Sänk bolagsskatten

I gårdagens Rapport sändes ett intressant inslag som socialdemokraterna borde titta mycket närmare på. Det handlar om bolagsskatten och att den kan sänkas ned till 15 procent. Det skulle gynna våra företag rejält men också locka hit utländska företag som satsar på att förädla sina varor. Självklart tycker jag detta är något som vi ska undersöka närmare.

Oavsett vad regeringen gör i form av att sänka momsen för än det ena och än det andra, vilket leder till oreda i skatterna, eller införa subventioner och avdrag är det inte detta som skapar nya arbetstillfällen på både kort som lång sikt. Det leder inte heller till ökad stabilitet i finanserna, ej heller till att ekonomin förbättras och Sverige kan faktiskt möta lågkonjunkturer med fallande arbetslöshet. Åtgärderna som regeringen gör är med andra ord fel. Facit har vi.

Istället behövs det andra åtgärder som garanterar svenska företag fasta spelregler och långsiktighet, vilket i sin tur leder till konkurrensfördelar gentemot andra företag världen över. Ett sådant är bolagsskatten som mycket väl kan sänkas ned till 15 procent. En stor konkurrensfördel gentemot andra länder och skulle skapa många nya arbetstillfällen som skulle markant se till så att arbetslösheten sjunker. Svensk ekonomi hade kunnat växa rejält och det hade gynnat hela samhället.

Nu handlar det dock inte vara om att sänka bolagsskatten rakt upp och ned och behålla alla andra avdrag. I inslaget finns ett förslag om att helt slopa ränteavdragen som företagen gör och på det sättet slipper undan att betala skatt. Lite andra avdragsmöjligheter hade också kunnat tas bort. På det sättet hade bolagsskatten kunnat sänkas, vilket hade gynnat svenskt näringsliv. I dag biter man sig själv i svansen med alla avdrag som finns.

En sådan här skatteväxling hade varit intressant att analysera närmare. Jag tror att för socialdemokraterna hade detta varit en farbar väg, speciellt med tanke på att vi sätter skapandet av nya arbetstillfällen främst. Vi måste våga ta detta steget. Det gynnar svensk ekonomi och landets invånare.

Vill du bli offrad av Anders Borg?

Katrine Kielos har i dag skrivit en ledarartikel som är väl värd att läsa, speciellt om för att förstå Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts samhällsmodell. En modell som bygger på att vissa människor är lata och behöver därmed tryckas till. De som är flitiga ska belönas. Så vill moderaterna att modellen ska visas upp men i verkligheten bygger den på att vissa måste offras för samhällets skull, för att vissa ska få det bättre. Problemet är att i stort sätt alla, inklusive medelklassen, är potentiella offer som riskerar att offras. De enda som klarar sig är de välbeställda. Det är dags att göra upp med denna unkna samhällsmodell.

Jag kan hålla med Katrine Kielos att Anders Borg har lyckats väl med att väva in denna modell i en dimma som är svår att tränga igenom men framför allt att få fram en acceptans för modellen från vanliga människor. Detta tillsammans med en ekokammare som har ställt upp och försvarat det hela har gjort att i stort sätt en enda röst har tillåtits att dominera gentemot medborgarna.

Nu har en förändring skett, i grunden skapad när finanskrisen slog till. En förändring som även borgerlig media deltar i där kritiken mot regeringen blir sakta men säkert allt kraftigare. IMF och OECD har lyft fram den ökande ojämlikheten och därmed ökad fattigdom vilket är bra. Det gör att Anders Borgs modell blir attackerad från olika perspektiv och framstår som gammeldags och ett helt fel sätt att tänka.

Anders Borgs modell bygger helt och hållet utifrån tanken att vissa människor måste offras för att frigöra pengar som går till att sänka skatten mest för de rikaste i Sverige. Det kallas för jobbskatteavdrag och går till alla som arbetar, mest för de som tjänar mest. För att åstadkomma detta har alliansen sänkt ersättningarna i a-kassan och sjukförsäkringen och infört utförsäkringsgränser. Det gör att människor därmed får sämre inkomster, rent av inga alls och tvingas till att få försörjningsstöd. Dock är det helt i sin ordning enligt den modell som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har skapat.

Enligt denna modell är det rätt att en del offras för att andra ska få det bättre. Vill du bli en av dem som offras?

Martin Moberg fördjupar sig i samma ämnesområde.

Är socialdemokraterna politiskt vilsna?

De som står utanför socialdemokraterna pratar om att det finns ”vänstersossar” och ”högersossar”. Olika politiska förslag tolkas antingen som en sväng åt vänster eller sväng åt höger. Det tänkandet är fel. Självklart är vi alla socialdemokrater som delar samma grundläggande värderingar men det som sker inom partiet är faktiskt en utveckling där de progressiva socialdemokraterna börjar få allt större spelrum. För partiets framtida utveckling och framgång är det viktigt att denna utveckling får fortgå.

I en intressant artikel i Svenska Dagbladet ger Ingvar Carlsson sin syn på dagens samhälle och partiet. En av hans slutsatser är att nyliberalismen tilläts bre ut sig, men även ta sig in i partiets tänkande (min anm), i Sverige eftersom socialdemokraterna var vilsna. En vilsenhet som jag anser skymdes under 1990-talets sanering av svensk ekonomi men som kom att synas ganska väl i valet 2006 samt perioden fram till 2010.

Vi dras fortfarande med detta då vi inte vet hur vi vill exempelvis att svensk offentlig sektor ska vara, vilket samhälle vi vill se utvecklas, att vi tillåter oss att styras av verkligheten istället för att leda den, vi har inget annat att komma med när det handlar om motvikt till högeralliansens ”valfrihet” med mera.

Det är dock här som jag ser de progressiva socialdemokraterna allt mer protesterar mot tingens ordning men till skillnad mot att bara protestera och hänvisa bakåt till fornstora dagar väljer man att komma med nya idéer byggd på historien och en idé om hur man vill att framtiden ska vara. De progressiva socialdemokraterna är inte nöjda med hur det är och att låta sig styras av verkligheten. Istället väljer man att se problemen, diskutera och komma med nya lösningar som visar på att socialdemokraterna kan faktiskt få fram en politik som ser annorlunda ut jämfört med högerns.

Ingvar Carlsson pekar klart på den ideologiska vilsenheten. Jag hoppas därför att till kongressen nästa år röstar medlemmarna fram socialdemokrater som vågar tänka nytt, som vågar se saker från nya vinklar och som gör upp med den politik som partiet har haft med sig sedan 1990-talet. Nästa års partikongress fattar de viktiga beslut som avgör om socialdemokraterna har lärt sig något av det som hänt sedan 1982 eller väljer att köra vidare i dessa spår.

Nya idéer sprider sig inom partiet och som omformas till praktisk politik runt om i Sverige. Det är genom den progressiva politiken som vi kan vända utvecklingen. Nu är det dags.

DN och senaste opinionsmätningen. Röda berget skriver om hur en före detta partiledare ska uppträda, till skillnad från andra som bara fokuserar på sig själva. Martin Moberg har funderingar om sjukförsäkringen. Högbergs tankar om bloggare är opinionsbildare.

Vet de om att de har problem?

Det finns två stycken intressanta debattartiklar i högertidningen Expressen som är väl värda att läsa med tanke på att högeralliansen befinner sig i en mycket allvarlig kris. I den ena går fyra stycken från högeralliansen ut och försöker att såga socialdemokraternas förslag utan att inse att FredrikReinfeldt redan har underkänt den politik dessa fyra försvarar. Den andre tar upp moderaterna och de problem som finns där. En intressant fråga är om högeralliansen inser att den sidan är i djup och allvarlig kris eller man lever i förnekande och hoppas på att i valet 2014 ska man få förnyat förtroende.

Det är en konstig argumentation som de fyra företrädarna kommer med. De försvarar sänkning av arbetsgivaravgiften med en argumentation som inte hämtar sin näring från verkligheten. Tittar vi på den är fakta att ungdomsarbetslösheten har ökat, trots den sänkta arbetsgivaravgiften. Sedan kostar varje jobb, som de anser ha skapats, närmare 900 000 kronor. En åtgärd som nationalekonomen Lars Calmfors och regeringens eget ekonomiska råd sågar längs med fotknölarna.

Det är en spännande argumentation med tanke på att Fredrik Reinfeldt redan har underkänt denna satsning. Därmed undrar jag varför de fyra väljer att gå till storms med en argumentation som redan är underkänd. Det hade varit mer klädsamt att tycka att förslaget från socialdemokraterna är bra och avändbart.

Den andra artikeln visar på den djupa kris som moderaterna och högeralliansen är i. Den knyter fint ihop den problematik som har fått hela den sidan att stanna upp och tro att det man har gjort är mycket fantastiskt. De fyra från förra artikeln är typexempel på hur högeralliansens företrädare är i en limbo nedåt men vägrar att inse detta och att en ny politik behövs.

Socialdemokraterna fokuserar på hur man på nya sätt kan skapa ännu fler nya arbetstillfällen och rusta människor så de kan bli värdefulla nya medarbetare. Det är rätt sätt att arbeta. Högeralliansen å sin sida väljer att hålla fast vid det gamla utan att inse på fullt allvar att det man har gjort har inte fungerat som gör att svensk ekonomi klarar av lågkonjunkturerna mycket bättre. Nya idéer behövs som använder pengarna på nya och bättre sätt. De båda artiklarna visar därmed på den djupa kris högeralliansen behövs. Nedgången i opinionen är bara början.

Är socialdemokraterna i samklang med sin samtid?

Socialdemokraterna har beskyllts för att inte klara av jobbfrågan och att inte vara i samklang med nuet. Det här är något som partiet har arbetat med i varierande intensitet sedan 2006. Efter valförlusten det året startades det upp olika rådslag som bådade gott men innan det hade getts möjlighet att sätta fröer avslutades det och allt fokus skulle läggas på det rödgröna samarbetet. Resultatet vet vi. Nu verkar nytt tänkande på gång.

Med Håkan Juholt startades nya saker upp men som tyvärr fick stanna upp lite. Detta har fått ny fart under Stefan Löfvén. Jag tror att han och Carin Jämtin kommer att arbeta hårt för att vi åter ska vinna förtroendet tillbaks från väljarna när det handla rom jobbfrågan, vilket mätningar visar på. Samma sak med att vi ska förstå nuet.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet presenterar Stefan Löfvén ytterligare nyheter ur socialdemokraternas vårbudgetmotion. Denna gången skriver han om den svenska sjukvårdens möjligheter. Fokus ligger på Life science och de möjligheter som finns här. Möjligheter som inte kommer av sig självt utan som måste ha hjälp. Förutom nya produkter och tjänster, vårdsätt, olika behandlingsmetoder och liknande skapas det också många nya arbetstillfällen. Det gäller med andra ord att satsa på detta.

Utgångspunkten är hur det ser ut i dag men också vilka stora möjligheter som finns i nuet och framtiden, möjligheter som kan förstärka svensk sjukvård och ekonomi om möjligheten tas. Debattartikeln visar på detta och ger en bild av vad som krävs för att Sverige ska kunna ta sig vidare och framåt. Jobben sätts åter i centrum.

En annan sak är att Stefan Löfvén inte koncentrerar sig på våra politiska motståndare utan allt ljus ligger på att vi har identifierat ett problem och kommer med vilka lösningar vi har på detta problem. Istället för att gnälla kommer det fram konstruktivitet och framåtblickande. Det är inte för inte som en majoritet av väljarna anser att socialdemokraterna ger människor bäst hopp om en bättre framtid.

Peter Högberg om olika vägar i socialdemokraterna. Röda berget vill att alla vvs-företag och plåtslageri tas ut i strejk. Martin Moberg skriver om Miljöpartiets budget.

En opinionsmätning som måste bygga upp vårt självförtroende

I dag presenterar TV4/Novus en opinionsmätning som bekräftar bilden av att socialdemokraterna går framåt och upplevs som allt populärare och bra för Sverige. För oss socialdemokrater innebär denna opinionsmätning att vi nu måste bygga på vårt självförtroende och inse på allvar att väljarna vill ha en förändring i vårt land. Det kan vi åstadkomma.

Under den senaste månaden har vi kunnat se hur socialdemokraterna har stigit i den ena opinionsmätningen efter den andra. Nu ligger vi mellan 35-36 procent, en nivå som är en bra avstamp för att arbeta upp emot 40-procentstöd i väljarkåren.

Vi kan också se i dagens mätning att Vänsterpartiet och Miljöpartiet backar. Jag tror därmed att vi återhämtar väljare som gått till dessa partier i besvikelse över att socialdemokraterna suddade ut sig själv i valet 2010. För Miljöpartiet är detta en väckarklocka för jag tror att partiet skulle fortsätta att skörda framgångar med nya språkrör och en grön politik. Socialdemokraternas klara markering om att vi är ett grönt parti men också att vi ser helheten på ett annat sätt lockar väljare från Mp.

Moderaterna fortsätter att backa och man kan se direkta övergångar från alliansen till socialdemokraterna. Jag tror inte att det beror på att dessa väljare nu bygger upp förhoppningar om att socialdemokraterna är frälsaren. Istället handlar det om att S ser samtiden och har identifierat dagens problem, att dessa saker diskuteras och att förslag som kommer gillas samt att man ser S som det parti som står för nya idéer som man vill se förverkligade.

Den som har förhoppningar om att väljarna ska strömma tillbaks till moderaterna och de andra allianspartierna när skuggbudgeten presenteras den 2 maj kommer att bli besvikna. Redan presentationen av hur vi vill hjälpa ungdomarna till att bli nya viktiga medarbetare hos arbetsgivarna och kan starta nya företag är sådant som fungerar och går hem i stugorna.

För oss socialdemokrater handlar det nu om att återfå självförtroendet fullt ut och inse att med socialdemokratisk politik, socialdemokratiska förslag och en socialdemokratisk vision om ett bättre samhälle faktiskt är det som väljarna vill ha. Mitten i svensk politik håller just nu på att flyttas vänsterut. Nu får vi inte fega ur.

Arbetsmarknadens krav ökar – utbildning rätt väg framåt

I dag presenterade socialdemokraterna ett förslag ur sin skuggbudget som klart pekar ut vikten av att satsa på utbildning för att ge människor nya möjligheter att kunna bli attraktiva nya medarbetare samt möjlighet att starta företag. Utbildning är nyckeln för Sverige i den globala konkurrensen.

Det har lyfts fram många, många gånger sedan förlustvalet 2010 att socialdemokraterna måste lära sig att förstå sin samtid för att kunna forma en politik som upplevs som modern och framtidsinriktad. Under Håkan Juholts tid startades detta arbete upp. En sak som han lyfte upp, och som nu Stefan Löfvén för vidare, är vikten av utbildning för att Sverige ska kunna klara av den globala konkurrensen.

Håkan Juholt såg att i många länder storsatsas det på kunskapsutveckling där högskolor och universitet poppar upp som svampar ur jorden, allt med sikte på att bli nya vinnare i den globala ekonomin. Slutsatsen var klar. Sverige måste satsa på kunskap för att på det sättet kunna klara av den stenhårda globala konkurrensen. Stefan Löfvén har som facklig ledare sett och varit en del av den globala konkurrensen. Han bygger vidare på detta.

Vår politik bygger på att bygga ett Sverige som klarar av den allt tuffare konkurrensen och ser möjligheter. Samtidigt med detta visar vår samtid, men framför allt när vi blickar in i framtiden, att kraven på arbetsmarknaden ökar hela tiden. Det som innan räckte med nioårig grundskola kräver i dag minst gymnasiekompetens men redan nu ser vi hur allt fler jobb kräver högskolenivå.

Både nuet och framtiden kräver därmed att det satsas rejält i Sverige på utbildning och kompetenshöjning av den svenska arbetskraften. För den som är arbetslös, speciellt ung, innebär detta nya möjligheter att få kompetensen som gör dem till attraktiva nya medarbetare och som nya företagare. Utbildning skapar en frihet för den enskilde till att kunna få ett arbete. En väl utbildad arbetskraft klarar av den globala konkurrensen men startar också upp nya företag samt tar fram nya produkter och tjänster som gör att nya arbetstillfällen skapas.

Det här är en utveckling som vi tror på och som har varit den väg som Sverige och landets invånare vunnit mycket på. Något som gjort landet rikt.

Detta till skillnad från regeringen Reinfeldt som istället tycker att Sverige ska konkurrera med låga löner och försämrade arbetsvillkor. Det ska lokal hit investeringar från utlandet och skapa nya arbetstillfällen. Fredrik Reinfeldt och hans högerallians visar därmed att man inte är beredd att rusta Sverige så att man kan klara av den allt hårdare globala konkurrensen och ett arbetsliv som ställer allt högre krav på människor.

Sveriges framtid hänger helt och hållet på hur vi klarar av den globala konkurrensen. För den stora och viktiga motorn i svensk ekonomi, exportindustrin, är det viktigt att vi satsar på utbildning. Då förbättras Sveriges möjligheter att ta marknadsandelar. Det i sin tur skapar nya arbetstillfällen i Sverige. Valet är enkelt.

Margit Silberstein om att S siktar in sig på alliansens akilleshäl. Röda berget tar upp att utbildning ger unga jobb. Martin Moberg skriver att utbildning ger faktiskt jobb. Halland(s)bloggen om regeringens politik. Jämlikhetsanden skriver också om dagens förslag från socialdemokraterna. Moderaternas partisekreterare Kent Persson skickar ut en siffra på att 14 000 jobb försvinner med S politik men han anger ingen källa. Min fråga till honom är vilken källa han använder sig av och vilka beräkningsgrunder han använder sig av. Verkar som att moderaterna nu kommer att sprida felaktiga uppgifter. Röda berget ställer också frågor till Kent Persson. Alliansfrittsverige ger svar på tal.

Vad vill vi socialdemokrater med vårt parti?

Då och då blixtrar det till i media när det dyker upp olika debattartiklar och ledare som påpekar att socialdemokraterna behöver förnya sig, se sin samtid och formera sig inför framtiden etcetera. Vad som egentligen menar är mycket diffust. Samma fenomen dyker upp i social media. Sedan finns det de som redan nu vill se konkreta förslag. Det är med andra ord en livlig diskussion som är i gång inom socialdemokratin men vad vi verkligen borde diskutera är vilken färdväg vi ska ta.

Varje parti bottnar i en ideologi. Det finns inget parti i Sverige som inte har en ideologisk grund att stå på. Utifrån ideologin kan man både se sin egen framtid men också komma med förslag som siktar på framtiden. Så har socialdemokratin gjort tidigare och så ska den också göra framåt.

Katrine Kielos försöker få dagens socialdemokrati, med bistånd, att framstå som något som lever kvar i 1990-talet. Till viss del ger jag rätt men bygger utifrån att 90-talets besparingar och att vi tillsammans med svenska folket räddade svensk ekonomi gör att vi fortfarande idag dras med problem med den formen av tänkande. Vi behöver frigöra oss ifrån detta och våga se framtiden som en möjlighet.

Fram till finanskrisen och den ekonomiska sanering fanns det ändå en tro på att kunna forma och styra verkligheten på ett sådant sätt att det blev bra för människor. Tyvärr stelnade den interna diskussionen i slutet av 1980-talet som gjorde att vi började anamma nyliberala idéer istället för att föra en djup diskussion om socialdemokratins framtid. Efter finanskrisen kom tänkandet att centreras till en tanke: Vi kan inte längre styra verkligheten.

Den socialdemokratiska politiken handlade om att utifrån verkligheten göra sådant som skapade stabilitet och försöka parera vad verkligheten hade att komma med. Det såg vi orsakade valförlusten 2006 men också 2010. Vi anpassar oss efter samtiden och hur högeralliansen är och gör. Det är ett bevis på att inom partiet finns det fortfarande kvar system och strukturer som belönar den formen av passivitet.

Det vi ska vara mycket medvetna om är att det finns en konfliktyta inom det socialdemokratiska partiet. Den handlar inte om så kallade ”traditionalister” och ”förnyare” utan om de som vill att partiet ska reagera på verkligheten och de som vill att partiet ska leda verkligheten och utvecklingen. Det förra tar sig uttryck i att vi tar till oss högerns sätt att se på världen och har för lösningar. Den senare fokuserar på att ta fram socialdemokratiska lösningar för att på det sättet skapa ett samhälle som har sikte på att bygga framtiden.

Det är här som vi befinner oss idag, i en situation där vi nu måste bygga en egen grund som pekar ut hur vi vill se framtiden i övergripande linjer och utifrån detta ta fram de konkreta linjerna och förslagen. Frågan är om programkommissionen kommer att våga göra detta eller väljer att bygga på det som fanns innan. Morgondagens samhälle kräver dock att vi måste våga tänka längre och se bortom nyliberalismens paradigm. Gör vi det kan vi lägga socialdemokratiska förslag som är bättre än högerns.

Den ideologiska grund vi ska bygga vårt parti utifrån är nämligen den demokratiska socialismen, som är framtidens socialdemokrati.

Johan Westerholm lyfter upp ideologisk diskussion. Martin Moberg funderar över socialdemokraternas nystart. På Uppstuds om att val vinns i mitten (fast jag undrar vem som definierar mitten). Högbergs tankar om att konflikten göder socialdemokratin.

När ska Europa växa vidare?

Runt om i Europa stiger arbetslösheten, allt fler hamnar i utanförskap, klyftorna växer och nya generationer växer upp utan hopp om en bättre morgondag. Samtidigt med detta breder rasismen och hatet ut sig igen, kletar ned och försöker locka med en annan världsbild där vissa pekas ut som motståndare och de som förstör. Europas politiska ledningar är mer upptagna av att skära ned och försöka visa marknaden hur duktig man är, en marknad som man med lätthet hade qkunnat styra, än att på allvar diskutera Europas verkliga problem. När ska Europa tilåtas växa upp?

Europa har egentligen inte gjort upp med sitt förflutna. Ett förflutet som kännetecknar av att se ned på andra människor och alltid ha "den andre" som fiende. Under mycket lång tid har judarna fått vara syndabockar, med det kristna Europas godkännande. De har förföljts, dödats och jagats bort. Efter andra världskriget var det många som hoppades att Europa hade lärt sig en nyttig läxa men så är inte fallet.

Inte ens i dagens moderna värld har Europa kommit mycket längre. Runt om har extremhögern vunnit allt större inflytande och makt och sitter med i en rad parlament runt om i Europa. Samtidigt har judarna ersatts av muslimerna och mycket hat riktas mot denna grupp. Det är med andra ord ett Europa som fortfarande är fast i sitt eget förflutna och som inte tillåts att växa upp.

Rättegången mot barnamördaren i Norge visar upp en bild av gärningsmannen där denne aldrig har vuxit upp utan lever i en fantasivärld som är skapad av andra vars egentliga plan är att få en egen makt men vill ha den på andras bekostnad. Mördaren är inte en isolerad person utan han är en produkt av ett Europa som fortsätter att ledas av hat mot den andre.

Det är ett Europa som de flesta av oss inte vill se. Vi vill ha ett annat Europa som skapar hopp om en bättre morgondag, som ger oss möjlighet att förverkliga våra drömmar och som satsar på framtiden. För socialdemokratin finns det med andra ord mycket att göra. För är det någon som skulle kunna skapa ett bättre Europa så är det socialdemokraterna.

SVd1, Jämlikhetsanden, Martin Moberg, Johan Westerholm, Röda berget,

Klimatet är kört!

I dag rapporterar Sveriges Radio att det redan nu kan vara försent för jorden att nå tvågraders målet, att jordens medeltemperatur tillåts öka med max två grader. Redan vid denna nivå väntas stora problem världen över. Med högre temperatur kommer katastroferna att avlösa varandra. Orsaken till detta är att politikerna inte tar sitt ansvar. Jag undrar vad våra barnbarn kommer att tänka.

Med Al Gore och FN:s klimatpanel hamnade klimatfrågan högst på den politiska dagordningen. Politiker världen över var inte sena med att vilja ta upp frågan. Efter fiaskot i Köpenhamn, då EU och därmed Sverige höll i ordförandeskapet, föll klimatfrågan platt till marken. Ett totalt misslyckande.

I Sverige var exempelvis Fredrik Reinfeldt inte sen med att försöka visa sig klimat- och miljöintresserad efter det att han tillträdde som statsminister. Han fick snabbt smeknamnet "Miljöfredde" av Lena Mellin på Aftonbladet. I årets vårbudget visar det sig att åtgärder för att förbättra miljön skärs ned med över en miljarder kronor.

Det vi kan se här i Sverige men också på den globala arenan är en kollaps för klimatfrågan. Det kommer att få förödande följder över hela världen när medeltemperaturen ökar än mer. Vi som lever här och nu har ett ansvar för denna planet, som vi lånar av våra barn och barnbarn. Varför ska vi skjuta över ansvaret till dem?

Även om det råder kris i världsekonomin är det ändå sunt och smart att ta kampen mot klimathotet på allvar. Kostnaderna i form av människoliv, en allt mer förstörd planet och pengar överstiger flera gånger om de satsningar i form av pengar och lagar som vi måste göra i dag. Det är en enorm svaghet hos dagens politiker att inga krafttag har gjorts. Sverige kan spela en mycket viktig roll här. För oss socialdemokrater gäller det att visa att detta är möjligt. Samtidigt behöver vi utveckla vår politik och sätta det hållbara samhället i centrum i det vi nu formar.

En annan väg är möjlig men då måste man också gå före och ta sitt ansvar. Problemen finns här redan i dag. Martin Moberg tar upp att människor vill ha jämlikhet. Johan Westerholm om den nye försvarsministern.

Borg tvingas ta ansvar

Räntesänkningar! Det är detta som Anders Borg hoppades skulle ske som i sin tur skulle sätta fart på svensk ekonomi. Så lät det lite grann i måndags när Anders Borg presenterade sin budget. Kallt räknade han med att räntan skulle sänkas av Riksbanken men nu visar det sig att denna förhoppning inte kommer att ske. Nu tvingas Anders Borg och regeringen att ta ansvar för svensk ekonomi. Kommer det att ske?

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har varit snabba med att ta åt sig äran för att regeringen räddade svensk ekonomi och fick fart på hjulen igen. Vad de inte säger är att de stod handlingsförlamade och det var Riksbanken och aÄrbetsmarknadens parter i form av IF Metall som tog ansvaret. En passiv regering räddades av andra som ansåg att nu måste svensk ekonomi få ny fart och jobb räddas.

Vi kan nu se samma sak inträffa igen. Regeringen vet inte hur den ska göra för att få fart på hjulen igen. Istället är man avvaktande, hoppas på att Riksbanken ska sänka räntan och ekonomin i världen ska skjuta fart. Tittar man på tillväxtsiffrorna för nästa och kommande år är det tillväxt på över tre procent och det utan att regeringen gör något. Imponerande men regeringen litar på att andra ska göra saker. Tillväxtsiffrorna är mer av önsketänkande är verklighetsbaserade.

Riksbanken har i dag klart markerat att regeringen inte kan räkna med räntesänkningar som ett sätt att stimulera ekonomin. Med detta besked tvingas därmed regeringen Reinfeldt att själv ta ansvar för ekonomin och få fart på de ekonomiska hjulen. Problemet är att regeringen har en tom verktygslåda och de verktyg man pratar om som ska tas fram inte verkar vara särskilt verkningsfulla och användbara. Problemen för den svenska ekonomins konkurrenskraft och möjlighet att skapa nya arbetstillfällen fortsätter därmed.

Vad då mittenpolitik?

Det har gått två dagar sedan tv-debatten mellan Magdalena Andersson och Anders Borg. En dag har gått sedan socialdemokraterna presenterade en debattartikel i DN som pekar ut en färdriktning med jobben i centrum. Högersidan är tagen på sängen. Nu vill man sälja in att ansvarsfull budgetpolitik är mittenpolitik. Så fel de kan ha.

Under en tid har högern i Sverige försökt att föra fram att budgetdisciplin är mittenpolitik i Sverige. Den som vill vinna val måste därmed föra in sitt parti i mitten och därmed bli ett mittenparti. Det är en omskrivning av historien för det är faktiskt så att föra en ansvarsfull ekonomisk politik är definitivt vänsterpolitik.

Strategin verkar vara att få socialdemokraterna att framstå som vilket annat parti som helst, från ekokammarens sida. På det sättet hoppas man så in en bild som leder till att valet 2010 kommer att handla om originalet i form av Fredrik Reinfeldt mot den bleka socialdemokratiska kopian. Då spelar tankarna om mittenpolitik in väl i detta.

Budgetdisciplin och en ansvarsfull ekonomisk politik med jobben i centrum är definitivt socialdemokratisk politik. Vi har innan fört detta och styrt landet utifrån dessa tankar. Ansvarstagande är djupt rotat i partiet och varje politiker kan detta utantill. Politiken förs inte för vår egen skull utan för Sveriges befolkning. Vi vet om att om inte det görs drabbas människor hårt, vilket Sverige vet från tiden 1991-94 samt när vi ser oss omkring i världen.

Detta skrämmer de socialdemokratisk motståndarna. Ansvarsfull ekonomisk politik är med andra ord vänsterpolitik. Verkligheten visar att högeralliansens politik skapar problem. För oss gäller det nu att skapa hållbara lösningar som ger hopp.

Peter Andersson skriver om hur Lo-anställda ser på samhället utifrån en mycket intressant undersökning.

Borg duckade för nuets problem

Det var intressant att studera den tv-sända debatten mellan socialdemokraternas Magdalena Andersson och moderaternas Anders Borg. Den senare försökte lägga sitt fokus på att det går bättre i Sverige än i övriga Europa, vilket inte är sant, och vi ska vara glada över det då saker och ting kunde vara värre samt uppehöll sig ganska mycket kring vem socialdemokraterna eventuellt ska samarbeta med i valet om 2,5 år. Hur dagens Sverige ser ut var ingenting som han tyckte var intressant.

Det tog däremot Magdalena Andersson upp. För henne och socialdemokraterna är dagens samtida problem och framtidens utmaningar som står i centrum. Vår politik bygger på hur vi vill förbättra för landets invånare och på att skapa så stor frihet som möjligt för människor, inte vem vi ska regera med (att moderaterna är intresserade av det förstår jag då blockpolitiken är något som gynnar det partiet).

Även om det skulle kunna bli värre är det faktiskt en regerings uppgift att förhindra att det blir så. Gårdagens debatt cementerade bilden av en finansminister som hellre samlar i ladorna för ett femte jobbskatteavdrag istället för att här och nu satsa mer på att få ned arbetslösheten. Minskar arbetslösheten ökar statens inkomster, investeringar kan göras, människor får mer i plånboken och konsumerar mer och de ekonomiska hjulen snurrar fortare samtidigt som arbetsgivare får tillgång till utbildad personal vilket gör att dessa kan klara av den globala konkurrensen och ta marknadsandelar.

Den passivitet som Anders Borg nu visar upp kostar landet arbetstillfällen och försämrar för näringslivet och dess konkurrenskraft. Till det ska vi lägga att kommunerna går minus i sina budgetar för i år men speciellt för de närmsta tre åren. För Ystad kommuns del ligger man minus elva miljoner kronor för nästa år.

Sverige behöver en annan regering som vågar satsa och satsa smart. I dag har Stefan Löfven och Magdalena Andersson fått sin debattartikel publicerad i Dagens Nyheter. I den presenteras idéer til satsningar som kommer att preciseras i den vårbudgetmotion som kommer den andre maj. Den är framåtblickande och har satsningar. Ett helt annat budgetförslag än det en trött Anders Borg kom med. Även om det i artikeln finns en del att fundera över mer än en gång, speciellt vad som menas med kraven.

Svd1. Johan Westerholm har marantavarning på sig själv. Röda berget om att ekonomer vill att överskottsmålet försvinner. Peter Andersson om att jobbpolitiken behöver utvecklas.

Magdalena Andersson - Sveriges nye finansminister?

I kväll har det varit debatt mellan  socialdemokraternas Magdalena Andersson och finansminister Anders Borg. En debatt som många har sett fram emot och som nu kom till stånd. En debatt som försökte ta avstamp i dagens problem men där Anders Borg fastnade i en meningslös retorik kring vem som socialdemokraterna ska samarbeta med. En sak är säkert. Magdalena Andersson kan mycket väl bli Sveriges näste finansminister.
 

Magdalena Andersson var mycket bättre än vad jag trodde hon skulle vara. Hon matchade mycket väl Anders Borg, ja till och med bättre skulle jag vilja påpeka. Anders Borg försökte både vara offensiv men också gå i opposition mot socialdemokraterna. Nu lyckades inte det efter som Magdalena Andersson lyfte upp fakta om hur dagens situation i Sverige ser ut, vad människor oroar sig över och vilka utmaningar landet har och står inför.

Ett smart drag som Magdalena Andersson gjorde var att prata om att inom den befintliga budgeten omfördela pengar och göra nya saker som gör att arbetslösheten sjunker, fler kommer i arbete, ekonomin skjuter fart och människor får det bättre. Genom att hänvisa till fakta, ekonomer och organisationer fick hon bra tyngd i sin kritik. Anders Borg klarade inte av detta.

När Anders Borg sedan gick över till att attackera socialdemokraterna och ville ha reda på vem vi skulle samarbeta med inför valet 2014 gjorde han bort sig totalt. Om moderaterna tror att detta är en vinnande väg så är det fel. Magdalena Andersson var snabb med att påpeka att hennes, socialdemokraternas och väljarnas fokus och intresse ligger på dagens problem och hur dessa ska lösas. Anders Borg gjorde därmed bort sig.

Magdalena Andersson gjorde mycket bra ifrån sig. Hon attackerade på ett bra sätt och med enkla medel ifrågasatte Anders Borg. Hon dolde också mycket väl vad socialdemokraterna kommer att presentera i vår budgetmotion. Troligtvis såg vi idag Sveriges näste finansminister.

Vårbudgeten

I dag presenterar Anders Borg och högeralliansen sin vårbudget. Utifrån de utspel som har gjorts från denna regering verkar det bli en mager budget utan framtidstro och som uppvisar passivitet samt önskan om bättre tider. För svenska folket fortsätter därmed ökenvandringen.

Taktiken från Anders Borg och högeralliansen är klar. Det ska pratas om 1: Skyll på finanskrisen som var och varna för att den kan komma tillbaka. 2: Det är bättre i Sverige än i andra länder.

Den taktiken använde sig Anders Borg av i gårdagens Agenda. Oavsett vilken fråga och vilka fakta som visade att svensk ekonomi och landet inte mår bra var det ovanstående två punkter som gällde.

En svensk regering har till uppgift att ha igång svensk ekonomi. Anders Borg varnar för att tillväxten i svensk ekonomi under 2012 blir bara 0,5 procent och högre arbetslöshet och verkar nöja sig med det. För socialdemokraterna, och därmed Magdalena Andersson, innebär det att nu finns det ytterligare tillfällen att kunna berätta för svenska folket att det finns faktiskt en annan politik som vill satsa landet ur krisen. Det är med andra ord upplagd för en härlig duell mellan Magdalena Andersson och Anders Borg i Svt i kväll.

Ab1, SvD1, Dn1. Moderaten Kent Persson anser att högeralliansen måste våga mer.

Bidde det ingenting Fredrik Reinfeldt?

Det är en svår sits som högeralliansen befinner sig i. Det är inte som under förra mandatperioden utifrån opinionsmätningarna då tillbakagången för regeringen inte innebar problem. Detta till skillnad från denna gång. Högeralliansen är pressad att börja leverera. Det pratas om utveckling av politiken men den bild som nu har satt sig visar något helt annat, en passiv och defensivt tänkande regering. Något som måste förändras men utifrån gårdagens bostadspolitiska utspel och dagens debattartikel inte kommer att ske.

Det märks att Fredrik Reinfeldt och hela högeralliansen är pressade. Samma mediestrategi som har använts tidigare år körs det ännu ett varv på. Nyheter från statsbudgeten presenteras utifrån en vinkel av att det är stora satsningar som görs men i verkligheten är det tvärtom. Gårdagens bostadsutspel visar klart på det, liksom dagens debattartikel som i stort sätt är intetsägande. Om detta är att visa på handlingskraft och ska skapa hopp om en bättre framtid är det långt därifrån.

Det är ledsamt att läsa debattartikeln. I den undviker högeralliansens partiledare att ta ordet arbetslöshet i munnen. Det finns inte en siffra som berättar hur hög denna är. Istället fortsätter man att föra fram att sysselsättningen har ökat, en ökning som alltid sker  oavsett vem som styr Sverige på grund av att befolkningen ökar. Det är ett felaktigt mått som regeringen har fått kritik för. Istället är det mycket relevant att titta på hur hög arbetslösheten är.

Debattartikeln innehåller inget av substans utan förstärker bilden av regeringen som passiv och idélös. Om det kommer förslag handlar det uteslutande om att sänka skatterna. Det pratas om infrastrukturprogram och program om innovation men först till hösten. Sådana satsningar som redan nu hade behövt vara igång för att få rejäl fart på de svenska ekonomiska hjulen.

Det bidde med andra ord ingenting. Trist.

DN:s och Svd:s försvar av regeringens politik känns krystat. Löntagarbloggen om att det inte blir någon strejk. Röda berget om att detta är en seger för Handels. Johan Westerholm om ett drömspel, och på väg att nå 700 000 läsare.

I dag skulle det vända för regeringen

Det var nog tänkt att dagens massmediala utspel, om att nu ska fler kunna få en bostad och med fyra glada partiledare på utflykt i verkligheten, skulle vara starten på en vändpunkt för regeringen. Bilden av en passiv regering skulle börja plockas bort och fram skulle istället en bild av en handlingskraftig och idérik sådan presenteras. En snabbanalys utifrån vad denna nyhet ligger placerad på olika tidningars hemsidor visa att utspelet inte rankas så högt. Det har inte fått någon större genomslagskraft. För regeringen har därmed inte vändpunkten kommit. För den som vill ha en bostad återstår det därmed mycket väntan.

Regeringen Reinfeldt ligger efter oppositionen i olika mätningar, en bild som fortsätter att förstärkas. Dagens medieutspel om satsningar på boende skulle ge en annan bild. Media var nog intresserade men när utspelet var klart ansåg man nog det vara magert. Närmare 1,6 miljarder kronor satsas på att få igång bostadsmarknaden. Bland annat ska den som redan har en bostad kunna hyra ut del av eller hela bostadsrätten  och kunna ta ut en högre hyra.. Sedan ska fastighetsskatten (som heter fastighetsavgift) sänkas, högre hyra ska kunna tas ut när man hyr ut i andra hand samt kommuner ska pressas att korta handläggningstiderna. Sedan är det mer eller mindre slut.

Många kan ganska snabbt se att detta kommer inte att få igång bostadsmarknaden. Problemet är att det byggs för lite. Sedan vill inte folk vara inneboende hos någon annan utan man vill ha en egen bostad, en rättighet som innan har bejakats och borde fortsätta att bejakas. Beskedet från regeringen är glasklar. Det som finns får vi dela på, något nytt kommer det inte att bli.

För regeringen är detta utspelet ett massmedialt misslyckande då det inte når högt på nyhetsredaktioners lista. Det tar inte heller bort den bild som nu finns av regeringen Reinfeldt. Förloraren på det är självklart högeralliansen men de som förlorar mest är alla som vill ha en egen bostad med ett eget förstahandskontrakt. För dem är denna mandatperiod mer eller mindre körd.

Röda berget om att inbo är ingen lösning på bostadskrisen. Martin Moberg lyfter upp att unga vuxna inte får chansen på bostadsmarknaden. Parkstugan om en proposition som andas osäkerhet.

Är sänkt skatt den enda lösningen?

Anders Borg har skickat ut ett lagförslag som skulle minska på beskattningen för riskkapitalister men tanken var i grunden tvärtom. Regeringen pratar om att med förslaget skulle man tjäna mer pengar men räknar man rätt så blir det istället tvärtom. Socialdemokraternas ekonomiske talesperson Magdalena Andersson var ute igår och kritiserade förslaget. Ett antal direktörer kritiserar också detta förslag. Nu signalerar Anders Borg att han kan komma att backa från förslaget. Bra, för ska det kunna skapas nya jobb i Sverige behövs långsiktiga investeringar.

Magdalena Andersson kritiserade Anders Borgs förslag hårt. Bland annat för att det var identiskt med riskkapitalisternas eget förslag men framför allt att det gjorde att dessa personer och bransch fick därmed en gräddfil i svensk lagstiftning. Något som är mycket fel. Är det något som vi ska lära oss från de senaste 20 åren är hur riskkapitalisterna med sina stora krav på hög avkastning och korta investeringstider gjort att företag efter företag tvingats att sparka massa anställda och dela ut mångmiljarder till aktieägarna för att hålla aktiekursen uppe. Det har gjort att arbetslösheten har stigit över tid men också gjort att företagen inte har kunnat utvecklat, satsat mindre på kompetensutveckling och forskning för att ta fram nya produkter och tjänster.

Kritiken har varit hård. Det är bra att Anders Borg nu signalerar att han kan tänka sig att dra tillbaks förslaget. Vad Sverige behöver är långsiktiga investeringar och satsningar för att vi ska kunna skapa nya arbetstillfällen och företag i Sverige. För att lyckas är en gräddfil för riskkapitalister fel väg att gå.

Johan Westerholm diskuterar vapenaffären. Martin Moberg om strejken som kan bryta ut i morgon fredag. Svenska Dagbladet har svårt för löntagarnas krav på mer i lönekuvertet.

En egen politik med jobben, ekonomin och det hållbara samhället i centrum

I dag publiceras ännu en opinionsmätning som visar att socialdemokraterna får ökat stöd från väljarna. Om det hade varit val i dag hade den rödgröna sidan i svensk politik fått majoritet i riksdagen medan högeralliansen hade fallit ihop till 33,3 procent (i och med att C och Kd är under spärren räknas inte dessa in). Det hade varit en klar rödgrön riksdagsmajoritet. För oss gäller det nu att bygga vidare på detta förtroende och visa att vi har en egen politik som sätter jobben, ekonomin och det hållbara samhället i centrum.

Det verkar på en del att ökningen för socialdemokratin är häpnadsväckande men innan höststormarna i fjol låg socialdemokraterna på motsvarande nivåer. Vi har med andra ord fått igen det stöd som innan visats den politik som vi vill föra. Nu ska det bli intressant att se om detta stöd ökar eller stabiliseras mellan 35-36 procent för att sedan öka i valet 2014. Mycket hårt arbete återstår och socialdemokraterna får inte luta sig tillbaks och vila.

I går skrev jag ett blogginlägg där jag påpekade vikten av att inte bygga samarbeten mellan partier utifrån en ovilja mot den andra sidan. Vi ska inte heller bygga ett samarbete som gör att vi suddar ut oss själva, som det rödgröna samarbetet ledde till 2010. Jag håller helt med Aftonbladets ledare i dag om att det är mycket viktigt att vi redan nu ger väljarna en klar signal om att vi går till val på en egen politik. Vinner vi väljarnas förtroende ska vi också styra utifrån de förutsättningarna.

Det är helt rätt att Stefan Löfvén har börjat bygga en politik utifrån jobben och ekonomin. Svenska folket är mån om att båda områdena ska gå bra och är fullt medvetna om att dessa hör ihop. En politik för fler i arbete och med byggandet av en stark finanspolitik som ger verkliga reformutrymmen ger människor hopp om en bättre framtid och möjlighet att förverkliga sina egna drömmar.

Förutom detta är det viktigt att vi också lägger till byggandet av det hållbara samhället. Det är ett samhälle som inte bara begränsar sig till att handla om miljö och klimat utan det är ett helt nytt tänkande som ska genomsyra hela samhället. Vi kan inte bygga en bättre värld om det slösas på resurser i alla dess slag. Det går inte att slösa med människor som det gör i dag. Det är ohållbart. Sverige kan inte förlora människor till utslagning och att inte få känna sig vara en del av samhället på grund av att vi i dag är dumsnåla. Jag tänker här på skolan och arbetslivet där många människor inte får chansen.

Ett hållbart samhälle skapar nya möjligheter på alla plan. För oss socialdemokrater gäller det att arbeta för att bygga detta. Vi har redan i vår politik en bra grund att stå på men mer behövs. Ett område vi behöver utveckla än mer utifrån detta perspektiv är energipolitiken där det nu sker en spännande utveckling utomlands. Här har vi mycket att lära oss.

Valet 2014 kommer därmed att handla om partier som ser det nya och vill bygga ett bättre samhälle och mot dem står partier som är fast i det gamla tänkandet. Valet är helt och hållet väljarnas.

Johan Westerholm om maranta- och hallelujastämning i partiet. Martin Moberg ser riskerna med för positiva opinionsmätningar. Röda berget skriver om dagens opinionsmätning utifrån spelteori och politik.  Högbergs tankar om att fokus borde ligga på partiet, inte person. Peter Andersson med ett varningens finger rörande dagens opinionsmätning. Tord Oscarsson räknar mandat utifrån opinionsmätningen. Löntagarbloggen, Johan Westerholm, Parkstugan, Victoria Brikho. Moderaten Kent Persson anser att alliansen behöver ny tändvätska. En annan moderat, Thomas Böhlmark, börjar bli nervös. Rebellabloggen diskuterar hur kvinnor ser ut via utställningsdockor.

Ett politiskt samarbete måste bygga på en vision om ett bättre samhälle

Jag noterar att högeralliansens partisekreterare i går skrev en debattartikel om att de borgerliga väljarna vill se ett utökat samarbete. I dag svarar Svenska Dagbladets ledare på detta och undrar varför den sidan inte sätter igång. För oss socialdemokrater är det nyttigt att förstå varför högeralliansen och det rödgröna samarbetet startade och lära oss av misstagen.

Både högralliansen och det rödgröna samarbetet bygger i grunden på ett stort motstånd mot varandra. Det är bara att studera de båda sidornas förslag i valet 2010, men även alliansens politiska förslag från 2006. Det var ett stort misstag som den rödgröna sidan gjorde i förra valet och som högeralliansens partier fortfarande är inne i.

För ett samarbete ska inte bygga på motstånd/hat mot den andre utan på en vilja att bygga ett bättre och mer utvecklat samhälle.

Jag förstår att högeralliansen och ekokammaren mer än gärna vill redan nu ha reda på vem som socialdemokraterna ska samarbeta men deras undran utgår ifrån fel perspektiv.

Om socialdemokraterna kommer att samarbeta med andra partier kommer det att vara utifrån en utgångspunkt att bygga ett annat samhälle, självklart med utgångspunkt i dagenssamhälle men framför allt utifrån hur framtiden kan komma att se ut. Det betyder att socialdemokraterna kommer att samarbeta med alla partier som delar våra värderingar och iden om att utveckla ett annat samhälle. Även borgerliga partier är välkomna i detta.

Jag förstår att det skrämmer exempelvis moderaterna. Det partiet gynnas mycket av hur blockpolitiken ser ut i dag. Genom högralliansen har moderaterna stärkts och tagit över taktpinnen. Det partiet vill inte se samarbetet upplösas.

För Sverige och landets framtid handlar inte politiken om att bygga en politik utifrån motståndet mot någon annan. Det handlar om att föra landet vidare, ge människor hopp om framtiden och möjligheter att kunna förverkliga sina drömmar. Vi socialdemokrater bygger vår politik med detta som grund. Andra partier från högralliansen som vill vara med i detta är välkomna. Vem är beredd att ta första steget?

Tjafset om 90-talets budgetsaning och ordning i statsbudgeten hämmar satsningar in i framtiden

Jag tycker det är mycket lärorikt att fördjupa mig i mänsklighetens historia. En sak, av många, som jag har lärt mig är att det som en gång har hänt ska man lära sig av men samtiden bär på nya fröer som man måste fokusera på. Budgetsaneringen och ordningen i statsfinanserna är en sådan sak som i sig själv bär fröer med sig som vi nu ser slår igenom och försämrar för Sverige.

I dag skriver Katrine Kielos en intressant ledarartikel i Aftonbladet som sätter fingret på något som är en realitet i Sverige. Ska man vinna val ska man alltid prata om ordning och reda i statsfinanserna, prata om och om igen om detta samt om att skuld vill vi inte vara i. I grunden en bra tanke men skuldsaneringen och kampen för överskott i statsbudgeten har gjort att navelskådandet har ökat.

Det är självklart viktigt att ha ordning på ekonomin. Risken är annars stor att skuld efter skuld läggs ihop till ett enormt skuldberg om nu inte dessa lån har gjorts inom det egna landet och/eller används till att investera i sådant som ger mycket mer pengar tillbaks på medellång och lång sikt. Problemet är dock att tjatet om överskott i statsfinanserna och budgetsanering har gjort att vi bara ser ett år framåt, aldrig längre. Det är förödande för ett lands utveckling, speciellt på längre sikt, vilket vi kan se nu.

I kommuner, landsting och staten håller man nu på med att göra budget. Det pratas om år fram till och med 2015 men i huvudsak ligger blicken helt och hållet på nästa år. Det är bara ett år i taget som gäller. Fullt naturligt med tanke på att ordning i statsfinanserna kräver det men det gör också att utvecklingen för ett land begränsas, försämras och rent av missas. Landet stampar på samma plats.

En sådan utveckling kan vi se i Sverige där det kortsiktiga prioriteras men vilken utveckling som vårt land ska ta, hur vi vill att vårt samhälle ska se ut exempelvis 2030, vilka verkliga utmaningar vi alla står inför får inte möjlighet att komma fram. Detta är en utveckling som faktiskt försämras Sveriges möjligheter och försämrar människors hopp om att kunna förverkliga sina drömmar.

En sak är dock klar. Det finns ingen politiker i Sverige idag som vill köra landet i botten. Den politiker som antyder något annat ska inte vara politiker. Det som nu behöver göras är att prata om framtiden och vad det är för Sverige vi vill bygga för framtiden. Görs inte det har vi solklart försämrat våra egna möjligheter i detta landet.

I Tyskland sker det nu saker som kan förändra mycket i det landet men också i hela Europa. Lyckas det sker det förändringar. I Sverige är debatten i det närmaste borta. Vi vet en sak. Framtiden, det är där vi kommer att leva. Hur den ska se ut är något som vi ska prata om. Den debatten ska vi socialdemokrater nu ta på allvar. Vi som parti måste inse att det som en gång var tillhör det förflutna medan framtiden bär med sig nya saker som vi redan idag måste forma. Det nya kommer att frigöra människor. Dags att inse detta.

Johan Westerholm i en analys av Anders Borgs framträdande i radio. Röda berget om Anders Borgs framträdande i SR P1: lördagsintervju. Något som statsvetaren Ulf Bjereld också tar upp. Ledarbloggen på Svenskda Dagbladet borde blicka mer ut i världen och se vad som händer där. GP inser inte heller att saker och ting håller på att förändras. Johan Westerholm skriver om demokratin kan överleva och om hemliga danska domstolar. Peter Andersson tittar på högeralliansens politik. Moderaten Thomas Böhlmark verkar inte inse vad som händer. Kent Persson (M) håller ett försvarstal men behöver gå djupare i sina tankar. och ifrågasätta "sanningar". Supermiljöbloggen med intressanta funderingar kring att komma bort från det fossila samhället. Olas tankar tar upp DN:s försök till att ändra på historien från i höstas.

Är det verkligen meningen att cancersjuka ska arbeta?

Min far drabbades av cancer 2005. Tack vare en sjukförsäkring som gjorde det möjligt för honom att kunna vara hemma, läka och slippa oroa sig för hur ekonomin skulle vara kunde han komma tillbaks till arbetet på heltid och arbeta tills han gick i pension. Vi i familjen kunde stötta honom på bästa sätt på grund av en bra sjukförsäkring som inte tvingade ut honom i arbete igen innan han var ordentlig på bättringsvägen. Tyvärr gick han bort i fjol i en annan cancerform men han slapp uppleva att bli utkastad i dagens sjukförsäkring, beslutad av högeralliansen.

I dag skriver Johan Westerholm det viktigaste blogginlägget detta året för oss alla. Han skriver om hur högeralliansens sjukförsäkring slår mot hans älskade som nu ska genomgå en canceroperation och måste börja arbeta igen redan efter tre dagar. Är det så här vi ska ha det?

Röda berget och Peter Högberg skriver också om detta.

Är det så här flyktingpolitiken ska bedrivas i praktiken Miljöpartiet?

I Aftonbladet kan vi läsa nu hur en hel familj med föräldrar och barn ska splittras och utvisas till olika länder. Barnen utvisas med mamman till ett land, egentligen ska barnen inte vara ensamma med mamman, och pappan till ett annat land. Barnen är födda och uppväxta i Sverige. Nu kastas de ut. Är detta den invandrings- och flyktingpolitik som Miljöpartiet kom överens med högeralliansen om? När ska Miljöpartiet ta ansvar?

Miljöpartiet gjorde upp med högeralliansen om invandrings- och flyktingpolitiken i Sverige. Enligt Mp var tanken att skapa en humanare politik på detta område men flera fall visar på att det har blivit tvärtom. Den politik som Miljöpartiet har kommit överens om är inte bra för människor som invandrar hit eller som söker skydd här. Det kvittar hur mycket det partiet pratar om att nu kan vissa grupper få bättre möjligheter att komma hit.

Vi kan alla se hur det slår där människor i behov av sjukvård, omsorg, som är födda och uppväxta i Sverige, som har skyddsbehov med mera kastas ut ur Sverige. För detta bär Miljöpartiet ett ansvar. Det är dags för Gustav Fridolin och Åsa Romson att på allvar säga till regeringen och förhandla om det man har kommit överens om. En annan väg finns inte.

Johan Westerholm i en analys från dagens Sverige. Bengt Silfverstrand om partiets framryckning i opinionsmätningen. Nu ska det skrivas program för Miljöpartiet men det partiet borde fokusera på att göra om invandrings- och flyktingpolitiken.

Tjoho! Topp i mätningarna!

Ännu en opinionsmätning visar att socialdemokraterna är i dag det största partiet i Sverige. Den rödgröna sidan skulle få egen majoritet i riksdagen. Högeralliansen tappar därmed makten men också väljare till framför allt socialdemokraterna. Nu sker direkta övergångar. Trolig orsak är att socialdemokraterna nu fokuserar på att diskutera politik, lyfta upp människors vardagsproblem och komma med nya idéer. Det är något som vi måste ha med oss hela tiden. Jag hoppas innerligt att socialdemokraterna i hela landet inser att trams, krypskytte och annat tjafs inte hör hemma hos oss. Arbetar vi tillsammans, verkligen ser samhällsproblemen och tar människors vardag på allvar blir vi också ett intressant parti.

Jag tänker inte än en gång föra fram en varningens finger för resultatet i en opinionsmätning. Tillräckligt många i partiet borde vid detta lag inse att vi kan aldrig någonsin ta något för givet utan vi måste arbeta stenhårt hela tiden. Samtidigt finns det dock ett hopp om att bygger vi en socialdemokrati som klart har en politik som visar att vi står för något annat, som människor kommer att må bra av och som kan ge möjligheter till att människor kan förverkliga sina drömmar.

I en annan mätning i Aftonbladet framgår det att förtroendet för Stefan Löfven fortsätter att öka. Han har näst mest förtroende av alla partiledare. Det är bara Fredrik Reinfeldt som ligger före, och det ska han göra med tanke på att den som har statsministerrollen ska ha störst förtroende. Det är bra för socialdemokraterna och utgör ett förtroendekapital som kan vara avgörande i slutspurten i en valrörelse.

Sedan kan jag inte låta bli att kommentera moderaterna. Jag har lovat mig själv att prata mycket mindre om högeralliansen men det Sofia Arkelsten säger är rätt så anmärkningsvärt. I stort sätt hela tiden som moderaterna har styrt har först Per Schlingmann och sedan Sofia Arkelsten hela tiden sagt att partiet omprövar sin politik och förnyar sig. Det är därmed rätt så anmärkningsvärt att allt det verkar inte ha stämt för nu ska det satsas rejält på förnyelse av den moderata politik. I en rad veckobrev från Sofia Arkelsten till partimedlemmarna har det många, många gånger stått att man nu förnyar sin politik.

Jag tror därmed att väljarna är trötta på moderaterna, trötta på pratet om förnyelse av politiken men det som finns är samma politik ompaketerat i lite nyare omslagspapper. Väljarna vill ha något annat. För oss socialdemokrater handlar det om att verkligen prata med väljarna, lyfta upp vardagsproblemen men också de utmaningar som världen står inför. Gör vi det kan vi också föra en offensiv politik för byggandet av ett bättre samhälle för alla.

Löntagarbloggen skriver om uppror på Cloetta i Gävle. Högbergs tankar i skarp analys av opinionsmätningen. Röda berget om ett nytt spännande höghus i Rosengård. Johan Westerholm diskuterar harakiri i energifrågan. Björn Andersson om att S är största partiet, samma sak skriver Tord Oscarsson. Bo Widegren tar itu med Dagens Nyheter. Svd1. Netroots.

Fattigdomen breder ut sig - samtidigt ska riskkapitalister få lägre skatt

I Grekland begår en 77-årig pensionär offentligt självmord framför parlamentsbyggnaden i Aten. I USA och Europa ökar fattigdomen. I EU sker stora besparingar vilket gör att arbetslösheten ökar, liksom utslagningen från samhället i sin helhet. Det finns arbetande fattiga som aldrig får en chans att komma ifrån sin sitaution. I Sverige fortsätter barnfattigdomen att öka. Socialbidragen skjuter i höjden, köerna till kyrkornas utdelning av mat och kläder ökar. Familjer runt om i Sverige är bara en lön ifrån fattigdom (en hel del medelklassfamiljer befinner sig i denna situation trots arbete). Detta samtidigt som det läggs lagförslag från finansdepartementet i Sverige om att riskkapitalister ska få sänkt skatt.

Vi befinner oss i dag i en värld som vi inte trodde skulle uppstå. En värld där det i de rika västländerna sker en ökning av fattigdomen, en ökning av utsattheten och risken för utslagning från samhället är stort. I exempelvis EU väljer toppolitikerna att prata om hur euron och därmed storbankerna och finansinstitut ska räddas genom att länder ska genomgå stålbad med miljontals arbetslösa som följd. Människor som ofta inte har med dessa saker att göra.

Egentligen är det ingen av oss som går fria från detta. Vi alla riskerar att drabbas eller rättare sagt så drabbas vi alla, direkt eller indirekt, av följderna av det hela. Något som skapar en osäkerhet, minskad trygghet och minskat hopp. En utveckling som måste brytas men där regeringar runt om i Europa verkar intressera sig för helt andra frågor.

En sådan fråga handlar om den skatt som riskkapitalister ska betala. I Sverige föreslår finansdepartementet att dessa personer ska få sänkt skatt från 57 procent ned till 30 procent. Departementet med ansvarig minister i spetsen talar om att detta ska öka skatteintäkterna med 100 miljoner kronor med i själva verket handlar det om rejält minus i statskassan. Det är mycket anmärkningsvärt att den grupp av människor som tjänar de stora pengarna, och som både direkt och indirekt har varit med och skapat den värld vi ser i dag, ska få betala mindre i skatt.

Detta samtidigt som hårt arbetande människor betalar skatt, gör rätt för sig och bli belönad genom att otryggheten ökar, risken att drabbas av utslagning ökar och att hamna i en situation som kan visa sig vara svår att ta sig ifrån.

Är det så utvecklingen ska se ut eller finns det en annan väg?

Martin Moberg om skillanden på att "lyssna" och att lyssna. Röda berget frågar sig om Carl Bildt får avgå. Johan Westerholm i skarp kritik mot S syn på vapenhandel och säkerhetspolitik. Svd 1, DN1.

Vem ska ha makten inom välfärden?

En ledare i Svenska Dagbladet ger sig in i diskussionen rörande välfärden och privata utförare. Ledarskribenten Maria Ludvigsson för fram att orsaken till beslutet om valfrihet inom välfärdssektorn handlar om att flytta makten från politikerna till medborgarna. En fin tanke men tittar vi närmare på det ser vi att makten istället har hamnat någon helt annanstans. Det är dags att verkligen fråga sig vem som ska ha makten inom välfärden.

Jag tycker det är lika intressant varje gång det är någon från högeralliansen, oavsett nivå, som uttalar sig om välfärden och ”valfrihet”. Alltid handlar det om friheten för någon att etablera sig, att driva ett företag inom välfärden. Det leder till att anställda kan byta arbetsgivare och få högre löner eller så kan de starta eget. Det blir fler utförare som människor kan välja och det i sin tur höjer kvaliteten men sparar också pengar till kommuner, landsting och stat.

Forskningen har visat att det än så länge inte finns några resultat som bevisar att det blir bättre. Det är ungefär samma som innan eller så har det blivit sämre. Skolan är ett exempel på det senare. I media har vi vid ett flertal tillfällen kunna ta del av vad ”valfrihet” innebär.

Jag har sedan 2006 drivit en linje som går tvärtemot högeralliansens, och jag ser att andra socialdemokrater i andra kommuner bedriver mer av sådan politik. Den handlar om att utgå ifrån tanken om vem som verkligen ska ha makten inom välfärden. Det jag är inne på är att det är den enskilde som ska ha verklig makt över sin egen situation och har det utifrån att vara en medborgare. Inte som konsument som dagens system bygger på utan att verkligen vara en medborgare.

Det handlar med andra ord om ”egenmakt”. Makt att faktiskt bestämma över innehållet i de välfärdstjänster som levereras. Idag handlar det med om utförarens makt att få lov att genomföra dessa tjänster. Den enskilde har inte så mycket att säga till om utan måste ”shoppa” rätt. Egenmakt innebär att var och en av oss får makten att själva bestämma över det innehåll som vi anser att vi behöver. Göteborgs stad är ett bra exempel på detta när det handlar om äldreomsorgen. Det ger verklig makt och innebär frihet för den enskilde. Dennes valfrihet i livet ökar genom att den själv får bestämma över innehållet i sin egen vardag.

Det är dags att på allvar diskutera vem som ska ha makten.

Martin Moberg diskuterar vikten av personalförsörjning för Sveriges framtid. Johan Westerholm skriver om alla de nu som hyllar Mona Sahlin och det hon säger men som tidigare har motarbetat allt som innan sagts i samma riktning. Röda berget skriver om sjukförsäkringsministern. Högbergs tankar om före detta partiledare som borde förbli före detta. Peter Andersson om LO:s värderingskampanj "Mitt Sverige".

Det handlar om att se 20 miljarder möjligheter

Det kommer att bli intressant att se hur ekokammaren och högeralliansen kommer att reagera på det faktum att socialdemokraterna vill prioritera om inom statsbudgetens ramar och på det sättet frigöra 20 miljarderkronor. Det är ett utökat reform utrymme som nu ska skapas. Kommentarerna från socialdemokraternas motståndare kommer nog att bli de gamla klassiska där jobben hotas, ungdomarna hotas, risk för ökade bidrag och annat gissande och tyckande. Vad detta egentligen handlar om är att kunna se möjligheter.

Det finns en viss summa pengar i Sverige. Statsbudgeten har ett visst utrymme men hur den ska användas skiljer sig åt mellan högeralliansen och socialdemokraterna. Regeringen vill gärna hålla fast vi förändringar som har gjorts av dels ideologiska skäl, dels utifrån prestige. En regering som talar om att ständigt förändra och förnya sig måste också våga pröva sin egen politik och göra förändringar.

Socialdemokratin vågar ifrågasätta rådande budgetposter utifrån hur dagens samhälle ser ut, vilka utmaningar Sverige står inför och om de satsningar som innan har gjorts verkligen bidragit till utveckling eller om det är så att pengarna kan användas på ett annat och bättre sätt. Vi anser att minst 20 miljarder kronor i statsbudgeten både kan och ska användas på annat sätt. Pengarna kan användas på ett smartare sätt som leder till att Sveriges konkurrens kraft ökar, att vi klarar av den globala konkurrensen, vi kan bygga ett kunskapssamhälle och att fler arbetstillfällen skapas.

Vem vill säga nej till detta?

Johan Westerholm om nyttiga läxor från tidigare partiledare. Martin Moberg om att S är största parti. Ulf Bjereld studerar de sociala mediernas potential. Guuran skriver om ökade budgetutrymmet. Mer på Netroots.