onsdag 13 mars 2013

Ett nytt kontrakt med Sverige

Jag tror att många med mig känner att vårt gemensamma samhälle inte längre mår så bra. Det sätt som alliansen med moderaterna i spetsen beskriver Sverige på upplever allt fler att det inte stämmer. Sverige mår sämre, går sämre och är i dag sämre rustat för att hjälpa människor och samhället att klara av den tid vi lever i. Det behöv något nytt. Ett nytt kontrakt för Sverige.

Svaret från alliansen och dess sympatisörer för att tillståndet är som det är, förutom när det handlar om att skryta om hur bra statens finanser är - samtidigt som regeringen skickar alla kostnaderna till kommuner, landsting och invånarna, beror på det lågkonjunktur som har varit efter finanskraschen 2008. Mycket hänvisas dit. Det ska förklara varför det går som det gör och i skenet av detta så går det egentligen inte dåligt, resoneras det. Det kunde ha varit värre.

Det finns en rad problem med detta sätt att tänka men det allvarligaste problemet är att människor far illa på grund av dessa dåliga ursäkter. En regering, via en majoritet av riksdagen som inte säger nej till den, har fått mandat att leda Sverige. Leda Sverige innebär att se till att skydda svenskarna, inte bara militära hot och hot från brottslighet utan också ekonomiska hot, förändringar på den globala arenan, lågkonjunkturer, finanskrascher, arbetslöshet med mera. Just vad en regering ska göra har helt glömts bort i debatten.

Regeringen Fredrik Reinfeldt gick till val 2006 på ett löfte om att knäcka utanförskapet, få ned arbetslösheten, förbättra Sveriges ekonomi i alla dess delar samt att det skulle bli bättre. För att lyckas med det lovade han och de andra partierna i denna konstellation följande. Det är genom mer privatiseringar som ger högre kvalitet till lägre pris (konkurrensen är motorn i detta), ekonomin ska styras av experter och genom normer samt att individen själv ska klara allting som det blir bättre. Dessa saker utgör grunden för den politik som Fredrik Reinfeldt har bedrivit sedan han kom till makten i valet 2006 och 2010.

När vi skärskådar detta ser vi att exempelvis privatiseringarna har inte gjort att kvaliteten har blivit bättre. Konkurrensen inom skolan, vården och omsorgen har inte förbättrat utbildningen, sjukvården samt barn- och äldreomsorgen. Istället har konkurrensen gjort att helhetstänkandet med medborgaren har försvunnit. Verksamheterna i välfärden agerar som små enheter som har till uppgift att vinstmaximera. I detta system hamnar i stort sätt alla i kläm, förutom de som kan betala för sig. Inget ont om dessa personer. Det är dock systemet som har blivit helt fel. 

Ekonomiskt verkar det som att statens ekonomi går bra men mycket av kostnaderna har skickats till de som är arbetslösa och sjuka samt till landstingen och kommunerna. Effekten kan vi se i att köpkraften för ovanstående grupper har minskat och fått deras situation att förvärras stort. För landstingen och kommunerna har kostnaderna skenat iväg speciellt inom det sociala området där socialbidraget klättrar allt högre. I många kommuner är nivån nu tillbaka högre än 2006. Samtidigt kan vi också se hur många av dessa har sedan 2006 varit tvungna att höja skatten för att klara alla åtaganden.

Fredrik Reinfeldt skickar med andra ord notan till vissa grupper i samhället samt till landstingen och kommunerna.

Allt detta har inte förbättrat Sverige. När den moderata alliansen gick till val 2006 med den politik som har bedrivits sedan dess såg Sverige och världen ut på ett helt annat sätt. Mycket har hänt sedan dess, speciellt en finanskrasch med medföljande lågkonjunktur. Detta har Fredrik Reinfeldt valt att ignorera genom att han för exakt samma politik i dag som han gick till val på 2006.

Sverige står mer sårbart i dag än 2006. Massarbetslösheten fortsätter att ticka på. Globaliseringen och förändringar på arbetsmarknaden ställer helt andra krav i dag än 2006. Utanförskapet minskar inte. Människor far illa och är utelämnade att klara sig själva. Människor känner att de har svikits. Det som Fredrik Reinfeldt gick till val på att han skulle använda sig av för att svenskarna skulle få det bättre har kollapsat. Det var inte så bra.

Det är här som vi socialdemokrater nu ska sträcka ut handen till väljarna och säga att vi upprätta ett nytt samhällskontrakt med Sveriges invånare. Det är ett kontrakt där samhället ska ta sitt ansvar, ska byggas upp och förbättras och bli ett samhälle som stärker individerna och ger dem maximal frihet. Det ska vara ett samhälle som bygger upp, är med och utvecklar men framför allt ger människor nya chanser hela tiden samt belöningar till dem som i sitt liv kämpar på och gör rätt för sig. Samhället och individen ska gå hand i hand. Det ska vara vårt löfte till väljarna i valet 2014.

Socialdemokraterna öppnar upp för en Tobinskatt, kanon! P J Anders Linder har tankar om socialdemokratin. Sanna Rayman skriver om Miljöpartiet och hur Mp försöker att sitta på två stolar i politiken samtidigt. Folkpartiet om tankar om att läsa in betygen på komvux men är det partiet som gjorde det svårare. Om hur "skolmarknaden" ser ut. Bristen på bostäder slår mot de svagaste grupperna i samhället. Joakim Jonsson skriver om att det är deflation i Sverige i dag och att Riksbanken måste agera. Tord Oscarsson om apoteken och att det inte blev så bra. Martin Moberg skriver om personer som utförsäkras. Röda berget skriver om den interna debatten inom borgerligheten, som är rätt så träig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar