lördag 26 januari 2013

Ett parti som är rädd vinner inga val

I morgon har det gått ett år sedan Stefan Löfvén blev ny partiledare. Socialdemokraterna pendlar mellan 31 procent och 35 procent i väljaropinionen. Efter ett år av stabilisering av partiet och bilden av S i opinionen är det dags att gå offensiven brett. För det finns en sanning som är väl värt att veta. Ett parti som är mer rädd för att inte vinna valet och saknar en vision för framtiden vinner inga val.

Efter valet 2006 var det en socialdemokrati som drog sig tillbaka och slickade såren. Det var också ett parti som ruvade på revansch och vilja att komma tillbaka. Sedan hände något under åren efter valet som förvandlade ilskan till en rädsla för att förlora valet 2010. Detta manifesterades dels i det rödgröna samarbetet men framför allt i den gemensamma rödgröna budget som presenterades som i stort sätt köpte det mesta av alliansens politik. Redan förändringarna inom skolpolitiken, där S la sig mycket nära alliansen, var en varning på vad som var på väg att hända.

I valrörelsen 2010 framstod det klart att det var en socialdemokrati som inte visste vad den ville, som inte hade hittat sin identitet inför framtiden men framför allt var rädd för att förlora valet. Ett parti som utstrålar rädsla, som inte tror på sin politik, som inte har ett klart budskap om att bygga en bättre framtid förlorar val. Det gjorde socialdemokraterna.

Det fanns de i partiet som tyckte det fick vara noga med detta resandet. SSU var en av dessa, tillsammans med andra i partistyrelsen och partikamrater runt om i Sverige, som ansåg att det fick vara nog. Det blev en "revolution" inom partiet där partiledaren fick avgå. Håkan Juholt utsågs som ny partiledare och valdes av en enig partikongress 2011 till att leda partiet.

Det finns mycket att säga om Håkan Juholt men han såg till att förändra inställningen i partiet till oss själva. Jag bortser nu ifrån hans olika uttalanden och liknande. Jag fokuserar på det interna. Håkan Juholts tal gav en signal inåt i partiet att vi måste tro på oss själva, se hur verkligheten ser ut och formulera en framtidsinriktad politik. Partiet var sakta på väg att börja tro på sig självt igen samtidigt som blicken lyftes mot valet 2014 och en vilja att vinna detta val.

Tyvärr satte en krypskjutande och anfall från alla kanter internt stopp för detta. Vi var dock många som blev rejält arga och besvikna över detta uppträdande. Vi talade om på olika sätt internt i partiet att det fick vara nog med sådant trams. Det hela kulminerade med att partiet rasade till 25 procent och Håkan Juholt avgick. VU och partiledningen såg direkt till att arbeta hårt för att finna en annan kandidat som kunde ingjuta nytt mod och enighet för partiet samt formulera politik för framtiden. Valet föll på Stefan Löfvén. Nu på kongressen kommer Stefan Löfvén att väljas till partiledare för socialdemokraterna.

Tittar vi noga på det Stefan Löfvén har gjort så är det att bygga vidare på den färdriktning som drogs upp tidigare men han har valt att sätta jobben helt och hållet i centrum. Istället för att jaga alla frågor har han valt att bygga politiken utifrån jobben. Sakpolitiken har hamnat i centrum. Samtidigt har det blivit lugnt i partiet. Ett lugn som gör att alla medlemmar och sympatisörer kan fokusera på hur nuet ser ut och vilken framtid som man vill bygga.

Stefan Löfvén har skapat ett inre lugn, sänt en tydlig signal till väljarna att S vill regera och är ett parti som klarar av det. Han har också visat att vi bygger en politik som är bra för människor. Hela 2012 har gått till detta. Det 2013 kommer att handla om är att skapa en framtidsinriktad politik som tar itu med dagens problem och ser till att utnyttja framtidens utmaningar och möjligheter till det bästa.

Även om många skryter om hur bra den svenska statens ekonomi är finns det stora ekonomiska problem i detta land som vi måste lösa. Tillväxten är svag. Det går inte att jämföra med andra ekonomier som har samma dåliga utveckling och säga att vi är bättre än dem. Landet befinner sig i massarbetslöshet och denna fortsätter att öka. Långtidsarbetslösheten ökar i år och 2014. Pensionerna kommer att minska nästa år igen på grund av att den svenska ekonomin går dåligt (denna sammankoppling pratas det inte så mycket om för då måste det erkännas att Sveriges ekonomi inte är så bra), klassklyftorna och klassamhället breder ut sig, skolan klarar inte av sitt uppdrag, Sverige tappar gentemot andra länder både ekonomiskt och utbildningsmässigt, nedskärningar inom högskolan samtidigt som andra länder bygger massivt ut sin högre utbildning, ojämlikheten ökar i Sverige, miljö- och klimatproblemen breder ut sig, sjukvården försämras, med mera.

Det Stefan Löfvén pratar om med jobben i centrum är en politik som fokuserar på att ta itu med dagens problem med fokus på framtiden. Att Fredrik Reinfeldt är nervös för detta är fullt förståeligt eftersom han har inte längre initiativet i svensk politik. Det har Stefan Löfvén. Ett parti som vågar vinner val. Ett parti som inte vågar förlorar val. Det är dags att vi vågar mycket mer.

Ola Möller skriver om hur sjukvården i Skåne har försämrats under den skånska alliansens styre. Tord Oscarsson om hur opinionsläget ser ut. Aftonbladet visar vad som måste göras för att alla ska bli vinnare i gruvboomen. Vårdkaos i Skåne. Bengt Silfverstrand om gårdagens soffa i Go morron samt ett rut(tet) reportage. Martin Moberg skriver om hur tumskruvarna dras åt för de som är sjuka av alliansen. Röda berget skriver om att Stefan Löfvén och GS agerar mot jobbtraficking i Sverige, ingen från alliansen säger något. Johan Westerholm skriver om anklagelserna mot ÖB och undrar om det inte är så att det ligger politik bakom.

2 kommentarer:

  1. Juholt är en 10 ggr bättre partiledare än vad Löfven kommer att blir ihågkommen som. Löfven har ingen utstrålning alls. Han må vara bra för S interna partiarbete men väljare tror jag inte han kommer locka alls. Och jag undrar om nån i partiledningen kan locka de väljare som behövs. De ser så trista och gråa ut. Fattar inte S att det är helt andra kvalifikationer som behövs? En Bill Clinton men inte en George Bush. För din egen del så skaffa en klarröd kavaj eller dito byxor. Stick ut!

    SvaraRadera
  2. Jag ska tänka på färgvalet framöver. Definitivt.

    SvaraRadera