söndag 26 maj 2013

En person kan kosta 100 miljoner kr

Det är många "förståsigpåare" som sitter tryggt hemma i sin soffa och förfasar sig över det som sker. Allehanda slutsatser dras som fokuserar på hårdare tag, hårdare straff, kommentarer som bygger på hudfärg samt att det minsann vara bättre förr. Samtidigt som detta sitter de mer än gärna och tar emot den ena skattesänkningen efter den andra utan att fundera över om den där kronan i sänkt skatt faktiskt hade kunnat stoppa det som sker.

När något händer är det ganska enkelt att fokusera på det enskilda men det gäller att sätta ihop detta i en större helhet. Det som har hänt under den senaste veckan har en reaktion och är en konsekvens på hur samhället ser ut men också avsaknaden av ett samhälle som tänker nytt.

Ingvar Nilsson är en nationalekonom som har tittat, analyserat och räknat mycket noga på vad det kostar den enskilde och samhället om denna inte får rätt start i livet samt får ett liv som leder åt fel håll. Han har rest land och rike runt för att få politiker, men framför allt tjänstemän, att tänka utifrån nya perspektiv. Perspektiv som bygger på att sluta tänka kostnader och istället tänka utifrån att investera i människor.

Om en ung person hamnar utanför kommer den att ha kostat samhället 100 miljoner kronor när denna är 40 år. Det handlar om kostnader som utebliven produktion, lägre inkomst och köpkraft, kostnader för arbetsförmedling och försäkringskassa, sjukvård, psykvård och sociala insatser från kommunerna. Till detta ska läggas all byråkrati och arkiv samt datastöd av alla slag. Det är stora pengar.

Ingvar Nilsson har sett att ungefär 10 procent av en årskull som börjar skolan får inte rätt start, får inte hjälp och rätt stöd vilket gör att de inte klarar av skolan. För exempelvis Ystad har han räknat fram att det handlar i snitt om 33 barn som kommer att ha kostat samhället över 519 miljoner kronor den dag de går i pension. För Stockholm handlar det om ofattbara 18,9 MILJARDER kronor.

Det vi nu ser är sådan som har såtts för närmare 20 år sedan. Krisen 1991-94 gjorde att staten, landstingen och kommunerna fick prioritera om. Fritidsgårdar stängdes ned, elevhälsan minskade, barnomsorgen fick se allt fler barn per pedagog, fritidsgrupperna blev större, resurserna till skolan minskade, socialtjänsten rustades ned, stödet till föreningarna skars ned med mera samtidigt som massarbetslösheten ökade, speciellt ungdomsarbetslösheten.

Välfärden minskade och har inte kommit i kapp som den var innan. De som har fått skörda denna sådd är de unga generationerna. Dels de som växte upp på 90-talet men också de som har vuxit upp sedan dess. Investeringar i människor omvandlades med den nyliberala agendan till kostnader. Detta tänk är vi alla i fortfarande. Om vi däremot tänker att det är investeringar kan nya saker skapas.

Det är rätt att tala om att satsa på skolan men här går inte alliansen längre än till grund- och gymnasieskolan. Det hjälper inte ett dugg de ungdomar som nu är äldre eller som har fått se denna skolgång punkterad. Det behövs andra satsningar också.

Vi behöver satsa på att bygga ut komvux och yrkesvux rejält. Det lilla som alliansen pytsar ut räcker inte. Mer behöver satsas. Samtidigt med detta behöver offentlig sektor erbjuda praktikplatser, utbildningsplatser, yrkesutbildningsplatser med mera till arbetslösa unga. Det behöver också satsas pengar i sociala investeringsfonder. Deras uppgift är att via olika projekt arbeta med unga som riskerar att hamna snett eller som reda är där. Kan dessa personer få nya möjligheter i livet slipper samhället kostnader på 100 miljoner kronor för en yrkeskriminell eller över 519 miljoner kronor för 33 ungdomar som hamnar i utanförskap.

Här måste staten ta sitt ansvar och se till att mer resurser tillförs nu. Görs det kan resurser sedan tas tillbaka sedan i mångmiljardklassen. Det är här som vi kommer till den sänkta skatten. Om staten tar tillbaka 100 kronor i månaden för alla oss som arbetar och investerar denna i exempelvis sociala investeringsfonder leder detta till att vi kan få unga att komma på rätt köl igen. Det vi har sett nu ske slipper att hända och människor får hopp om framtiden. Kan pengar också satsas på utbildning och att skapa nya jobb tas viktiga steg framåt för att vi totalt sett ska slippa att uppleva detta fler gånger.

Lösningar finns. Frågan är vad som är viktigast för regeringen, för det är faktiskt den som kan göra mest och snabbast. Att jag har 100 kronor kvar i plånboken varje månad eller slipper se samhällen förstöras och får se människor vara med och bidra till samhället.

Johan Westerholm i en analys av det som händer. Peter Wolodarski visar vad det handlar om. Tord Oscarsson skriver om att medborgarsamtal är vägen till innanförskap. Peter Johansson undrar vilken droppe som egentligen får bägaren att rinna över. Peter Högberg tar fram om nazisterna och Husby. Martin Moberg i ett inlägg om samhället som är ur led. Helena Ericson lyfter fram Timbuktus nya budskap. Förorterna, en valfråga. Husby är inte den enda kravallen i vår 1900- och 200-tals historia. 

1 kommentar:

  1. Jaha, och när kommer du med en kostnad för vad invandringen kostar? Universitetslektor Lars Jansson har publicerat en utförlig och genomarbetad beräkning av samhällets årliga kostnader för invandringen (Mångkultur eller välfärd?). http://www.bgf.nu/fpol/ljbok.html7. Han kom fram till att den årliga bruttokostnaden stigit från 100 miljarder 1990 till 240 miljarder 1999, vilket är 24% av offentliga sektorns utgifter. Utan vidare motivering avvisades den av ansvarigt statsråd (S) som rasism. Ett självklart krav är att någon företrädare för den offentliga sektorn hade trätt fram och talat om vad som var fel med Lars beräkningar-men icke. Det vore klädsamt om du kunde!Statens offentliga utgifter för 2010 var drygt 800 miljarder. Kostnaderna har nog inte minskat , 1/3 av den statliga skatt från den enskilde går alltså till flyktingkostnader, enligt mina beräkningar. Jag tror inte många riksdagsmän, inkl dig, i 7-klövern skulle få sitta kvar många minuter om dessa kostnader redovisades för ”Svensson”. Kom igen nu!!/Ragnar

    SvaraRadera