvén, Expressen larvar sig. Johan Westerholm i kritik mot Svd och Göran Persson om Israel. Röda berget lyfter också detta. Högbergs tankar prata om jobben. Parkstugan diskuterar jobbskatteavdraget. Ola Möller om oärlig beskattning och en sjukförsäkring som går med överskott. Martin Moberg om ekokammaren och nya jobb.

Ekonomisk nyliberalism eller mer demokrati?

I dag har en rapport från tankesmedjan Heritage Foundation publicerats i media som visar att Sverige är det landet där nyliberalismen har brett ut sig snabbast. Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar ska ha varit med i denna utveckling. Heritage Foundation tror att detta ska gynna alliansen men vi kan se vad detta egentligen har lett till. Det är nu dags att ställa sig frågan om det är mer av nyliberalistisk ekonomisk syn som ska styra eller är det mer av demokrati som vi ska ha.

Rapporten pekar på hur olika ekonomiska förändringar införts som exempelvis avregleringen av elmarknaden, avregleringen av järnvägen som nu sker med mera blandas med sådant som jag skulle vilja tillskriva utveckling av demokratin som att samhället och människor accepterar alla människors rätt att älska den man älskar och få gifta sig med vem man vill. Det sista här inget med liberalism att göra.

Jag förstår att det är lockande att blanda ihop de ekonomiska förändringarna med de som har skett på det sociala och kulturella planer och kalla det för liberalism. Tyvärr är det så att liberalismen har slutat att bry sig om att utveckla demokratin efter det att den allmänna rösträtten infördes. Hyllningarna som nu sker över att vi ska vara det landet bland de rika länderna där liberalismen snabbast förstår jag men felet är att det som sker är att marknaden gynnas medan vanliga människor hamnar i kläm. Sådan är liberalismen. Därmed behövs något annat.

Nyliberalismen må vara 1980-2008 stora ideolog men det är nu dags att vi välter denna åt sidan och genom för en total demokratisering av samhället. De förändringar som har skett har till viss del gynnat oss människor men har till största delen gynnat kapitalet och därmed storföretagen. Vi kan bara ta elmarknaden som ett typexempel.

Det som nu måste ske är att en genomgripande analys sker över de områden där avregleringar och liknande har skett för att se hur det verkligen har slagit. Områden där det inte fungerar, där marknaden är den stora vinnaren måste åtstramningar och förändringar ske som gör att vi vanliga människor blir de stora vinnarna. Demokratin måste spridas och demokratin måste få makten över inte bara politiken utan också ekonomin, det sociala och kulturella. Så är det inte idag.

Liberalismen har inte mycket att komma med när det handlar om utveckling av demokratin. Däremot är socialdemokratin bärare av en ideologi som vill demokratisera hela samhället och ge människor frihet och makt fullt ut. Det tillhör definitivt framtiden och för oss handlar det nu om att genomföra detta fullt ut i vårt partiprogram. Vi kan se att i dagens samhälle hur människor organiserar sig, förändrar och bygger ett annat samhälle. Det centrala i detta är en genomdemokratisering av samhället. Med andra ord är vi en naturlig del i denna utveckling. Frågan är om vi vill vara det eller springa och vara ett alliansenlight parti.

En kraftig majoritet av svenska folket är emot privatiseringar. Kommer socialdemokraterna att inse detta? Martin Moberg om ett bredare politiskt ansvar. Högbergs tankar om var står socialdemokratin i detta. Röda Malmö skriver om det hånskrattande klassamhället. Annarkia om ett kallt Sverige där marknaden styr.

Löntagarnas del av ekonomin måste öka!

Det finns de politiker som anser att sänks skatterna kommer människor att få makt över sina liv. Lite mer i plånboken på grund av den sänkta skatten gör susen. Så ser mantrat ut från högern i land efter land. Allting ska bli bättre men det som istället inträder är ökad arbetslöshet, skarpare svängningar mellan hög- och lågkonjunkturer, allt fler slås ut från arbetsmarknaden, finanskriser med medföljande instabilitet och ökad oro. Den lösning som behövs står i skarp kontrast mot den medicin som EU:s länder nu ska tvingas ta eller som Annie Lööf vill driva. En lösning som verkligen ger makten till invånarna.
 

Förutom de viktiga avslöjandena om Lundin Oilsaffärer och därmed Carl Bildts inblandning i skumma affärer finns det idag en mycket viktig artikel i Dagens Arena som vi alla borde läsa. Den tar upp att löntagarnas andel av ekonomin har sjunkit från 75 procent till 65 procent. De kapitalstarka har ökat sitt inflytande i ekonomin. Tanken med det är att dessa personer ska investera än mer för sina pengar och det i sin tur skapar tillväxt, ökad välfärd och fler arbetstillfällen men i verkligheten sker inte detta.

Löntagarnas andel av ekonomin har minskat bland annat på grund av att kapitalägarna har kunnat stärka sin makt. Pengar investeras inte längre i långsiktiga investeringar. Istället lockar korta och snabba klipp, helst utomland. Löntagarna får lägre löneökningar och försämrad välfärd. För att kunna konsumera byggs en ekonomi upp på att konsumenterna ska låna pengar. Lånekarusellen sätter fart och med det följer finanskriser och krascher samt oro.

En ekonomi där löntagarnas del sjunker allt mer är dömd att misslyckas. Det går inte att bygga en ekonomi på lånade pengar och att människor ska konsumera alla saker som tillverkas. Vi har sett sedan 2008 vad en sådan ekonomi innebär, och det är inte slut med eländet. Vill vi lösa finanskriserna och förhindra dem måste pengar flyttas över från de finanskapitalstarka människorna till löntagarna. Ekonomin mår inte bra idag och det beror på detta med att kapitalmarknaden tillåts styra.

Löntagarna måste få det bättre, ta en allt större del av ekonomin. På det sättet får människor riktiga löneökningar som ökar lönerna. Människor får därmed mer i plånboken samtidigt som kommunernas inkomster ökar. Välfärden kan stärkas, och därmed stärks människors frihet. Debattartikeln sätter fingret på en debatt som lyser med sin frånvaro i traditionell media. För oss socialdemokrater gäller det nu att öka löntagarnas del av ekonomin. Först då kommer finanskriser och finansspekulationer minska.

Martin Moberg om att privat är ett värdeladdat ord. Röda berget om att Dammberg sopade golvet med Annie Lööf.

Låter SVT regeringen välja vem man ska debattera med?

Det cirkulerar rykten på både Facebook och Twitter om att SVT lät Annie Lööf få välja debattör. Egentligen skulle hon debatterat med Josefin Brink men Annie Lööf ville inte debattera med henne. Nu måste SVT lägga korten på bordet.

Låter SVT ministrarna själv få välja vem man ska debattera med? I så fall kan det förklara varför vissa ministrar får vara själv i både Rapport och Aktuellt.

Röda berget skriver om detta.

EU-kommissionens antifackliga förslag visar på vikten av en socialdemokratisk politik för ett nytt EU!

I dag har EU-kommissionen presenterat ett förslag om att så kallat ”skapa balans mellan facket och marknaden” genom att bland annat försämra fackens möjligheter till konflikt då detta ska avgöras av EU-domstolen. Den tradition vi har i Sverige av att reglera detta demokratisk via avtal vill EU-kommissionen avskaffa. Istället ska annan form införas, en form som allvarligt försämrar positionen för alla anställda. Detta visar på hur viktigt det är att socialdemokratin i Europa formar en gemensam politik.
 

I EU-valet 2009 fick socialdemokraterna smisk på händerna av väljarna. Även om vi ökade i antalet som röstade på oss var vi trots det inte tillräckligt attraktiva. Domen var hård. Socialdemokraterna hade ingen europeisk politik som imponerade. En nyttig läxa där många av oss gräsrötter aktivt deltog i diskussioner på nätet och kom med skarpa förslag på dels hur EU-politiken skulle göras mer intressant, dels hur en socialdemokratisk EU-politisk ska utformas.

EU-kommissionens agerande, som till stor del består av före detta borgerliga politiker från EU:s länder, har inte och driver inte en politik för människor och deras frihet. Marknaden får mer och mer frihet. Senast är påhittet att Sverige ska tvingas acceptera införsel av djur med olika sjukdomar och är resistenta mot antibiotika. Hälsorisken för oss ökar markant. Nu kommer att förslag som försämrar för alla oss som arbetar och ger makten till arbetsgivarna och domstolar.

Vi kan se att EU driver en antifacklig politik där målet är att sakta men säkert montera ned facken och stärka arbetsgivarna och marknaden. Vi anställda hamnar därmed i underläge och i en mycket utsatt position. Om detta måste hela arbetarrörelsen ta striden. En strid som måste landa i en konkret europeisk politik som leder till att socialdemokratin kan få folkens stöd och därmed makten i EU. Hela EU är idag ett högerprojekt. Det är därmed mycket skrämmande att se att socialdemokratin av idag saknar en vision och många idéer om hur vi vill att EU ska vara och framför allt användas till och för.

Martin Moberg om att satsa på jobb och utbildning samt riskerna med att tiga. Johan Westerholm i en intressant analys om framtiden. Martin Moberg skriver också om kommissionens antifackliga förslag.

Hur ska vi få fart på svensk ekonomi?

Det verkar som att i den svenska debatten nämns inte vissa saker för mycket eftersom om man gör det då blir det en sanning som skapar problem. En sådan sak som borde vara ständigt aktuellt i media och debatten är den svenska ekonomin och vad som behöver göras för att få fart på den på allvar. Med det menar jag att vi klarar av lågkonjunkturerna bättre än vad landet gör och att vi stärker vår ekonomiska position över tid. Det görs tyvärr inte.

I dagens globaliserade värld borde den svenska och internationella ekonomin vara aktuell varje dag. Under det senaste året har vi kunnat läsa om eurokrisen och de problem detta medför, den kamp olika länders befolkningar för i kölvattnet av krisen och liknande. Dock har jag inte sett rapportering om länder runt om i världen som går bra, en seriös och djuplodande debatt om Sveriges allt för stora beroende av den europeiska marknaden, hur globaliseringen förskjuter de ekonomiska maktpositionerna i världen och vad det kan betyda för Sverige. Framför allt saknar jag en rejäl debatt och artiklar om den framtidens svenska ekonomi och hur vi ska kunna bli vinnare.

Jag är mycket medveten om att Sverige är beroende av det som sker i vår omvärld. Vi är en liten aktör på världsmarknaden och ser globaliseringen som ett viktigt verktyg för den svenska ekonomin. Samtidigt är det så att en ansvarsfull regering arbetar hårt för att Sverige ska bli starkare och starkare som ekonomiska nation och därmed kunna slippa drabbas hårt varje gång det är lågkonjunktur. Tittar vi snabbt på det kan vi se att sedan 2008 har Sverige drabbats hårdare än tidigare, till och med snabbare och mer dramatiskt. Varför det är så kan vi nog gissa men ska det vara så?

Hur vi ska sätta fart på svensk ekonomi och hur den svenska ekonomin ska stärkas över tid är två viktiga huvudfrågor att diskutera och finna lösningar på. Kan vi göra det är chanserna mycket goda för att Sverige kan gå en ny tid till mötes ur en styrkeposition men det kräver då att den ekonomiska politiken hamnar i blickfånget, även i media. För när vi ser på problemen vi har i Sverige inser man snabbt att utan en förbättring av den svenska ekonomin kommer det att bli svårt att skapa de resurser som behövs för att ta itu med dem.

Vi socialdemokrater pratar om detta nu. Det verkar uppskattas av väljarna.

En ny opinionmätning som visar att socialdemokraterna går framåt. Tord Oscarsson skriver om denna mätning. Röda berget för fram kritik mot Aktieägarnas vd och dennes hantering av Lundin Oil. Löntagarbloggen frågar vad som egentligen händer i EU. Högbergs tankar skriver om lokala förändringar i arbetarkommunen i Vimmerby. Röda berget skriver en viktig sak som jag rekommenderar extra att ni läser. Det handlar om att en person har lynchats i Mississippi. AB, Svd,.

Jag vill ta kampen för en ny och bättre skola för människors skull, Miljöpartiet nöjer sig med att utmana Folkpartiet

Jag ska villigt erkänna att jag förstår hur GustavFridolin tänker. Det är en fin tanke att skjuta till fem miljarder kronor som ska gå till att höja lärarnas löner. Ett sympatiskt tänkande men som andas ganska mycket strategiskt tänkande där Miljöpartiet nu försöker att profilera sig i skolfrågan och kanske rent av bli ett parti för lärarna. Egentligen verkar den största anledningen vara att göra det för att utmana Folkpartiet, och därmed Jan Björklund. Problemet för Miljöpartiet är att problemen med den svenska skola går djupare och behöver lösas på helt andra sätt.

Jag är inte motståndare till höjda lärarlöner. Tvärtom. Jag tycker att lärare, oavsett om det är förskollärare upp till gymnasielärare, är felavlönade och har ett mycket slitigt yrke. Lönen behöver höjas och det rejält. Nu är inte detta ett förslag från Miljöpartiet egentligen då vi är många socialdemokrater som i olika omgångar drivit frågan om höjda löner för lärarna. Även om det är mer än lovvärt att Miljöpartiet gör detta så kommer man inte åt grundproblemen i svensk skola.

Vill vi ha kvar de bästa pedagogerna och samtidigt locka nya är det dags att inse att vi måste förändra skolan i grunden och bygga ett bildningslärande istället. Fortfarande är skolan indelad i ämnen, lektioner och att stoff prioriteras högre än målen (trots att det är målen som ska styra). Det är inrutat och kontrollerat med klasser upp och även över 30 elever. Det är snuttifierat även om lärarna försöker arbeta tematiskt och därmed ämnesövergripande. Skola är institutionaliserat och begränsar människor istället för att frigöra deras kapacitet fullt ut.

Jag anser, efter att mycket klokt ha fått en värdefull kommentar, att vi måste bygga ett bildningssystem i Sverige som ska ha till mål att frigöra människors kreativ (oavsett om de är personal eller ”elever”), bygga en bildningsbas som den enskilde sedan kan bygga på själv samt forma och utveckla aktiva demokratiska samhällsmedborgare som tar ansvar för denna värld på olika sätt.

I dag finns det ”skola” i Sverige med allt vad det innebär. Dagens och morgondagens värld däremot bygger på bildning där kreativt skapande, analyserande och nyfikenhet är i centrum. För socialdemokraterna gäller det att våga ta detta steg och lägga fram ett bildningsförslag. Vi kommer att få tufft motstånd då vi utmanar rådande maktstrukturer och förståsigpåare med detta tänkande. Jag som socialdemokrat hade välkomnat detta för det vi gör är att frigöra människan så att denna kan få alla möjligheter som finns under sin livstid.

Kristian Krassman om svensk kärnkraft. Röda berget frmaför åsikter  om försvarsministern.

Sverige behöver en ny skola - inte mer kosmetik

Socialdemokraterna gör helt rätt i att satsa på jobben, näringslivspolitik och utbildning. Det är tre områden som hänger tätt samman och påverkar varandras förutsättningar. Svensk skola är inte längre i topposition. Det är en skola med allvarliga problem, trots en engagerad och duktig lärarkår, som behöver reformeras i grunden. Om det är något socialdemokraterna verkligen behöver inse så är det att dagens skola måste förändras och det rejält.
 

Sverige har en skola som i bygger på samma strukturer som har existerat sedan folkskolan infördes 1842. När dessa strukturer möter en föränderlig värld där barnen och ungdomarna besitter andra kvalifikationer och sätt att lära på sker en rejäl krock som bland annat leder till att skolan inte klarar av sitt kunskapsuppdrag full ut. Istället för att analysera detta och förändra i grunden satsas det på glättiga och ytliga förslag som överhuvudtaget inte tar tag i de verkliga problemen.

Är då inte stök i klassen och frånvaro av studielugn det som är det egentliga problemet är det kanske någon som undrar. Politiker, tyckare med flera har pekat ut dessa som huvudproblem. Är det inte så?

Jag anser utifrån min erfarenhet att dessa saker är bara symptom på djupliggande konflikter inom svensk skola. Hårdare disciplin, straff, mer kontroll i form av prov och fler betygssteg är svar som man tror är rätt men man missar vad det handlar om. Det finns ingen lärarlegitimation i världen som kan komma åt svensk skolas problem. Samma sak gäller införandet av det entreprenöriella lärandet eller en elitutbildning för lärare. Inte det heller kommer åt grundproblematiken. Vi måste inse att problemen är mycket djupare än så.

Det är nämligen så att svensk skola behöver reformeras i grunden. Det är ett tufft arbete som väntar och det låter sig inte göras i en handvändning. Dock finns det idag, bland annat i FN, forskning som visar på hur en annan skola kan skapas. Det är en skola som fullt ut bejakar tekniken och dess möjligheter och som använder olika former av digitala lärprogram. I den skolan är klasstorlekarna mindre, det finns en lärare per klass men denna har äldre elever som ”hjälplärare” och som på det sättet fördjupar sina kunskaper inom de ämnen de är inne och hjälper till i. Skolåret är indelat i olika perioder som exempelvis att man en del av året är inne på skolan och utbildar sig, en annan del av året är man ute på arbetsplatser och lär sig hur arbetslivet fungerar, annan del av året är eleverna verksamma ute i föreningslivet och gör insatser där med mera.

Det är en skola som bejakar elevernas kreativitet och stimulerar den, som utvecklar eleverna till att både bli ansvarstagande samhällsmedborgare, aktivt delaktiga i de demokratisak samtalen och församlingar samt mer kunniga om världen. Det är en skola som fokuserar på utbildningsuppdraget och demokratiuppdraget. En skola som kommer att vara lockande att arbeta inom och som skapar nya möjligheter. Med andra ord en skola för framtiden.

Martin Moberg för fram att det behövs mer platser på yrkeshögskolorna, inte färre. Högbergs tankar skriver om regeringen. Röda berget med ett förslag om att lägga ned VU inom S. Parkstugan i öppet brev till Anders Borg.

Nu ojar vi oss över direktörslönerna igen

Jag tycker det är mycket intressant att läsa om hur direktörer och andra toppnamn ser till att få tillgång till rejäla löneökningar, snittlöneökningen ligger på 15 procent, och reaktionerna på detta. Det klagas mycket på detta men jag är inte ett dugg förvånad. Dagens ekonomiska system är uppbyggt på att det ska vara så här. Sedan kvittar det vad exempelvis Anders Borg säger. Det vi behöver i Sverige är nämligen en rejäl diskussion om vem som ska ha rätt till vinsterna i näringslivet. Ska det vara de anställda eller ska det vara aktieägarna?

När arbetarrörelsen startade upp och sedan satte igång sitt arbete var det primära att frige människan och skapa ett samhälle där människors frihet inte kränks och begränsas på olika sätt. Ett verktyg för att åstadkomma detta är att människor ska ha ett arbete, ett annat är att det överskott som anställda skapar ska gå tillbaks till dem i form av högre löner, tryggare anställningar, bättre avtal och bättre arbetsmiljö. Omfördelning ska också ske mellan de som har gott om pengar till de som har det sämre ställt.

Så var tanken och så bedrevs både politiken i Sverige liksom avtalen mellan arbetsmarknadens parter. Det fortsatte under lång tid men vi har under de senaste 20-25 åren fått se hur en allt större del av kakan går till aktieägarna. I dag dela mångmiljarder ut till aktieägare från svenska företag, samt många miljoner i bonus och löner till företagens chefer. De anställda får ofta nöja sig med 2-3 procent i löneökningar.

Det här är en förändring som skedde i och med nyliberalismen gjorde sitt intåg. Kortsiktiga placeringar, jakten på vinst och ren egoism har gjort att företag inte längre vågar stå emot de anonyma placeringsföretagen, speciellt fonder, som har som enda mål att se till att förmögenheten växer inför nästa kvartalsrapport.

För företagen innebär det att vinster som skulle gå till högre löner, forskning och innovation, framtagande av nya produkter och tjänster tvingas nu istället gå till aktieutdelningar. Företagen och de anställda drabbas med ostadigare framtid och arbetslöshet. Till detta ska vi då lägga tanken om att ju mer välbetald en chef är desto mer jobbar den och det blir bra för företagen.

Så står vi då här och klagar på att cheferna i företagen tjänar storkovan och får fina löneökningar. Samtidigt tas det inte ett endaste dugg upp i debatten om det systemskifte vi har varit med om. En allt större del av vinsten går direkt till aktieägare och det slår mot de anställda. Jag anser att anställda ska ha ordentliga löneökningar. Det gör att inkomsterna ökar och därmed minskar vårt behov av att låna pengar för konsumtion och investeringar. Egna pengar gör att man blir fri och kan bestämma över sitt eget liv och sin egen egendom. Låna pengar gör att det blir tvärtom.

En progressiv arbetarrörelse måste föra denna diskussion. Vi kan inte springa runt och peka finger åt direktörerna om vi inte samtidigt är beredda på att förändra det system som finns. Frågan är om arbetarrörelsen är redo att ta diskussionen med svenska folket om vem som ska ha rätt till vinsterna i företagen.

Aftonbladet om S och M och jobben. Johan Westerholm om arbetarklassmoral. Martin Moberg om datalagringsdirektivet som en överväldigande majoritet i riksdagen ställer sig bakom. Jämlikhetsanden funderar över biståndsministerns aktivitetsnivå. Röda berget funderar över vem som censurerade Svenska Dagbladet med tanke på biståndsministern.

Hur ska det gå för moderaterna?

Jag tror det var många moderater som såg fram emot den gångna helgen 16-17 mars. Nu skulle man samla sig och blicka mot framtiden ur ett styrkeförhållande. Sedan hösten i fjol hade partiet parkerat sig på en nivå där moderaterna var ohotad som Sveriges största parti. Värsta rivalen socialdemokraterna verkade vara tillbakapressade och skulle under lång tid framöver brottas med sig självt och vilken väg man ska gå, även om en viss uppgång hade skett. Det såg med andra ord bra ut inför helgen. En helg där moderater från hela Sverige skulle peppas och få inspiration. Förnyelsearbetet skulle fortsätta och moderaterna skulle åka hem stärkta och med nytt självförtroende. Det såg ut som ett perfekt upplägg men en liten opinionsmätning kom emellan.

Gårdagens SIFO-mätning ritade om den politiska kartan för alla partierna. Socialdemokraterna är nu Sveriges största parti och hade det varit val i dag hade den rödgröna sidan vunnit på egen styrka. Alliansen är tillbakapressat. Moderaterna minskar med över fyra procent. En tillbakagång som det partiet inte hade räknat med. Självförtroendet har fått sig en knäck.

Detta självförtroende var det nog tänkt att Per Schlingmann, moderat spinndoktor, skulle reparera en del av när han var med i söndagens Agenda. Den som hade förhoppningar om det och att en del väljare kanske skulle bli lite mer positivt inställda till moderaterna fick dessa grusade. Det var med andra ord inget bra framträdande.

Per Schlingmann försökte med samma form av retorik som har använts sedan 2003. Han förde fram att socialdemokraterna saknar en egen politik och har inga förslag, mot regeringens jobblinje står en bidragslinje med mera. När frågor kom om vad moderaterna hade för förslag kom inga konkreta saker fram. Det Per Schlingmann sa höll sig på en mycket generell nivå men inga skarpa förslag presenterades. Samma sätt att argumentera gick det att se i tidigare inslag under kvällen när moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten uttalade sig. Inget konkret där heller.

Framträdandet i Agenda innebar ingen förändring till det bättre för moderaterna. Snarare var det nog så att nyfikenheten på andra partier, som socialdemokraterna, stärktes nog. Jag ska villigt erkänna att jag saknade att Sofia Arkelsten eller Fredrik Reinfeldt skulle vara i Agendastudion. I detta tuffa läge för moderaterna, men också landet, hade det varit mycket intressant om statsministern hade uttalat sig och presenterat konkreta förslag. Tyvärr fick vi inte se det. Moderaterna är nog i början på en nedgång och en inre kris.

Högbergs tankar om Schlingmanns framträdande. Ola Möller om att uppgången för partiet nog kan tillskrivas en stark partiorganisation. Kulturbloggen tar också upp om opinionsmätningen och varför väljare går till socialdemokraterna. Aftonbladet om Centern och datalagringsdirektivet. Svenska Dagbladets ledarsida verkar inte gilla socialdemokraterna längre. Klimatfrågan är mycket viktig.

En opinionsmätning att fundera mycket noga över

SIFO presenterar en färsk opinionsmätning där socialdemokraterna är nu det största partiet i Sverige. Partiet får 33,7 procent. Sverigedemokraternas vågmästarroll är för tillfället bruten. Moderaterna backar hela 4,2 procent, ned till 28,7 procent. Alliansen hamnar på 39,5 procent (Kd kan inte räknas in då partiet hamnar under 4,0 procent som utgör spärr till riksdagen). Om det hade varit val i dag hade den rödgröna sidan vunnit med 50,1 procent och haft möjlighet att bilda regering. Det vi nu måste ställa oss är vad säger egentligen dagens opinionsmätning?

Det kan vara lätt att ryckas med i de positiva vindar som verkar råda i opinionen nu. Sedan Stefan Löfvén tillträdda har vi socialdemokrater ökat med närmare nio procent i väljarstöd. Innan tog vi väljare från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Nu verkar det som att väljare lämnar alliansen, speciellt moderaterna, för att ge sitt stöd till socialdemokraterna. Vi må jubla över det men det är närmare 30 månader kvar till valet. Allt kan hända.

För oss socialdemokrater ingjuter detta självklart mer positivitet och ökat självförtroende. Förhoppningsvis innebär det att socialdemokrater slutar att huka och nu sträcker på sig. Samtidigt kan den snabba uppgången leda till att en feghet infinner sig där man är mer rädd för att förlora väljare än har en hunger och vilja att vinna fler väljare och därmed valet.

Det vi ska lära oss av denna mätningar är 1: När socialdemokrater slutar att hugga varandra i ryggen för att stärka sin egen makt får väljarna åter förtroende för oss. Detta är den viktigaste lärdomen och jag ser det också som en varning till dessa ”huggare” att nu håller de sig borta. 2: När politiken hamnar i centrum lyssnar väljarna på oss. När vi pratar om de samhällsproblem som väljarna också ser ökar vårt stöd ytterligare. 3: Istället för att vi flyttar oss in i mitten är det rätt att flytta mitten ytterligare högerut och får in fler väljare i centrumvänsterpolitiken. 4: Det finns en nyfikenhet på socialdemokratisk politik där vi ses i dag som det parti som väljarna ser kan ge bäst hopp inför framtiden.

Opinionsmätningen är viktig och kommer med viktiga signaler. För oss socialdemokrater gäller det nu att arbeta än hårdare med att förbättra och utveckla vår politik och partiorganisation. Väljarna vill att vi gör detta för de sätter sitt hopp till oss.

Röda berget om att siffran för för socialdemokraterna är skit. Högbergs tankar om att socialdemokraterna måste ha kvar blicken på bollen. Johan Westerholm om maranatasossarnas julafton. Kristian Krassman om att vi nu måste leva upp till väljarnas förväntningar. Jämlikhetsanden om att vi har legat högt innan. Parkstugan om att nu måste vi ta på oss rödstället och jobba, jobba och åter jobba. Martin Moberg med lite pausmusik men skriver också om opinionsmätningen. GP, DN1, DN2. Moderaterna är nervösa.Debattartikel som gör upp om bonusfester. Aftonbladet.

I Sverige pratas det om sänkta ungdomslöner -i Kina storsatsar man på utbildning

Hur Sverige ska klara sig i framtiden beror mycket på hur vi klarar av dagens och framtidens utmaningar och möjligheter. Vi är beroende av det som sker i vår omvärld och det vi gör måste ha sin grund i det globala skeendet. Tar vi med detta är det intressant att se hur svenska politiker fokuserar på sänkta ungdomslöner för att fler ska komma i arbete medan i andra länder, exempelvis Kina, inser man att utbildning är rätt väg att gå.

Ibland blir det övertydligt hur mycket fokus läggs på Sverige och Europa. Det är här både det positiva som det negativa finns. Vi oroas över finansproblemen, som fortsatt sedan 2008 och kommer att fortsätta ytterligare år om inte grundproblemen löses. Fokus ligger på att skära ned välfärdssystemen, göra det tuffare för människor att ha trygghet samt det ska skapas en osäkrare arbetsmarknad. Det är oerhört mycket navelskådande som gör att både Sverige och EU nu springs förbi av andra länder i världen.

Ta Kina som ett exempel. I en kolumn av Monica Gunne presenterar hon vad som nu håller på att ske i det kinesiska skolsystemet och vad som är meningen med den. Medan vi i Sverige har fastnat i en diskussion om att skolan behöver mer disciplin, många fler och tuffare prov och betygssteg samt vurmandet för friskolor och frågan om skolan ska förstatligas sker förändringar i vår omvärld som kullkastar detta blixtsnabbt.

Kina håller nu på att förändra sitt skolsystem bort ifrån det disciplinära och den mekaniska inlärning (som vi är på väg mot). Istället ska nu elevernas hela tanke- och skaparkraft släppas lös. Orsaken är att Kina vill inte längre vara världens verkstad som andra länder, speciellt i väst, bestämmer över. Nu vill Kina istället att resten av världen ska bli verkstad och det är det landet som ska bestämma över det.

Det är här som fokus borde ligga i svensk politik, den globala nivån. Istället tjafsar vi vidare om lägre löner för ungdomar och införandet av osäkra anställningsformer som lösningar. Det är fel och det gör att länder som exempelvis Kina kommer att dra ifrån. Vill vi att Sverige ska vara en aktiv del av den förändring som sker måste vi också lyfta upp den politiska diskussionen. Det ansvaret ska vi socialdemokrater ta.

Högbergs tankar om Anders Borgs tal. Ledare i Aftonbladet om växande köer till soppköken. Folket om olika syn på verkligheten. Röda berget tar upp om att Anders Borg pratar om arbetslöshet. Kristian Krassman i en debatt om att pengar från rut och rot och att de ska gälla utomlands i EU. Jämlikshetsanden vill göra något mot en av snabbmatsoranisationerna. Martin Moberg om moderatmötet i Örebro. Johan Westerholm i en analys av gårdagens tal av Fredrik Reinfeldt. Peter Andersson om vem som moderaternas politik vänder sig till. Anders Borg filosoferar. Martin Moberg gör en analys av Anders Borgs tal. Tokmoderaten i kritisk analys. Moderaten Thomas Böhlmark är smånöjd med utvecklingen. Johan Westerholm kritiserar Anders Borg.

Hur ska det gå för moderaterna?

Denna helg samlas nu moderater över hela landet i Örebro för kommundagar. Det är ett parti som har blivit stukat på senare tid i olika opinionsmätningar. I några är partiet fortfarande landets största men i andra, speciellt på senare tid, är socialdemokraterna det största. Samtidigt finns det undersökningar som visar att socialdemokraterna har störst förtroende i fyra av fem viktiga politiska frågor, att  Stefan Löfvén tar in på Fredrik Reinfeldt när det handlar om förtroende, att socialdemokraterna anses ha bäst politik för nya jobb och är det parti som ger människor hopp om en bättre framtid. Hur ska moderaterna klara av detta?
 

Högeralliansen vann valet 2010 och har i det närmaste legat före i opinionsmätningarna. Från oktober i fjol fram till slutet av februari i år har regeringen haft ett övertag hos väljarna. Ett övertag som en del analytiker ansåg skulle kunna bestå resten av mandatperioden då det syntes som att socialdemokraterna var nere rejält för räkning. Ett scenario som har förändrats och där socialdemokraterna har visat sig få ett allt större stöd från väljarna. Så pass stort att väljarna ser S som ett parti som ger dem hopp inför framtiden.

För moderaterna med Fredrik Reinfeldt i spetsen är detta en utmaning. Ett övertag i opinionen har vänts till att regeringen har hamnat på defensiven. Socialdemokraterna har satt jobben som sin främsta fråga, något som tvingat högeralliansen att reagera på detta. Dock har man valt att gå ut i negativa kampanjer mot socialdemokraterna och försökt skrämmas. Det har inte imponerat på väljarna som sakta men säkert vänt sådant ryggen. Väljarna ser att socialdemokraterna pratar om olika problem i samhället och hur dessa ska kunna lösas. Det uppskattas. Väljarna vill att partierna pratar om deras problem, för problem finns det gott om, som media har rapporterat massivt om detta år.

För moderaterna kan kommundagarna innebära en möjlighet att diskutera sig samman och att analysera vad det är som egentligen händer, vilka krav som ska ställas på den egna partiledningen och vad det är för frågor som man måste driva. Väljarna markerar nu och visar att man gillar socialdemokratisk politik. Om det hade varit val i dag hade det inneburit ett maktskifte. Det är till och med så att väljare som innan röstat på något alliansparti har börjat gå över till socialdemokraterna. För moderaterna är detta en rejäl utmaning. Hur ska det gå?

Röda berget om att Fredrik Reinfeldt borde vara själaglad men är det inte. Verkar vara lite väl tyst i media om detta kan jag tycka.

Socialdemokraterna har störst förtroende i jobbfrågan

I en SIFO-undersökning visar det sig att socialdemokraterna har inte bara fått ökat förtroende av väljarna när det handlar om vem som anses ha bäst jobbpolitik utan har fått mest stöd av väljarna i denna fråga. För oss socialdemokrater är det bra men det gäller att arbeta än hårdare i denna fråga.
 

Valen 2006 och 2010 förlorades av socialdemokraterna på grund av att vi ansågs av väljarna att ha för dålig jobbpolitik. Alliansen vann båda valen bland annat på grund av detta. Det som tidigare hade varit socialdemokraternas paradgren, tillsammans med ekonomin, var nu en mycket livsfarlig akilleshäl som skadade partiet rejält.

Efter den senaste valförlusten har vi sakta men säkert börjat att bygga en bättre grund där kampen mot arbetslösheten och skapandet av fler jobb är i centrum. Med Stefan Löfvén har det utvecklats ytterligare och är nu socialdemokraternas två huvudfrågor. Det gäller oavsett om det är på riksnivå, region- eller kommunnivå.

Sverige är i en lågkonjunktur där arbetslösheten ligger på cirka 405 000 personer (8,7 procent) och riskerar att fortsätta att öka under året enligt olika prognoser. Det är helt rätt att fokusera och bygga hela politiken på detta. Väljarna gillar detta och pekar klart på att socialdemokraterna har man störst förtroende för i jobbfrågan. För oss gäller det nu att arbeta än hårdare i frågorna om jobben.

Kristian Krassman, Martin Moberg, Högbergs tankar, Johan Westerholm, Dagens Arbete.

Vifta inte bort barnfattigdomen

I går presenterade Rädda Barnen en rapport om hur barnfattigdomen ser ut. I fjol handlade rapporten om hur det såg ut 2008, i år är det 2009. Även om det är ett par år bakåt i tiden pekar en av rapportens författare på att barnfattigdomen ser ut till att ha fortsatt att öka under de följande åren. Antalet barn som lever i fattigdom är 248 000 stycken, en siffra som kommer att stiga och något som ingen kan vända sig bort ifrån. Jag blir därmed orolig när högeralliansen och borgerliga ledarskribenter försöker vifta bort Rädda Barnens rapport.

Jag förstår att Rädda Barnens rapport vänder upp och ned på den politiska dagordningen och retoriken. Allting är inte så bra som det verkar. Speciellt inte med tanke på att barnfattigdomen ökar mellan 2008 och 2009, trots att det vid den tidpunkten basunerades ut i media hur bra det svenska folket hade fått det. Verkligheten visar sig från en helt annan sida.

I dagens moderna Sverige lever 248 000 barn i fattigdom. Det går inte att vifta bort. Just försöken att bortförklara barnfattigdomen anser jag är tråkig. Barnfattigdomen måste tas på allvar, oavsett vad man tycker. Inga barn ska behöva leva i fattigdom i dagens Sverige. Barnfattigdomen är begränsande på alla sätt som finns. Barnens frihet kringskärs, inte bara i barndomen utan också för resten av livet. De får sämre förutsättningar och halkar efter andra. Samtidigt är risken hög att de får sjukdomar som leder till livslånga behandlingar och risken för en förtida död. Ingen kan ducka för detta.

Det behövs en bred arsenal av åtgärder. Allt från förbättrade trygghetssystem till skapandet av många, många fler arbetstillfällen, förbättrad utbildning, bättre stödsystem, minskning av avgifter till verksamhet på fritiden, slopandet av avgifter inom skolan, satsande på frukost och eftermiddags fika i skolan (som också är avgifts fri), till sommarjobb för unga och att ge unga alla de åtgärder och stöd som behövs, liksom deras familjer.

Görs det kan barnfattigdomen på bred front rullas tillbaka och försvinna. Fast då gäller det att man vågar inse att barnfattigdom faktiskt finns och inte försöker skylla på andra eller stoppa huvudet i sanden.

Peter Andersson funderar över barnfattigdomen och varför den anses vara en vänstervriden samhällssyn.

Barnfattigdomen fortsätter att öka - Nu 248 000 barn lever i barnfattigdom

När Rädda Barnens siffror om hur barnfattigdomen presenterades i fjol slog den ned som en bomb. Barnfattigdomen ökade första gången på flera år. Diskussionerna gick heta och frågan hamnade högst på den politiska dagordningen. Vi socialdemokrater drev denna fråga och fortsätter att driva den. I dag presenteras nya siffror som visar att barnfattigdomen fortsätter att öka. Nu beräknas 248 000 barn leva i barnfattigdom. Det här är en katastrof för Sverige, familjerna och barnen.

Kanske finns det en och annan som kommer att försöka vifta bort Rädda barnens uppgifter men all den statistik som Rädda barnen presenteras har sammanställts ur alla de källor som faktiskt finns som tar upp detta med barnfattigdom. Allting finns för den som vill se. Uppgifterna går inte att förneka, ej heller vifta bort som att fattiga barn i Sverige är inte fattiga i jämförelse med fattiga i andra länder.

Det vi nu ser är att barnfattigdomen ökar. Det här är mycket oroande och är en katastrof för Sverige, familjerna och barnen. Vi riskerar att förlora många, många barn till utanförskapets ökenvandring där de aldrig får komma in i samhället, känna sig välkomna och en del av en större gemenskap som öppnar upp dörrar och nya möjligheter för dem.
För oss socialdemokrater gäller det att arbeta vidare på en politik som inte bara ska minska på barnfattigdomen utan också arbeta hårt för att få bort den. För fattigdom begränsar och förstör människors frihet och möjligheter. En progressiv socialdemokrati som vill få möjlighet att bygga ett bättre samhälle måste arbeta stenhårt med att ta fram skarpa förslag för att barnfattigdomen ska knäckas rejält en gång för alla. Vi är skyldiga barnen detta.

Annika Högberg skriver om barnfattigdomen. Martin Moberg lyfter fram att barnfattigdomen är högre nu än i fjol. Peter Högberg frågar sig om Sverige skiter i våra barn och deras framtid. Rasmus Lenefors tar upp om barnfattigdomen, Peter Andersson skriver att det är spänt i högeralliansen och med en socialdemokrati på frammarsch. Röda berget om vad som kommer i kapp Tolgfors nu. Ola Möller om barnfattigdomen. 

Framtidens energi i Sverige?

Direkt när Stefan Löfvén tillträdde räckte han ut en inbjudan till högeralliansen och ville prata om hur energin ska tryggas i Sverige. Denna hand har förändrat det energipolitiska samtalet och fått fler att få upp ögonen för det faktum att görs ingenting kommer vi i Sverige att dels ha brist på energi, dels kommer priserna att stiga än mer. Det är med andra ord hög tid att prata om framtidens energi i Sverige.
 

Självklart är det så att i en diskussion om framtidens energi hamnar kärnkraften i centrum. Den, tillsammans med vattenkraft, utgå basen för svensk energiframställning. Jag själv är inte så förtjust i kärnkraft då den förorena och skapar enorma och nästintill obotbara problem som skadar och dödar människor och natur när det går snett. Trots det inser jag att kärnkraften behövs om Sverige ska kunna ta sig ur det fossila samhället och att Sverige måste göra saker för att tillförsäkra sig att denna energiframställning kan vara säker och skapa minimala problem.

Energibesparingar, smarta el-produkter, satsningar på förnyelsebara energikällor och kanske byggande av ett par nya kärnkraftsreaktorer (när de gamla har tjänat ut men i detta läge borde nog Ringhals skrotas först) är farbara vägar framåt för Sverige.

Dock skulle jag vilja se mer av småskalig energiproduktion som knyts till det egna hushållet, kommunen respektive regionen. Sverige har satsat, och är fortfarande i dessa tankebanorna, och satsar på storskaliga energianläggningar. Det är bra i och för sig mer gör också att vi är mycket sårbara för driftsstörningar, haverier och liknande. Sådant här tillhör egentligen 1800- och 1900-tals tänkande men i dag borde vi satsa på ett nytt system där det enskilda hushållet ges möjlighet att själv få ansvar för energiproduktion.

Allt detta ger en bra mix av att Sverige kan bli självförsörjande på energi, även under de mest kalla vinterdagarna samtidigt som näringslivet går för fullt. Energisamtalen måste komma igång. Det vinner hela Sverige på.

För 19:e gången gnäller Anders Borg på bankerna utan att ha gjort något för att komma åt dem. I Norge snurrar de ekonomiska hjulen som aldrig förr, trots lågkonjunktur i världen. Röda berget om att avskaffa medlingsinstitutet. Peter Högberg om att man ska leva som man kräver av andra. Likartad kritik framför Johan Westerholm. Martin Moberg om att det är bara opinionsmätningar. Ola Möller om Magdalena Andersson framträdande. Ylva Johansson vill se en gymnasieskola som leder till jobb och aktiva medborgare. Parkstugan i en intressant analys.