onsdag 8 maj 2013

Rikta ilskan åt rätt håll

I kväll fanns det ett inslag i Rapport som fick mig att fundera om vi har fokus på rätt saker eller rättare sagt att vi förstår orsak och verkan. Det handlade om utländska arbetare som blev anställda av transportföretag för en bråkdel av svenska löner. Enligt inslaget framträdde en bild av att det kanske inte var så konstigt att rasismen växte på grund av detta. De utländska chaufförerna konkurrerade ut de svenska. Samma sak kan sägas ske inom byggbranschen. Svenska löntagare blir bortplockade och istället kommer utländsk arbetskraft in. Det föder en ilska mot dessa löntagare. Här måste vi dock alla stanna upp och rikta ilskan åt rätt håll. Sverigedemokraterna vill inte det men här måste arbetarrörelsen tillsammans, både fack och parti, visa vilka som ilskan egentligen ska rikta sig mot.

Tyvärr har det blivit så i vårt samhälle att ilskan riktas mot de utländska arbetarna som arbetar för lägre lön och arbetsvillkor. Det gör att främlingsfientligheten ökar och att Sverigedemokraterna har skördat framgångar. Dock är problemet inte de utländska arbetarna utan något helt annat som arbetarrörelsen måste ta tag i. För det har nämligen skett en maktförskjutning på den svenska arbetsmarknaden där löntagare, oavsett om de är ifrån Sverige eller kommer från andra länder, är de stora förlorarna medan arbetsgivarna är de stora vinnarna.

De som ligger bakom detta är i grunden arbetsgivare som vill anställa löntagare som kan arbeta för lägre löner och villkor. Utländska löntagare som pressas att ta ett arbete till en lön som ligger långt under svenska avtal. Dessa arbetsgivare, allt ifrån stora börsnoterade företag till småföretagare, har satt detta i system. Dock är det inte majoriteten av arbetsgivarna som gör sådant här. De vill ha ordning och reda för de vet om att det gynnar dem men det finns tyvärr de arbetsgivare som gör tvärtom. Det de gör slår hårt mot löntagarkollektivet i sin helhet.

När arbetsgivarna med uppbackning av EU:s och dess lagstiftning gör detta måste vår ilska och energi riktas mot detta håll. Oavsett om alla utländska arbetare försvann från svensk arbetsmarknad skulle makten fortfarande ligga hos arbetsgivarna. Detta är något som vi måste förstå och agera gentemot. Den som trodde att denna kamp hade försvunnit har misstagit sig. Den finns kvar men energin, ilskan och viljan att förändra måste fokusera på rätt saker.

Det är den klassiska kampen på arbetsmarknaden. Den mellan arbetsgivarna och löntagarna. Vem ska ha makten? Eller går det inte att dela på det? Det var ur denna kamp som arbetarrörelsen kom ifrån. Facket bildades först och tog striden men det insågs snart att den politiska makten också behövs för att åstadkomma förändringar.

Om det ska till en förändring på den svenska arbetsmarknaden, så att det blir ordning och reda, måste arbetarrörelsen i sin helhet göra hela jobbet. Facken tar ansvaret fullt ut. Bland annat drevs olika saker för att få ordning på arbetsmarknaden i form av totalansvar för hela produktionskedjan så att underentreprenörer följer gällande avtal och bättre kontroll över hur bemanningsföretag ska användas. Mer behövs däribland utbildning av medlemmarna i vad konflikten på svensk arbetsmarknad handlar om och att det är inte den utländska arbetskraften som är motståndaren utan det är arbetsgivare som vill ha allt mer makt.

För det socialdemokratiska arbetarpartiet gäller det att bedriva en politik som skydda de löntagare som är på den svenska arbetsmarknaden. Det handlar om att lagar och regler ska följas, hårdare arbetsmiljölagar, att ingen utnyttjar arbetskraften med mera men också att arbeta för att förändra EU i grunden så att lönedumpningen och utslagningen av arbetskraft upphör. Partiet måste arbeta för att på den svenska arbetsmarknaden ska det råda ordning och reda. Behövs tuffare lagstiftning, som verkligen behövs, är det viktigt att partiet arbetar för detta på bred front.

Om detta görs kan makten förskjutas så att löntagare får ökat inflytande. Det gör att löntagare slipper spelas ut mot varandra och därmed slipper tävla om jobben med allt sämre villkor. Hela arbetarrörelsen bär detta ansvar och det ansvaret tar vi också gemensamt. För varken alliansen eller Sverigedemokraterna vill ta detta ansvar.

Martin Moberg om alliansens arbetsmarknadspolitik och vad den gör. I Storbritannien piskas det upp hatstämning för att flytta bort fokus från den dåliga politiken. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar