Bloggande

Hej alla!

Jag vill med detta inlägg meddela att mitt bloggande kommer att bli sporadiskt den närmsta tiden. Det kan komma ett blogginlägg i dag, på måndag men det kan också komma ett om två veckor. För mig handlar bloggandet inte bara om att blogga utan också om att ha något att säga. Just nu läser jag mer på och fördjupar mig i saker och ting som gör att tiden inte räcker till för att blogga. Jag hoppas dock att du tittar in då och då för att se vad som är på gång. Bloggandet kommer att återupptas och då kommer det att ske igen med full energi.

Nu börjar den interna splittringen i alliansen

Ett strategidokument hos kristdemokraterna har nu lyfts fram av SVT. I det står det att Kd ska växa och bästa sättet att göra det på är att få fler borgerliga väljare att rösta på partiet. Speciellt väljare som röstat på moderaterna. Nu har den interna splittringen i alliansen börjat på allvar.

Vi har sedan valet 2010 kunnat se hur de borgerliga småpartierna fått allt lägre stöd från väljarna medan moderaterna ökade. Under socialdemokratins stormiga höst och vinter steg stödet för moderaterna, dock stod småpartierna och stampade. Kd å sin sida trillade ned under riksdagsspärren. I takt med att socialdemokraterna har fått allt större stöd från väljarna har vi kunnat se hur de borgerliga partierna backar.

Det har pratats under våren om att småpartierna måste profilera sig för att vinna fler röster. Jag vet inte hur statsvetare och andra tyckare har tänkt men det enda sättet som de små partierna kan växa på är genom att vinna väljare som röstar på moderaterna. Kd:s strategi är därmed helt rätt ur det perspektivet.

För moderaterna, detta parti som ville bli det nya statsbärande partiet, måste den utveckling som nu sker, och om vi ser in i framtiden kommer att fortsätta, vara chockerande. Från att ha varit det största partiet i opinionsundersökningarna har partiet sjunkit radikalt och det finns en risk för M att det fortsätter att minska.

I grunden är det inte förvånande med tanke på att M har vunnit mest på allianssamarbetet. Väljare har lockats från de andra borgerliga väljarna men också från socialdemokraterna. Nu går väljarna tillbaks till socialdemokraterna (som också tar väljare från de andra partierna). Om de andra väljarna vill vinna nya väljare gäller det därmed att ge sig på moderaterna och ta väljarna härifrån.

Jag har full förståelse för att Fredrik Reinfeldt nu är nervös och tycker att kristdemokraternas plan är fel. Om utvecklingen fortsätter kommer moderaternas makt och stöd att minska. Därmed kommer han att förlora valet 2014 och tvingas bort som statsminister. För de små partierna kan det istället bli tvärtom. Blir de allt starkare kan de också bli mer fria från moderaterna men också alliansen. De kan därmed hamna i en situation där de kan gå in i ett regeringssamarbete med socialdemokraterna, speciellt med tanke på att S får ett allt starkare stöd från väljarna.

Röda berget om kampen mellan Kd och M.

Hur solidarisk är socialdemokratin i Sverige?

Vi socialdemokrater pratar gärna om solidaritet och har det som en av grundpelarna i vår politik. Det handlar om att vi vill att alla ska vara med, att alla ska få nya chanser, att alla ska känna sig delaktiga och sedda. Vi vill skapa ett samhälle där alla har en plats och möjligheter. Ett samhälle där vi ställer upp för varandra eftersom det gynnar oss alla. Frågan jag vill ställa är hur solidarisk är socialdemokratin i Sverige egentligen. Jag tänker inte fokusera på det som sker i vårt eget land men däremot det som sker ute i Europa med eurokris och allt.

Vi har alla matats från media om vad som händer med euron, Grekland, Spanien, Italien, Portugal och Irland, en ensidig matning. Vi har fått klar för oss att det är medborgarna i dessa länder som själva har skapat krisen och får nu vackert klara av det hela. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har i media pekat i den riktningen och stött Angela Merkels åtstramningspolitik. En politik som skulle lugna marknaden och få Europa på fötter men som i dag har gjort att arbetslösheten skenat iväg, marknaden är inte lugn och Europa kastas in i en spiral nedåt, som ett brev på posten vinner också de högerextrema partierna allt större makt och inflytande.

Socialdemokratin då i Sverige? Vi har också fallit in i högerns sätt att se på krisen och vilka som är skyldiga. Vi pekar mer än gärna ut greker, spanjorer, italienare, irländare och portugiser som ansvariga för krisen. Vi säger snabbt nej till idéer om hur krisen ska kunna lösas och muttrar om att den som är satt i skuld är inte fri och att därför måste det sparas. Det är med andra ord inte så mycket solidaritet med de europeiska folken som den svenska socialdemokratin står för.

Vem bär skulden för eurokrisen? Jag rekommenderar att alla som är socialdemokrater, våra sympatisörer men också alla andra att noga läsa Peter Wolodarskis analyser av krisen i Europa. Gör vi det inser vi var de riktiga problemen finns, nämligen på finansmarknaden där banker och finansinstitut gör som man själv vill. Katrine Kielos har också en bra debattartikel i dag om det som sker i Europa.

Jag anser att det måste bli ett slut med det. Jag vill istället se svensk socialdemokrati gå i bräschen för en ny europeisk politik med verklig solidaritet sätts i centrum. Vi kan inte säga nej till nya förslag som kommer från vänster om hur krisen ska vändas utifrån en rädsla att det ska leda till överstatlighet i Europa eller att exempelvis finansmarknaden flyttar till USA (samt att Göran Persson ska blanda sig i). Det är dags att vi på allvar omfamnar EU och ser till att ta det ansvar som svensk socialdemokrati måste göra för att kunna bygga ett nytt EU med hopp om en bättre framtid. Priset för att inte göra det är mycket högt och vi kan definitivt inte använda oss längre av ordet ”solidaritet” om vi inte tar steget.

Martin Moberg funderar övr solidariteten. Ola Möller i en kritisk analys av Folkpartiet. Högbergs tankar om pension och vinster, samma sak gör Martin Moberg.

Ska vi lära oss simma nu?

Rio-mötet är slut. Ett miljö- och klimatmöte som miljöorganisationer har satt ett visst hopp till. Resultatet blev ett slutdokument som pekade ut vikten av hålla tidigare avtal samt att ländernas ska arbeta för ”grön ekonomi”. Det var det enda. Miljöorganisationerna är besvikna medan en politiker som Fredrik Reinfeldt tycker att mer kan man inte göra för tillfället.

Efter miljömötet i Köpenhamn, som slutade i ett praktfiasko, är det många som har satt sitt hopp till mötet i Rio, speciellt miljöorganisationerna. Världen har sedan år 2000 stått inför ett val. Vi har ett ”fönster” på ett antal år där vi gemensamt i hela världen har en möjlighet att ta tag i våra problem på ett sådant sätt så att påverkan blir mindre. Man pratar om att låta medeltemperaturen öka två grader. Av alla scenarier man har tittat på så är det dit man max vill gå. Helst ska temperaturen inte öka men det har gått så pass långt att nollresultatet inte går att nå.

Nu ser det ut som att inte ens två-graders målet är realistiskt då senfärdigheten hos världens politiker har misslyckats med att komma till beslut. Medeltemperaturen kommer att öka och de negativa effekterna på världen kommer att bli större.

Jag förstår hur Fredrik Reinfeldt resonerar. Det finns länder som inte vill skynda lika snabbt och långt som EU och Sverige, enligt det han säger. Självklart är det så och det är svårt att få dem på andra tankar. Dock måste Fredrik Reinfeldt inse att om det är så att EU och Sverige vill mer måste vi arbeta mycket hårt gentemot de andra länder och vara föredömen. Våra politiker behöver besöka andra länder, prata med dem och komma med erbjudanden som de inte kan tacka nej till. Det handlar om skuldavskrivningar, tillgång till ny teknik, öppna upp våra universitet än mer för andra länders studenter inom det gröna området, etablera gröna utbildningar i andra länder men också gå före och visa att vi kan skapa en grön ekonomi.

Just det sista är mycket viktigt för EU och Sverige att göra. Fredrik Reinfeldt har trovärdighetsproblem då vi kan se att hans regering satsar mindre på miljön och att skapa ett klimatsmart samhälle. EU är inte mycket bättre. Han vill hellre räkna hem miljövinster i andra länder. Det är klart att länder runt om i världen ser med misstanke på EU. Ställer inte vi om vår ekonomi, varför ska andra länder göra det? Alliansen i Sverige klarar inte av uppdraget. Inte heller Miljöpartiet.

En röd tråd som väljarna stödjer

Dagens SIFO-mätning är en intressant läsning för oss alla. Den kullkastar en del teorier som bland annat moderaterna gärna vill använda sig av och förändrar därmed tiden och vad som ska hända fram till valet. En tid som vi socialdemokrater kommer att använda mycket noga till att utveckla partiet och dess politik.

SIFO-mätningen bekräftar den senaste stormätningen från SCB. Socialdemokraterna fortsätter att öka och landar nu på 38,8 procent. Målet att nå 40 procent finns men kräver fortsatt hårt arbete för att uppnå och sedan behålla. Talet om att socialdemokraterna skulle vänja sig vid att vara ett 25-procents parti och dela socialdemokraternas väg ut i Europa har kommit på skam.

Dagens SIFO-mätning visar att socialdemokratin är tillbaka igen och får ett allt större stöd från väljarna. Även om moderaterna gärna har hoppats att den kris som Europa befinner sig i ska ge dem allt större stöd bland väljarna har det blivit precis tvärtom. Moderaterna backar. En varning om någon men som borde få Kent Persson, Per Schlingmann, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg att inse en gång för alla att svenska folket vill ha något nytt, något som de inte kan leverera i och med att de har den politik de har och står för det de står för.

Stefan Löfvén och socialdemokraterna har sedan februari varit konsekventa i den politik som vi vill föra. Det handlar om jobben, kampen mot arbetslösheten och utbildningens betydelse för människors möjligheter i livet och Sveriges framtid. Vi pratar om hur jobben ska bli fler genom satsningar på innovationer och forskning, helst knutit till det hållbara samhället, på att stärka svenskt näringslivs konkurrenskraft och kunna sälja allt mer på den globala arenan, att kunna ta hem arbetstillfällen men också att kunna skapa nya företag. Socialdemokraterna anser att det finns för få arbetstillfällen att söka och därmed ska efterfrågesidan på jobbsidan öka. När det handlar om arbetslösheten pratar vi om hur de arbetslösa ska kunna stärkas så att de får möjlighet att kunna bli nya medarbetare. I detta ligger det också att prata om skolan och utbildning, som vi vill förbättra och satsa än mer på. För utan en bra utbildning försämras människors möjligheter i livet.

Det är klart och har en röd tråd. Väljarna har förstått detta och ser att vi beskriver deras verklighet rätt och har spännande idéer kring hur detta ska kunna lösas. För det får vi ökat stöd. Nu ska vi se till att öka tempot och kongressen nästa år kommer att bli ett nytt och positivt avstamp som lägger grunden för en framtidsvision och politik.

Högbergs tankar om hur Svd försöker formera sig inför valet, bland annat genom att inte räkna in Mp på vänstersidan i svensk politik. Martin Moberg för fram att ekokommaren är nervösa. Jan Andersson om mittenvänsterns framsteg. Tord Oscarsson har räknat fram mandatfördelningen. Olas tankar skriver om att Stefan Löfvén har en plan. Röda berget om att Fredrik Reinfeldt har tappat krisvapnet.

Nu handlar det om heder Sverige!

EM i fotboll för herrar är igång. Förhoppningarna på Sverige har varit stora. Inte så att det har handlat om medaljer men att gå ifrån slutspelet är målet. En tuff grupp men där Ukraina skulle besegras och sedan skulle det tas poäng av England och kanske Frankrike.

Ett svenskt landslag som har spelat bättre och bättre men i matchen mot Ukraina gjorde landslaget bort sig totalt. Det såg segt och svårt ut från första steget. Landslaget saknar helt vilja och framåtanda. Spelarna verkade inte tro på sig själva och sitt grundspel.

Nu handlar det inte längre om att gå vidare från gruppen. Nu handlar resten av EM om att upprätta hedern för Sverige. Det enda som räknas är att Sverige vinner alla matcher som återstår och inget annat, vilket jag tror spelarna själva vill.

Medborgarstyrd välfärd - självförtroendets återkomst?

Aftonbladet har i dag en intressant ledarartikel som pekar på att socialdemokraterna ska helt och hållet ta över näringslivsfrågorna. Här har regeringen abdikerat och öppnat fältet fritt. Speciellt med tanke på socialdemokraternas koncentration på hur fler jobb ska skapas i Sverige. Här är näringslivet en viktig part som kan skapa än fler arbetstillfällen. Det skapas med andra ord för få men genom att få stat, samhället, arbetsgivare, fack och forskning att samarbeta kan fler nya jobb skapas som leder till att arbetslösheten minskar. Fältet ligger med andra ord öppet för en socialdemokrati med självförtroende, ett självförtroende som vi inte riktigt har i dag.

En debattartikel skriven av Stefan Stern tar upp att socialdemokraterna får inte införa förbud mot vinster i välfärden för det kommer att försvåra valfriheten och därmed mångfalden i välfärden. När det handlar om innehållet i hans artikel visar det en bild av tillståndet i socialdemokraterna när det handlar om välfärden och orden valfrihet och mångfald.  Vi har inte kunnat komma med något annat som svar på det innehåll som borgerligheten har gett orden. Även om det finns partikamrater som försöker fylla det med ett annat innehåll saknar socialdemokraterna självförtroende när det handlar om detta.

Jag tycker det är viktigt att vi är helt ärliga. Medborgarna i Sverige vill kunna välja i välfärden. Det är en vilja som högeralliansen med moderaterna i spetsen har insett och kommit med sin version. Socialdemokraterna har inte orkat komma med något annat men vi måste göra det då vi har facit på hur deras version faktiskt ser ut i verkligheten. Därmed måste vi för tillfället lägga diskussionen åt sidan över vad vi anser man behöver göra för att fixa högeralliansens system.

Det en socialdemokrati med självförtroende måste välja att göra är att ta över dessa ord och ge dem en helt ny innebörd. På det sättet kan vi också skapa något helt annat. För att göra det måste vi börja i rätt ände. Varken staten eller kapitalet kan ge det medborgarna vill ha, nämligen att bestämma över de tjänster medborgaren anser sig vara i behov av. Morgondagens välfärd kan varken byggas på statens eller kapitalets ägande och styrning. De båda sätter system före medborgaren. Vi socialdemokrater måste sätta medborgaren i centrum och bygga upp nya system som har till uppgift att serva och stödja den enskilde.

Det är ett tänkande som bygger på en medborgarstyrd välfärd. Denna demokratiskt styrda välfärd möter upp medborgarnas vilja att vara med som aktiva i välfärden och ha mångfald. Det omöjliggör kapitalägare som är inne för att ta vinst samtidigt som det ställer oerhört höga krav på alla som vill vara med och bidra till att medborgarna kan leva sina liv självständigt. Det gör att system som kommuner och andra har idag måste helt göras om från grunden.

En socialdemokrati med självförtroende behöver ta detta steg. En sådan utveckling av välfärden är något vi kommer att få stöd för och något som högeralliansen aldrig kan kopiera då det går emot deras tro på att marknaden löser allt på bästa sätt.

Anna Ardin ger svar på tal till Stefan Stern. Martin Moberg och Johan Westerholm gör samma sak. Essbeck om att socialdemokraterna måste ha en tydlig linje. Thomas Böhlmark om att tänja på gränser i olika frågor.

Är vi redo?

Det finns ett avsnitt i sista säsongen av serien West Wing som vi socialdemokrater har en hel del att lära av. Vi får följa presidentkandidaten Matt Santos första staplande steg i New Hampshire och hur han berättar för än den ena än den andra om skolan och att han vill göra något åt det. Hans rådgivare, Josh Lyman, är av annan åsikt och tycker att han måste bredda sig och låta väljarna först lära känna honom. Det är först när president Jed Bartlet blandar sig i och ger statistik till Lyman som polletten trillar ned hos den senare. Samma pollett behöver vi också få.

Vad är det som Jed Bartlet då gör? Jo, han visar att genom att använda sig av fakta från verkligheten i kombination med ideologin och det man vill göra får väljarna klar för sig vad man vill och varför man vill det man vill. Med hjälp av det går det att genomföra förändringar. Det gäller att våga.

För oss socialdemokrater är det mycket viktigt att vi tar till oss detta. Jag tänker här speciellt på vår interna diskussion om vinster och privata utförare i välfärden. Det är spännande att se hur vi alltid i tv eller radio, så fort en reporter sticker en mikrofon under näsan på en socialdemokrat, har problem med att förklara hur vi står i dessa frågor. Vi börjar nämligen för det mesta med att säga att vi är för privata alternativ inom välfärden. Därmed så faller allting annat vi har att säga platt till marken.

Vi socialdemokrater måste nu inse att vi kan inte hålla på med att använda oss av nyliberalt tankegods och snömos. Verkligheten har nämligen försett oss med en rad rapporter men också verkliga fall som visar att välfärdssektorn inte mår bra. SNS-rapport, Skolverkets rapport om varför den svenska skolan levererar dåliga resultat, rapport från Socialstyrelsen samt från det danska forskningsinstitutet AKF visar alla hur det nyliberala experimentet med privata utförare inte fungerar. Varken kvaliteten eller effektiviteten har höjts.

I detta läge skulle vi i partiet kunna ha en mycket livlig och framtidsinriktad diskussion om framtidens välfärd och hur vi skulle vilja ha den. Istället har vi fastnat i samma diskussion som inför förra partikongressen där vissa stenhårt biter sig fast i nyliberalistiskt tankegods och anklagar andra för att äventyra valfriheten, men också indirekt en socialdemokratisk valseger.

Jag anser att vi socialdemokrater står ovanför en sådan diskussion. Likadant som Matt Santos brann för att förändra skolan och med hjälp av verklighetens statistik fick väljarna att lyssna kan vi socialdemokrater berätta om en förändring av välfärden till att ha ett annat innehåll och handla om något annat just genom att använda hur verkligheten ser ut. Vi måste våga och det kräver också väljarna av oss.

Thomas Gür i Svd fintar bort sig. Ulf Bjereld om skolavslutningar i kyrkan. Högbergs tankar skriver om fotboll och diktaturer.

Den store har talat

I dag har den store Per Schlingmann satt ned foten med en debattartikel i Svenska Dagbladet. Han anses av moderaterna vara det hopp som ska förändra väljarnas syn på partiet. Tanken är att denna debattartikel ska vara första steget på den resan. Tyvärr för Per Schlingmann har han problem. Tiden har sprungit ifrån honom.

Debattartikeln är nog tänkt att lugna väljarna. Per Schlingmann pratar om trygghet och att det är en förutsättning för att det går bra för Sverige. Tanken är nog att ta över detta ordet från socialdemokraterna och visa på att moderaterna vill inget ont. Ett klassiskt drag från Per Schlingmann. Samtidigt använder han en beskrivning av Sverige om att allt går bra, till exempel ett nytt Sverige växer fram med bättre sysselsättning = lägre arbetslöshet, ekonomisk tillväxt och ambitioner inom välfärden och miljön samt att nu ska regeringen ta tag i de höga trösklar som gör det svårt för vissa grupper att komma in på arbetsmarknaden.

Det är en kombination av att försöka erövra socialdemokraternas ord samtidigt som man ska lägga till lite eget och på det sättet vinna väljarna.

Det är här som Per Schlingmann har fått problem. Han försöker sig på samma tricks som innan. Det märks fort att han är fast i det gamla och inte inser att det i dag är 2012. Allt är förändrat.

Det finns mycket fakta som visar på att regeringens politik har misslyckats. Folk tror inte längre på Per Schlingmanns och moderaternas ord. Bara detta med att prata om höga trösklar skulle innan kunna användas på att visa hur den förra regeringen har misslyckats men nu underkänner faktiskt Per Schlingmann den egna politiken. För tanken med moderaternas politik är att sänkta skatter och hårdare regler i a-kassan och sjukförsäkringen skulle få arbetslösheten att sjunka rejält för alla. Vi vet alla hur det ser ut i verkligheten.

Om detta är det första steget för moderaterna, och det är tänkt att vara början för en återkomst för partiet, har man allvarliga problem. Per Schlingmann och moderaterna är kvar i det förflutna. Det är inte väljarna.

Peter Högberg skriver om Per Schlingmann och hans debattartikel. Röda berget i en mycket viktig bloggpost om rättsäkerheten i Sverige.

Rätt fokus nu tack!

Det är nu lite över två år kvar till valet 2014 och halva mandatperioden har gått. Tiden sedan valet 2010 har varit minst sagt kaotisk för socialdemokraterna men ändå nödvändig. Många sanningar har kastats åt sidan och tvingat arbetarrörelsen att ta nya tag, tänka nytt och våga inse att det finns ingen box. Allt är möjligt. En sak är det dock dags för oss att göra och det är att sluta prata om alliansen och Fredrik Reinfeldt. Glöm honom. Det är dags att på allvar växla upp och prata om samhällsproblemen i vårt land och i världen.

Under ett par veckor har min bloggaktivitet legat nere men det har samtidigt gett mig möjlighet att göra djupare reflektioner över vår samtid men även över socialdemokraterna och vägen framåt. En insikt som jag har fått är att det är dags för socialdemokraterna att lägga alliansen åt sidan och fokusera enbart på dagens samhällsproblem och den framtid som vi vill bygga.

Jag har noterat att vi har en förkärlek att fokusera på vad regeringen gör i allmänhet och moderaternas Fredrik Reinfeldt och Anders Borg i synnerhet. Rapporter inifrån arbetet i riksdagen visar att utskotten har mycket lite arbete att göra. Om det inte hade varit för oppositionens motioner hade utskotten i det närmaste stått stilla. Från regeringen kommer knappt någonting och kommer det är det sedan länge utlovade, sedan förra mandatperioden, utredningar som kommer fram. Det är en mycket tydlig signal på att Fredrik Reinfeldt och hans regering har slut på idéer och visioner. Oavsett vad moderaternas nye partisekreterare säger, Örebro Kent, så vet han om detta.

Moderaterna säger att de är ute och lyssnar på människor och ska nu växla upp. Det låter ju bra men det är faktiskt moderaterna som styr och borde därmed redan ha lösningar. För problemen har inte bara dykt upp av sig själv utan mycket är faktiskt en effekt av regeringens politik.

Det finns mycket att diskutera och arbeta fram en ny och framtidsinriktad politik som ska lösa dagens samhällsproblem. Arbetslöshen ökar inte bara i Sverige utan också i Europa och omvärlden, världsekonomin går knackigt, Europa är i djupa problem skapade av en politik som har gått in i väggen, fattigdomen ökar i Europa och i Sverige, barnfattigdomen breder ut sig, socialbidragen ökar allt mer, byggandet är lågt och unga människor tvingas bo kvar hemma, bristen på byggandet och försämrad infrastruktur skapar problem för den svenska ekonomin, kommuner och landsting får sämre ekonomi, välfärden håller på att försämras, rapporter visar att moderaternas form av valfrihet inom välfärden har inte förbättrat kvaliteten eller effektiviteten, barngrupperna blir större i förskolan och skolan, lärare avskedas, allt fler ungdomar klarar inte av att gå ur skolan med alla betygen (högstadiet och gymnasiet), jobben blir färre, klyftorna ökar allt mer, klimatförsämringarna fortgår, miljön försämras, sjuka skickas hem allt snabbare från sjukhusen, utmaningarna inom äldreomsorgen ökar, allt fler känner hopplöshet med mera.

Det finns med andra ord hur mycket som helst att fokusera på för oss socialdemokrater och utveckla vår politik för. Nu kör vi!

Ola Möller tycker att socialdemokraterna nu måste upp på banan igen. Röda berget skriver om hur skolvalet slår i Malmö. Högbergs tankar skriver om Margot Wallström. Jämlikhetsanden om den skeva jämlikheten i Sverige. Martin Moberg lyfter upp att skolan ska vara utjämnande men är det inte i dag.