torsdag 17 januari 2013

Ingen barnfattigdom i Sverige

Uppdaterad version rörande mat, se nedan.

Vilken härlig morgon. I dag vaknar Sverige upp till en helt ny dag. En dag där Sverige nu har en rik befolkning och fattigdomen är utrotad. Eller i varje fall barnfattigdomen. Enligt Janne Josefsson och SVT finns inte längre barnfattigdom i Sverige. Inga barn lever i fattiga familjer. Speciellt inte de barn som lever hos med minst en förälder som röker. Wow. Vilket fantastiskt land vi lever i.

Uppdrag granskning anses vara ett av de tyngsta samhällsgranskande programmen i medielandskapet i Sverige. Det är dock ett program som blandar bra inslag med dåliga sådana. Gårdagen tillhör den senare. I gårdagens Uppdrag granskning gav sig Janne Josefsson på begreppet barnfattigdom. Genom att ifrågasätta Rädda barnen, BRIS och Majblomman och deras siffror försöker han få fram att organisationerna har fel om barnfattigdomen och nivån på den. Han lyfter också fram att barn till minst en rökande förälder kan inte leva i fattigdom då föräldern/föräldrarna har råd med att röka. En mycket intressant sak med programmet är att Sveriges ledande expert på området, Tapio Salonen, inte är med. Självklart undrar jag varför.

Efter detta program har en del borgerliga politiker, speciellt moderater, ställt sig upp och applåderat åt detta. Den sidan har hela tiden med emfas hävdat att det inte finns någon barnfattigdom i Sverige. Speciellt när landet jämförs med andra länder. Där finns fattigdom men inte i Sverige.

Så vad är fattigdom?

Det är ett begrepp som Janne Josefsson inte problematiserar. Däremot gör han det klassiska misstaget, och om han hade läst samhällskunskap på gymnasiet/eller på universitetsnivå hade han blivit underkänd så det hade visslat om det, att utgå från en specifik definition på fattigdom.

Vi däremot tittar närmare på fattigdomsbegreppet. Det finns två stycken definitioner på fattigdom som forskningen använder sig av. Den ena är absolut fattigdom och den andra är relativ fattigdom. Enligt Globalis.se innebär absolut fattigdom att:

Absolut fattigdom innebär avsaknaden av tillfredställande grundläggande behov så som mat, kläder, bostad och tillgång till grundutbildning och primär sjukvård. I internationell statistik har gränser för absolut fattigdom satts till 1 dollar om dagen, ca 7 svenska kronor. 

Enligt samma sida innebär relativ fattigdom att:

Relativ fattigdom innebär fattigdom sett i förhållande till större delar av befolkningen, som oftast fastställs genom en nationell fattigdomsgräns, med utgångspunkt i befolkningsgenomsnittet.

När vi tittar på Uppdrag granskning ser vi direkt att Janne Josefsson använder sig av det första begreppet. Enligt detta finns det inga fattiga barn i Sverige. I Sverige får barn mat, har kläder på sig, har en form av bostad, går i skolan samt tillgång till sjukvård enligt hans sätt att resonera, samma inställning har Fredrik Reinfeldt.

Självklart ska vi fråga oss varför Janne Josefsson inte tar först upp dessa begrepp och diskuterar vilken av dem som är gällande i Sverige, den ena i större utsträckning än den andra. Det undviks helt. Det är inte så konstigt med tanke på att då hade Uppdrag gransknings program inte kunnat publicerats.

Fattigdom har en vidare förklaring. Enligt Globalis.se innebär det att

Fattigdom innebär brist på valmöjligheter och brist på anständig levnadsstandard. Fattigdom begränsar människors möjlighet till att ha inflytande över sin egen livssituation och begränsar de enskilda valmöjligheterna.

Det går inte att vifta bort begreppet barnfattigdom, som en del moderata politiker gör men också Kattis Ahlström vid BRIS gör (som anser att detta begrepp beskriver en situation som är värre än den är - det tackar alla barn som lever under fattiga förhållanden för), utan denna fattigdom finns i Sverige.

Tittar vi på den första definitionen verkar det som att det inte finns barn som lever under dessa förhållanden. Dock gör det detta. Barn växer upp i Sverige utan tillräcklig tillgång till mat, har brist på kläder (förskolor och skolor kan vittna om hur barn kan gå runt med samma kläder flera dagar i sträck eller snurra runt på samma få klädesplagg hela tiden), brist på bostad. Detta finns i Sverige och går inte att förneka. Enligt den andra definitionen är barn fattiga i förhållande till resten av befolkningen samt i förhållande till de utgiftsnivåer som finns i samhället. Båda definitioner finns i landet.

Problemet med begreppet fattigdom är att vi tänker direkt på fattiga barn i Afrika, Asien och Latin- Sydamerika. Det är kåkstäder, barn som rotar efter mat i soptunnor, har dåligt med kläder på sig, uppsvullna magar med mera. Den bilden finns med hela tiden. Den krockar därmed med hur det är för barn i Sverige som lever under fattiga förhållanden.

Enligt Tapio Salonen finns det 240 000 fattiga barn i Sverige 2010. En av de faktorer som man utgår ifrån är barn som lever i familjer som får socialbidrag. Ingen av oss kan komma och säga att socialbidrag är en nivå som motsvarar en normalinkomsttagares nivå. Det finns inte på kartan.

Det går snabbt att se utifrån de definitioner som finns av fattigdom att se att barnfattigdom faktiskt finns i Sverige. Den klassiska bilden av hur fattigdom ser ut stämmer, som kommer via media, inte överens med hur det är i Sverige. Däremot finns det barn som inte har tillräckligt med mat (se nedan), kläder och tillgång till bostad. Barn är också fattiga i förhållande till hur det ser ut överlag i samhället. Det går därmed lätt att visa på att Uppdrag granskning har fel, liksom de politiker som nu anser att det en gång för alla är bevisat att det inte finns barnfattigdom.

Jag får klargöra vad jag menar med att barn inte har tillräckligt med mat i Sverige. Jag menar inte att barn svälter där de har minimalt med mat eller är utan mat. Det jag menar är att det finns barn i vårt land som inte alltid kan äta sig mätt. Det händer att större syskon avstår en del av sin matportion för ett yngre syskon eller att barnet avstår att ta en omgång till på grund av att barnet vet om att familjen har ont om pengar. Det händer inte varje dag eller vecka men det händer då och då. En gång är tillräckligt för att vi alla ska göra allt vad vi kan för att se till så att varje barn i Sverige ska kunna äta sig mätt.

Alla familjer uppsöker inte heller socialen och får hjälp därifrån. Dessa fångas inte upp av socialskyddet. Människorna försöker klara sig själva med det lilla de har. För oss i Sverige innebär det att vi faktiskt måste se att det finns barn som lever i familjer som har små ekonomiska inkomster.

I morgon bitti kommer ett nytt blogginlägg om barnfattigdomen i Sverige.

Christian Norlin om fattigdom. Leine Johansson om Janne Josefsson. Jämlikhetsanden om Uppdrag granskning som sparkar nedåt mot barnen. 

21 kommentarer:

  1. "En mycket intressant sak med programmet är att Sveriges ledande expert på området, Tapio Salonen, inte är med."

    Han var med i P1 Morgon och höll med om att organisationerna har överdrivit.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5411629

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar för länken.

      Det han lyfter upp är något som jag själv ovan också lyfter fram, forskningen.

      När det gäller tillräckligt med mat är det så att vi vet om att en del barn får bara en lagad måltid om dagen som ger den näring och innehåll som behövs. En del barn kan vittna om att de har lagt sig hungriga på kvällen. Det där är något som inte är bra. Sedan är det inte svält och den situationen som är i exempelvis svältområden och fattiga länder men tillräckligt allvarligt för att vi alla ska reagera på det.

      Tapio Salonen sågade också programmet för att det inte förhöll sig till den forskning som finns.

      Radera
  2. Vi, inkl Juholt och sosssarna, har blivit ordentligt lurade av dessa välgörenhetsorganisationer. Nu tar de ju t o m själva avstånd ifrån dessa propagandistiska påståenden.

    "Barn växer upp i Sverige UTAN tillräcklig tillgång till mat, har BRIST på kläder (förskolor och skolor kan vittna om hur barn kan gå runt med samma kläder flera dagar i sträck eller snurra runt på samma få klädesplagg hela tiden), brist på bostad. Detta finns i Sverige och går inte att förneka. "

    Varför kan man då inte hitta desssa svältande och frysande barn i dagens Sverige? Därför att socialen vid behov betalar hyran samt därtill ca 100 kr per kalenderdag för mat etc per person. Vem som helst med lite bildning kan inse att man med dessa medel inte behöver varken svälta eller frysa. Det visades även i programmet med all önskad tydlighet. Därmed har vi inte sagt att dessa medel skapar en drömtillvaro men man får de grundläggande förutsättningarna i livet.

    Har du exempel på det du påstår så föreslår jag att du kontaktar Janne J på UG: jan.josefsson@svt.se Han lovade igår, efter programmet på svt-chatten, att han är villig att ta med ALLA sådana exempel i kommande sändningar. Så upp till bevis.

    Att det sedan finns ett antal människor i vårt land (typ Alekoski) som lever på propagandan kring "barnfattigdom" är en annan sak. Nu blir detta något svårare. MVH Karl


    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar för ditt inlägg Karl.

      Det finns barn som inte kan äta sig mätt hemma alla dagar om året, till skillnad från familjer med större inkomster. De svälter inte men tillgången på mat är inte som den borde vara om familjen hade en annan ekonomiskt nivå.

      För Janne Josefsson är det bara att gå ut och fråga föräldrar och barn så kommer han att få dessa.

      Det är inte heller alla som går till socialen Karl och får hjälp.

      Radera
  3. Du har ju helt fel Roger. Vad Janne Josefsson gör är just att ifrågasätta hur dessa organisationer använder sig av dubbla definitioner i sin marknadsföring. Man talar om en kvarts miljon (relativt) fattiga barn i Sverige och sedan lyfter man fram hur de saknar kläder, mat, utanförskap etcetera (alltså absolut fattigdom).

    Josefsson påstår heller inte att det inte finns fattiga barn i Sverige (oavsett definition). Han ifrågasätter om det finns barn som inte får mat eller kläder - och ingen har kunnat visa att dessa barn finns.

    Alla dess tyckare som ska tolka in allt möjligt i programmet och granskningen. Håll er till fakta istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fakta är att det finns 240 000 barn i Sverige som är fattiga. Familjen har inte råd att köpa kläder när det behövs. Det kan ta längre tid innan barnen får kläder som behövs. Det finns barn som lever i familjer som inte har råd med exempelvis gymnastikkläder. Det är bara att studera ansökningarna till Majblomman.

      Det jag skriver är "tillräckligt" med mat. Barn går hungriga till sängs i Sverige. Inte varje dag men det händer. Hade de levt i familjer med en högre inkomstnivå hade de också haft tillgång till mat på ett helt annat sätt.

      Radera
    2. Jag relaterar det också till relativ fattigdom.

      Radera
  4. Diskussionen är en omväg för att diskutera och
    ifrågasätta skattetryck och inkomstfördelning.
    Så skjuter man barnen framför sig och låter
    dem legitimera ett handlingsprogram. F ö är
    det klarlagt att organisationerna av taktiska
    skäl handskats ovarsamt med statistik och fakta.
    (s)-hedonister tycker numera att rökning är viktigare
    än ett barns klassresa. (Alakoski) Eller: allt genast!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ska alltid förhålla sig skeptisk till personer, organisationer med flera som kör på utan att ta hänsyn till fakta. Barns klassresa är mycket viktig att diskutera. Helt rätt.

      Radera
  5. När du skriver att Tapio Salonen är en expert på området så vet jag inte vad jag skall säga. Jag har inte så värst många universitetspoäng i statskunskap så att jag vågar utmana en sådan auktoritet. Men när jag såg att TS är professor på Malmö högskola hoppade jag till. Jag känner skolledare som varnar sina rektorer för att anställa lärare från Malmö högskola eftersom det visat sig att de saknar värdefulla grundkunskaper. Jag har hör liknande från andra ledare, såväl offentliga som privata. Därför har jag svårt att förstå hur du vågar föra fram en auktoritet från Malmö högskola.
    Men det var ju inte auktoriteter som UG granskade. Det var lobbyorganisationer och deras kampanjer. UG visade förtjänstfullt att lobbyisterna farit med osanning samt att våra beslutsfattare, ex socialutskottet i riksdagen, tror på vad lobbyisterna för fram. Detta är ett stort samhällsproblem! Vi brukar kritisera lobbyisterna i Bryssel, men nu har det skrapats på ytan bland lobbyisterna här hemma i Svedala. Vågar någon göra en fullständig granskning? Vi behöver en lobbyistförteckning över alla organisationer som förser beslutsfattare, media och allmänhet med propagandamaterial. Varför tillåts dessa föra fram sina budskap utan att någon i ansvarig ställning ifrågasätter och granskar sanningshalten? Precis som riksdagspartierna förväntas redovisa sina inkomster så anser jag att de bör redovisa sina kopplingar till lobbistorganisationer och vilket material de tar emot från dessa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har bara en sak att säja...Jag bor på en liten ort.
      Där finns flera barn som inte hänger me på skolresor pga pengar.Som läggeer sej hungriga.Som inte får ut glasögon..mm Anledningen till detta är missbrukande föräldrar..eller fär'ldrar soom prioriterar andra saker.
      bil cigg snus mm...
      Dessa barn e jag övertygad om är mer än 250000.
      Och just den gruppen förldrar ställer inte upp i tv lr dylikt. Samt hon invandrar kvinnan...Tror ni hon om barnen svalt ibland skulle säja det...hm...
      Nej precis..barnen som oxo lever på det viset tyvärr
      av deras bundenhet tilll föräldrar förtiger sanningen..

      Radera
    2. Den som är utsatt ställer inte upp på det viset som Janne Josefsson tror. Då skulle andra kunna räkna ut vilka de är. De skulle bli stigmatiserade. Dessa familjer försöker att upprätthålla en bild där man inte ska bli avslöjad som fattig.

      Radera
  6. Du har helt rätt rörande lobbyorganisationer. När jag pratar om barnfattigdom utgår jag ifrån Salonens forksning, som ingen har ifrågasatt. Till det kopplas de människors livsberättelser som jag har fått ta del av.

    SvaraRadera
  7. Rädda Barnen samlar ju in pengar från privatpersoner. Och många människor vill inte säga nej när det kommer någon med en bössa (åtminstone var det så förr). Och det gäller också de som har det knapert själva.

    Jag är arbetslös nu, och det betyder att det är svångrem som gäller; inga klädköp som inte är absolut nödvändiga och definitivt inga CD-skivor eller semestrar. Om jag ska ge till välgörenhet så vill jag ju att mitt bidrag gynnar någon som har det sämre ställt än jag själv, inte till att finansiera saker som jag inte tycker att jag har råd att unna mig själv.

    Så Rädda Barnen får nog inga pengar av mig framöver.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Var och en är fri att ge pengar dit det behövs. Det finns Läkare utan gränser som man kan ge pengar till. Sedan tog Rädda barnen bort kampanjen för man insåg att den inte höll måttet.

      Trist att du har blivit arbetslös. Jag hoppas att du snabbt får ett nytt arbete igen.

      Radera
  8. "Fattigdom innebär brist på valmöjligheter och brist på anständig levnadsstandard. Fattigdom begränsar människors möjlighet till att ha inflytande över sin egen livssituation och begränsar de enskilda valmöjligheterna."

    Nästan alla människor har väl en brist på valmöjligheter och levnadsstandard, samt brist av inflytande över sin egen livssituation i ett relativt samhälle. Jag kan ju inte sluta jobba imorgon och tycka att jag bör ha alla möjligheter i världen ändå.

    Det bör väl definieras någon slags gräns för hur lite valmöjligheter man skall ha om man skall klassas som fattig. Och i.o.m. att man pratar om relativ fattigdom så måste väl det här uppdateras konstant eftersom de flesta får det bättre över tiden (i.a.f. materialistiskt).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den relativa fattigdomen uppgraderas har jag för mig. Brist på valmöjligheter och anständig levnadsstandard handlar om att bristen på resurser gör att man är fattig. De flesta av oss har valmöjligheter och levnadsstandard som är okej. Alla har inte det.

      Radera
  9. Jag anser i alla fall att har socialbidragstagare råd att röka så har det råd med gymnastikkläder,klassresor,röka när man har barn är egoistiskt.Jag har en gång i tiden levt på soc,jag klarade mig tack vare jag fick lära mig planera ekonomin,vore önskvärt till dem som lever på soc

    SvaraRadera
  10. Det finns en del att säga om det men det innebär fortfarande att barnen är i en utsatt situation.

    SvaraRadera
  11. Nu kan man fundera på varför vi blir fattigare i Sverige över lag.

    1.1975 Inkomst v.s boende 1975 hade man efter skatt ca 4000 kronor.
    En hyreslägenhet på 3 rum och kök 80 kvm kostade ca 400 utan el.
    Det blir 10 % av disponibel inkomst.
    Och det var ofta en i hemmet som var hemmafru/man

    2.2013 Inkomst v.s boende 2013 har man efter skatt ca 14000 kronor.
    En hyreslägenhet på 3 rum och kök 80 kvm kostar ca 5500 utan el.
    Det blir 40 % av disponibel inkomst.
    Numera krävs det att två stycken som bor tillsammans måste arbeta för att få ner kostnaden till 20 % alltså 100 % mer kostnad mellan åren 1975 till 2013 av sina 2 disponibla löner !!

    Summan av detta Lönerna v.s dyrare utgifter går inte hand i hand därför räcker inte pengarna till. så enkelt är det.

    SvaraRadera
  12. Jag har växt upp i en familj med ekonomiska problem. Våran kyl är nästan alltid tom och jag får inte månadspeng som mina kompisar, jag vill inte fråga efter pengar eftersom jag vet att dem så gärna vill ge mig för att dem älskar mig men att dem inte har några och då får dem skuldkänslor. Flera gånger har det hänt att jag inte har kunnat gå till skolan pga av att jag inte har några kläder. Ingen av mina föräldrar röker eller är missbrukare. Min mamma är arbetslös och pappa jobbar som kock på tre olika ställen för att försöka få ihop det. Men ändå blir det tajt om pengar. Dem ekonomiska problemen leder till en massa andra problem som depression och dålig stämning i familjen. Idag är jag 17 våran situation har blivit bättre men fortfarande idag så händer det att jag inte kan gå till skolan pga av brist på kläder. Det finns fortfarande fattigdom i Sverige.

    SvaraRadera