onsdag 6 mars 2013

Är det detta samhälle som du vill ha?

I går presenterade OECD siffror för den psykiska ohälsan i Sverige. Det är mycket nedslående siffror. Under ett år drabbas cirka en miljon svenskar av psykisk ohälsa. Det är en av nio i vårt land som drabbas av detta. Ingen går med andra ord säker. Var fjärde ungdom i åldern 16-18 år lider av psykisk ohälsa. Allt fler söker om aktivitetsstöd, förtidspensioneringen av ungdomar har inte minskat sedan 2006. Är detta det samhälle som vi i Sverige verkligen vill ha?

Jag vet inte med dig men jag blir faktiskt skrämd av att en miljon svenskar varje år drabbas av psykisk ohälsa. Det är helt oacceptabelt och borde vara huvudnyheten både igår och i dag. Det här är något som borde få regeringen att sätta sig ned och direkt börja arbeta fram en massiv plan för att människor ska slippa drabbas av detta.

Det är mycket viktigt att vi kommer åt orsakerna till den psykiska ohälsan. Självklart är det viktigt att behandla symptomen med insatser av psykiatri, bra sjukvård och hälsoråd samt elevhälsovård. Här finns mycket att göra. Det är helt oacceptabelt att elever i friskolor får vänta upp emot 22 veckor innan det går att träffa en psykiater. Det lika oacceptabelt i kommunala skolor med deras 10 veckors väntetid. Här behövs stora insatser för att hjälpa barn och ungdomar.

Jag tycker dock att vi måste också fokusera på orsakerna till den psykiska ohälsan. Det handlar om skolan, utbildning, arbetslivet och arbetsmiljön men också hela vårt samhälle. Här behövs ett nytt tänkande där vi kommer bort ifrån att ses som produktionsenheter till att bli individer med drömmar och möjligheter.

Just nu sitter kommunpolitiker runt om i landet och funderar över hur budgeten ska se ut för 2014. Detta kortsiktiga ettårstänkande, som ekonomer älskar men som vi borde sätta stopp för, gör att de beslut som fattas blir kortsiktiga och verksamhet ses som utgifter.

Ta skolan som exempel. Även om kommuner vet om att barnen går i skolan från det att de är ett år till nitton år så är budgeten för skolan, och tänkandet, reducerat till att ta ett år i taget. Helheten och det långsiktiga tänkandet försvinner. Skolan ses som en utgift för en kommun och därmed tycker framför allt ekonomerna att det är svårt när skolan kommer och önskar sig mer resurser för att klara av olika utmaningar och behov.

Jag anser att skolan ska istället ses som en investering. Gör vi det förändras också tänkandet och vår syn på utbildning och våra barn. Tyvärr är det så att varje år är det minst 13 000 ungdomar, av en årskull på 110 000, som hamnar i utanförskapets underklass. En enda person av dessa kostar samhället 100 miljoner kronor när denna har blivit 40 år. Det är en enorm och nästan ogreppbar siffra. Gånga denna med 13 000 och vi får en nivå som definitivt inte går att relatera till i verkligheten.

Vi måste se våra barn och ungdomar som det värdefullaste vi har. Vi måste investera i deras framtid redan från dag ett. Det går inte som i dagens samhälle, som alliansen stödjer och försöker utveckla, att individen själv måste ta allt ansvar och får därmed också bära hundhuvudet om resultatet blir fel. Samhället måste ta sitt stora ansvar för att alla ska kunna lyckas.

Om skolan ska ses som en investering måste också skolan och politikers tänkande i grunden förändras. Det går inte att ha en skola där var fjärde ungdom mår psykiskt dåligt. Det är att inte investera smart och rätt. Vem av oss vill skicka våra barn till en skola där de löper en 25-procentig risk att må psykiskt dåligt. Något som kan följa den unge resten av dennes liv. Vem av oss vill skicka in våra barn i en skola där 11,8 procent av dem kommer att slåss ut ifrån samhället?

Vi måste börja med skolan. Självklart är det viktigt med en väl utbyggd elevhälsa. Det behövs men vi måste också bygga om skolan från grunden. Arbetsmiljön behöver bli mycket bättre för personalen och eleverna. Bort ifrån stressen och hetsen, mer fokus på att lära sig i skolan och få all den hjälp man behöver här och att skolan arbetar mycket med motivation, både för eleverna men också skolan självt. En skola som ses som en investering måste därmed också tänka i helt andra banor.

Bo Widegren undrar vad det är för hot mot Löfvén och kommande valsegrar. Dagens Nyheter inser inte allvaret. Jämlikhetsanden om vad ett riktigt arbetarparti hade gjort. Martin Moberg skriver om sjukförsäkringen och dess minister. Ola Möller om läget i dagens Sverige.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar