fredag 11 januari 2013

Vilken väg för C?

De senaste dagarna har vi tagit del av Centerpartiets djupa kris i full blom. Fokus ligger på förslaget till ett nytt partiprogram. Ett program som innehåller en nyliberal anda med nyliberala förslag. Annie Lööf, som vill ha högt i tak, ansåg sig tvingad att åka hem igen för att dämpa och "styra debatten" (som hon sa i Aktuellt i går). En debatt som egentligen handlar om vilken väg som Centerpartiet ska gå och därmed dess roll i svensk politik.

Det har varit intressant att ta del av det som sker i Centerpartiet. Högertidningar har gått ut och försvarat partiet och partiprogrammet på olika sätt, ett bevis på att dessa har missat att analysera vad det handlar om. Aftonbladet och andra progressiva tidningar och opinionsbildare har fokuserat på det som sker på en högre nivå. En nivå som tittar på vad det egentligen handlar om utifrån en neutral position.

Annie Lööf har kommit hem igen och har under ett dygn försökt att gjuta olja på vågorna och dämpa debatten. Hennes budskap har varit att vissa av skrivningarna ska bort men nu ska de mer större frågorna diskuteras. I den andan har Annie Lööf skrivit en debattartikel som går att läsa i Dagens Nyheter. En debattartikel som trots allt förstärker bilden av att Annie Lööf inte riktigt har förstått vad det handlar om.

I artikeln skriver Annie Lööf att : Vi är inte och kommer aldrig att bli "nyliberaler" som det ofta kallas. Vi tror på ett gemensamt ansvar för att ge alla maximala chanser i livet, att utjämna de orättvisor som arv och uppväxt skapat..."

Den sista meningen är ett stort problem för Annie Lööf då hon sitter i en regering som har ökat orättvisorna och klyftorna i samhället. Människor får inte heller maximala chanser i livet då dessa snabbt ska in i vissa fåror och fortsätta i dessa, exempelvis redan i skolåldern. För Annie Lööfs del är detta ytterligare ett bevis på hennes förmåga att leverera floskler istället för politisk substans.

Centerpartiet har därmed två problem. För det första en partiledare som inte är i kontakt med hur verkligheten ser ut för invånarna i Sverige. Fokus ligger istället på att utgå helt och hållet ifrån ideologi som ska gynna vissa människor. För det andra marschen högerut för partiet.

När Annie Lööf valdes till partiledare för Centerpartiet berättade hon att partiet ska bli ett stort borgerligt parti. En hög ambitionsnivå som nog medlemmarna gillade. Problemet för henne var och är att partiet rör sig i en riktning där det inte finns så många väljare att hämta. Under Maud Olofssons ledning och sedan Annie Lööfs har Centerpartiet rört sig ifrån mitten, en mitt som moderaterna gick in och helt fräckt tog över, mot höger. En rörelse som dels partiet var tvunget att göra men som också har drivits av centerpolitiker från CUF och dess nyliberala grupp. Väljarna är inte där. Det är till och med så att det i dag finns en rörelse där väljarna rör sig sakta vänster ut, speciellt bland unga.

Samtidigt med denna högermarsch har partiet tappat kontakten med den verklighet som människor runt om i Sverige lever i. Det har blivit viktigare att försvara regeringens politik och anse att den är den bästa, trots att Sverige försvagas hela tiden. Att landet har så kallade starka statsfinanser beror på det regelverk som socialdemokraterna införde men också på att socialförsäkringssystemen som a-kassan och sjukförsäkringen går med stora plus. Dessa pengar pumpas in i statskassan. Fast i år och de närmsta åren går statsbudgeten minus och pengar behöver lånas till skattesänkningar och subventioner.

Människor far illa, fattigdomen breder ut sig, orättvisorna ökar, klyftorna ökar, tågen går inte i tid eller ställs in, infrastrukturen försämras, arbetslösheten ökar allt mer och ökar snabbast i Europa - en arbetslöshet som ligger högre än i Norge och Tyskland, varslen duggar tätt - närmare 60 000 fram till november i fjol, tillväxten är mycket låg, servicen försämras på landsbygden, bostadsbristen är stor, utbildningen har försämrats, oron för framtiden ökar hos människor, en näringspolitik som inte skapar och ger förutsättningar för nya jobb med mera.

Det finns faktiskt möjlighet för ett självkritiskt socialliberalt parti att skörda framgångar i väljarkåren. Ett parti som gör upp med den egna politiken och regeringens. Ett parti som erkänner att den politik som förs gör det inte bättre för alla människor i Sverige, som skapar problem och sätter människor både nu men också i framtiden i problem och negativa utmaningar. Det borgerliga parti som vågar ta dessa steg kommer att skörda framgångar och få ett väljarstöd som ökar dess nuvarande nivåer och gör att det tryggt kommer att sitta kvar i riksdagen efter valet 2014. Problemet är att det partiet kan också komma att besegla alliansens öde och leda till att det blir en annan regering efter valet.

Jag anser att i dag är det inget borgerligt parti som vågar ta detta steg. Just på grund av att då kommer alliansen tvingas att ge upp alla ambitioner att leda landet efter valet 2014. Allt fokus ligger på detta samarbete. Mycket prestige och pompösa ord har investerats i alliansen. För de borgerliga politikerna finns inget annat. Det behövs därmed ett nytänkande hos det parti, bland småpartierna, som vill något mer med sitt parti. För det parti som vågar kan det innebära att detta parti istället kan ingå i en ny regering som bedriver en annan politik.

För Centerpartiet handlar det som nu sker inte om enbart om idé- och partiprogrammet. Det handlar om vilken framtid som Centerpartiet vill bygga åt sig själv och svenskarna.

Martin Moberg om Centerns vandring. Röda berget om att Annie Lööf är en kaosgenerator.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar