fredag 18 januari 2013

Barnen är en värdemätare på hur samhället mår

Uppdrag granskning har gjort att barnfattigdomen åter igen har hamnat överst på dagordningen, tillsammans med bristen på arbetstillfällen och massarbetslöshet. För regeringen Fredrik Reinfeldt kan det till en början verka vara en fördel att tv-programmet med Janne Josefsson i spetsen har ifrågasatt barnfattigdomsbegreppet men vid en närmare blick är det precis tvärtom. Frågan som verkade vara på väg att sjunka ned i politisk prioritet har blivit stekhet igen. Det är en fråga som kommer att vara central i valet 2014. För barnen i vårt samhälle är en värdemätare på hur Sverige mår.

Jag är en av dem som har ifrågasatt Uppdrag granskning och Janne Josefsson. Dels för att programmet trivaliserar begreppet, dels för att programmet inte diskuterar fattigdomsbegreppet och tar till sig av den forskning som finns. Programmet har fått berättigad kritik men Janne Josefsson har svårt att ta till sig denna. Helt i linje med tanken på att det man själv gör är bäst.

Barnen är det viktigaste vi har. Det är våra ögonstenar och den framtid som våra familjer och samhället tar hand om. De är den framtid som ska utveckla landet och världen till det bättre. Barnen behöver den bästa starten i livet, den bästa och tryggaste uppväxten, de bästa möjligheterna för att lyckas och få nya chanser. Trots denna ambition sviker vi barnen.

I Sverige mår barnen inte bra, i varje fall inte så bra som de borde göra. Ungdomar, speciellt flickor, känner sig stressade i livet, många barn och ungdomar får psykiatrisk hjälp medan fler väntar i kö, barnen och ungdomarna får se hur deras utbildning försämras, allt fler barn lever i arbetslösa familjer och all stress det medför, barn växer upp i familjer som är fattiga. Listan kan göras lång på alla de saker som är negativa för våra barn och som de drabbas av.

Just begreppet barnfattigdom har ifrågasatts under ett tag, speciellt sedan Håkan Juholt lyfte upp denna viktiga fråga på den politiska dagordningen. Då synlig gjordes tillståndet i Sverige för våra barn på ett helt nytt sätt. Det kom inte att uppskattas av den borgerliga regeringen och borgerliga politiker i riksdagen. Sedan dess har dessa motarbetat begreppet och hänvisat till att fattigdom inte finns, speciellt inte när det jämförs med hur fattiga har det i fattiga områden i exempelvis Afrika, Asien, Latin- och Sydamerika samt USA. Då är det fattigdom medan det inte är så här.

Uppdrag granskning verkade under en del av gårdagen ha gett förnekarna extra uppbackning men efter hand har det blivit tvärtom. Barnfattigdom som begrepp är här för att stanna och det gäller att inse det. För barn växer upp och lever i familjer som är fattiga i dagens Sverige. I det land som har bäst statsfinanser av alla i Europa enligt Fredrik Reinfeldt finns barnfattigdomen runt omkring oss.

Vi måste ta barnfattigdomen på allvar. Den kan inte nonchaleras eller försökas att glömmas bort. Den är en realitet som vi måste hantera och finna lösningar på. Barnen är en värdemätare på hur samhället mår. Det svenska samhället mår med andra ord inte bra. Det behövs förändring och en politik som tar barnen på allvar, inte försöker att nonchalera, misstänkliggöra eller förminska.

Ett exempel är om vi tittar på Ystads kommun. År 2007 var det 115 barn i kommunen som levde i familjer som hade socialbidrag. 2011 hamnade siffran på 171 barn. En ökning med 48,69 procent (Statistik hämtat ifrån årsredovisningen 2011 för socialnämnden i Ystads kommun, sidan 61). Siffran för 2012 är inte klar än. Mellan dessa åren har vi kunnat se hur klassklyftorna fortsatt att öka. En medveten politik för detta har bedrivits. Barnens situation är ett bevis på hur politiken slår. Inte så konstigt att de borgerliga politikerna i riksdagen och regeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen vägrar att erkänna detta.

BRIS i en debattartikel om Janne Josefsson, fast organisationen gör bort sig i och med att man inte vill använda begreppet barnfattigdom. Tord Oscarsson diskuterar barnfattigdom. Sig-Britt Ahl om fokus på barnen. Björn Andersson funderar över kristdemokraternas syn på barnfattigdomen. Annika Högberg om att Josefsson kastar skuld. Peter Högberg om sin uppväxt och barnfattigdom. Martin Moberg om vi- och demsamhället och fattigdomens förnedring.

2 kommentarer:

  1. Alltså en gång till om vad UG-Janne J har sagt: Fattigdom finns men frysande och svältande barn är däremot omöjliga att hitta på det viset som Rädda Barnen med flera påstår.

    Sanningshalten av välgörenhetsorganisationernas propaganda granskades och det visade sig att "de tre välavlönade, vita, medelålders damerna" bedrev vilseledande marknadsföring. Detta är definitivt INTE UG-Jannes fel. Skjut inte på budbäraren! MVH Karl

    SvaraRadera
  2. Budbäraren har också en agenda. Frågan är om han har letat på rätt ställe...Sedan är det alltid fel att förvränga fakta och ljuga. Till exempel rörande hur många som har blivit förtidspensionärer och utanförskapet.

    SvaraRadera