onsdag 27 februari 2013

Den enda glöden var ifrån grillkolen

Alliansen förväntade sig nog lite positiva rubriker efter Maramö. En bild av en allians som nu är enade, som visar glöd och som har tankar om framtiden för Sverige. Så är inte bilden i dag. Det har blivit ett "Jaså, inte mer" och axelryckning åt hela spektaklet samt magplasket i Maramö. Alliansen visar här upp sin svaghet. Maramö var nog tänkt av Annie Lööf att bli en nytändning för alliansen men troligtvis var detta mötet där alliansen nu fick se början på slutet. Den enda glöd som fanns på detta mötet var glöden från grillkolen.

Mediehysterin var lite så där hög där journalisterna hoppades att alliansen skulle börja berätta varför den sidan vill styra efter valet 2014 samt börja berätta vad för nya lösningar som nu behövs på dagens samhällsutmaningar och framtidens möjligheter. Ingenting kom. Istället blev det en besvikelse. På exempel Dagens Eko kvart i fem i går var Maramö ingömd i programmet. Media i dag rapporterar mer pliktskyldigast.

Inte ens en av alliansens största fan, P J Anders Linder, är nöjd. Han avslutar sin ledarartikel om Maramö med att konstatera att: "Visst regerar de ihop varje dag, men det är skillnad på att vara koalitionsregering och Allians.
Det förra handlar om att få fram gemensamma lösningar, det senare om att ha något gemensamt."
Alliansen har allvarliga problem. Alla problem som alliansen lovade att ta itu med om de borgerliga partierna fick makten har inte lösts. Istället har dessa problem cementerats och gör att människor och samhället står inför än tuffare utmaningar. 
Det går inte, varken från alliansen eller dess sympatisörer, att skylla på tjänstemän, invandrare och när det inte fungerar så är det socialdemokratins fel. Det går inte heller att skylla på lågkonjunkturer (vissa debattörer vill få det att framstå som att regeringen är ursäktad för att det inte blir bättre på grund av att dagens ekonomiska läge är sämre än den var 2005, vilket är rena tramset) och finanskrascher. Detta av den enda anledningen att regeringen är tillsatt för att just arbeta med att mildra och till och med förhindra att Sverige och dess invånare drabbas negativt av krascher och lågkonjunkturer. Det finns inga ursäkter i världen för att inte ta itu med sådana saker.
Alliansen går på tomgång och kan inte förklara varför den sidan ska regera vidare efter valet 2014.  Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kommer att komma med nya skattesänkningar till valet men om det är detta som moderaterna går till val på finns inte längre "Nya moderaterna". Då framträder återigen de gamla moderaterna. Sådana som herrarna Reinfeldt och Borg är innerst inne. Då är anledningen till att regera vidare två. Dels handlar det om att sitta kvar vid makten till varje pris för att vissa av deras väljare ska få det ännu bättre samt att fortsätta att göra om Sverige i amerikansk nyliberal riktning.
Tomas Ramberg på Sveriges Radio skriver mycket riktigt att det som avgör valet är regeringens resultat inom ekonomin, arbetslösheten och sjukvården. Inom detta har regeringen inga svar. För om de ska göra det innebär det att den sidan måste erkänna att två mandatperioders politik har varit fel. Det erkännande kommer aldrig att ske.
Ystads Allehandas politiske debattör Petter Birgersson omfamnar däremot alliansen och frågar sig om det inte är så att oppositionen ska svara på hur de tänker hur deras alternativ ska se ut. Det är så att oppositionen ska berätta varför den sidan vill få väljarnas förtroende MEN regeringen har faktiskt huvudansvaret för att berätta varför den vill regera vidare. Om det borde Petter Birgersson skriva om. Här borde ledarsidan i Ystads Allehanda öppna upp så att han och en från oppositionen kan ge sina versioner av det som sker inom det politiska fältet. Det är dags för det.
Två saker kommer vi att komma ihåg från Maramö. Början på slutet för alliansen samt att den enda glöden som fanns kom ifrån grillkolen.
Tord Oscarsson skriver om att Stefan Löfvén hellre hade sett regeringen ta itu med de problem landet har i dag istället för att hålla på med pr-trick. Ola Möller om att inte underskatta det som skede i Maramö. Martin Moberg skriver om "Vad var det jag sa om Maramö". Högbergs tankar om dödsrunan över Maramö. Röda berget frågar journalisterna om varför de åkte till Maramö. Johan Westerholm skriver om vad som går att läsa av Maramö. Aftonbladet skriver om synen på de svagaste och utsatta i dagens svenska samhälle. Expressen skriver om att barnen offras för valfriheten. 

1 kommentar:

  1. Jämfört med en presskonferens med Löfven så var Maramö mötet rena karnevalen.

    SvaraRadera