söndag 28 april 2013

Inget för den knäsvage

I dag finns det mycket att läsa och se på om hur det ser ut i världen. Det är en beskrivning som inte kommer fram i den vanliga rapporteringen eller politiska debatten. Speciellt är det något som allianspolitikerna med Fredrik Reinfeldt i spetsen duckar för. Inte så konstigt då detta skapar problem för dem. Det är en nedåtgående kurva som visar på att det måste till något nytt. Dagens opinionsmätning ger en fingervisning om att väljarna väntar. Väntar på att någon ska ta taktpinnen och visa vägen till en bättre framtid. 

SIFO-mätningen för ett par veckor sedan var en första indikation som Novus samt dagens Ipsonsmätning bekräftar. Socialdemokraterna har gått upp i väljaropinionen och verkar ligga mellan 33-34 procent. Den fulla impakten av Omar Mustafa och allt det har inte slagit igenom fullt ut i mätningarna. Det kan komma att synas i mätningar som kommer att komma i maj men det kan också bli så att andra politiska utspel som socialdemokraterna gör kommer att neutralisera det.

Det finns dock ett motstånd just nu kring 34-35 procent i väljaropinionen som socialdemokraterna måste bryta igenom åtminstone en gång innan december i år. Görs det är möjligheterna stora att partiet kan klättra upp mot 38-39 procent. Det görs inte hur som helst utan kommer att kräva enormt hårt arbete där synligheten i media med hjälp av den egna politiken är överordnad allting annat.

I dagens mätning framgår det att minst 20 procent kan inte uppge vilket parti man skulle kunna rösta på i dag. Det är både ett underkännande av regeringens politik men också av alla oppositionspartierna. Väljarna letar efter ett parti som kan ta tag i taktpinnen, visa vägen framåt och som kan ge hopp. För socialdemokraterna är det därmed enkelt vad som måste göras.

Runt om i världen ser vi hur lågkonjunkturen och krisen slår. I Grekland ligger ungdomsarbetslösheten på över 50 procent. I Sverige ligger den på 25 procent. Den totala arbetslösheten ligger på 8,8 procent i Sverige, vilket motsvarar 448 000 arbetslösa människor. I Spanien har den nu passerat 60 procent. I land efter land stiger arbetslösheten allt mer. I EU är arbetslösheten på 26,3 miljoner. För många av oss är det ingen överraskning men för många politiker på högerkanten är det en chock. All den åtstramning som har genomförts och fortsätter genomföras borde ha vänt förändringen redan. Intäkterna för staten borde ha ökat samtidigt som arbetslösheten sjunker. Så har det inte blivit.

Det är därmed dags för något nytt att ta tag i taktpinnen både ute i Europa och i Sverige. En progressiv socialdemokrati som tror på sig själv och en bättre framtid borde med lätthet formulera en ny väg. Problemet är att man är fortfarande kvar i tanken om de överskottsmålen och att detta ska styra ett lands ekonomi. Det gör att möjligheterna att se nya vägar ut är begränsade.

För en sak ska man komma ihåg och att denna kris/lågkonjunktur handlar inte om att det är länderna som har skuldsatt sig från början utan om att bankvärlden har skapat problemen. När regeringar har gått in för att rädda bankerna har underskotten för staten blivit allt större och i takt med åtstramningarna har dessa underskott fortsatt att öka. Facit ser vi runt omkring oss i allt större arbetslöshet hemma och utomlands samtidigt som klyftorna ökar. Det är en utveckling som jag inte accepterar.

Det behövs något nytt. Det är inte bara jag som vill se detta utan också alla som röstar på socialdemokraterna samt de 20 procent som är osäkra på vilket parti de ska rösta på. Om socialdemokraterna vill ha väljarnas stöd i valet 2014, vinna regeringsmakten samt gå upp mot 40 procent i väljarstöd är det dags att släppa på bromsen och visa hur människor kommer att vinna på socialdemokratisk politik. Det är dags att lägga den senaste tidens turbolens till ett avslut, lära sig av det och arbeta hårt med att visa upp den socialdemokratiska politiken. Nu är det slut med säck och aska. Nu får det vara nog!

I kommunerna ökar socialdemokraterna, vilket jag analyserade själv igår. Martin Moberg gör en analys av opinionsmätningarna - ropa inte hej förrän man är över bäcken. Peter Höglund jublar inte över senaste opinionsmätningen. Johan Westerholm anser att valet blir en rysare. Röda berget lyfter upp att överskottsmål behöver bli balansmål. Bengt Silvferstrand om utspel och ögontjänare. Ola Möller skriver om lärarlöner och den svenska modellen. Anna Fält skriver om alliansens bedrövliga skolpolitik.

2 kommentarer:

  1. Du tar upp andra länder i Europa.
    Länder som haft socialistisk majoritet
    eller borgerlig.
    Det ser ung lika ut oavsett vilka som styrt.
    Mot den bakgrunden ser jag inte S som innehar
    den nyckel som skall öppna skrinet fyllt med rikedom och välstånd.
    Kanske ett brett samförstånd är det bästa?

    SvaraRadera
  2. Jag undrar om man skulle kunna starta en statlig bank, motsvarande SBAB, men som skulle låna till företag. Ett stort problem med finanskrisen är nämligen att företag (iaf företag som behöver låna pengar) inte får det. Finansmarknaden tycker att det är mycket bättre att låna ut pengar till fastigheter eller statsobligationer - som officiellt har mycket lägre risk än företag.

    SvaraRadera