onsdag 22 maj 2013

Samhället mår dåligt

Vi har nu kunnat följa utvecklingen i Stockholm under ett par dagar. Först i Husby men nu i natt i andra förorter i Stockholm. Det är protester och oroligheter där ungdomar är drivande i detta. Tyvärr har detta tagit destruktiva uttryck som drabbar den vanliga medborgaren. Det är förkastligt att så sker. För den ilska och frustration som finns riktar sig egentligen mot samhället och den förändring som har skett. En förändring som har accelererat under de senaste åren. Det ungdomarna säger, på sitt sätt, är att nu får det vara nog.

Det är lätt att ryckas med i att fördöma det som sker, att det är kriminella unga som håller på och att det är ren skadegörelse som sker. Självklart ska vi vara upprörda över att det brinner, att stenar och annat haglar över poliser och brandpersonal och att det är den vanlige människan som drabbas men samtidigt måste vi sätta in detta i rätt perspektiv.

Anders Lindberg har en mycket bra ledarartikel i Aftonbladet som slår huvudet på spiken vad det i grunden handlar om. Det är den politik för ökade klassklyftor som har skett och som drivs medvetet. Där de som har haft mycket pengar i plånboken fått ännu mer medan de som har det tuffast har istället fått se inkomsten minska. Där massarbetslösheten har bitit sig fast och breder ut sig, där fattigdomen ökar och där människors framtid begränsas på olika sätt.

För oss alla kommer nu den ena rapporten med späckad fakta om att Sverige har tagit fel väg efter den andra. Det blir allt klarare för allt fler att det går åt fel håll. I förorterna, i bruksorter med flera har denna utveckling kunnat ses ganska snabbt. Nu har det hela bokstavligen exploderat och det är ingen slump att det är just i Stockholm det sker.

Fredrik Reinfeldt var ute och uttalade sig igår men han hade ingenting att komma med. Det var mer av att kommentera och försöka se engagerad ut. Från alliansens sida har detta kommit som en chock och man vet inte hur det ska hanteras i närtid. Däremot rabblas det om skolan och lite annat men det är åtgärder som inte hjälper människor i arbete, i meningsfull fritid och får människor att känna hopp om en bättre framtid i dag.

Vi ska därmed inte förvåna oss över det som sker. Självklart ska vi fördöma det men inte vara förvånade. Detta har varit på gång länge men fokus har mer legat att klaga på förorterna, att det är synd om dessa människor, att de lever i utanförskap men ingenting har sedan skett. Politiken för ökade klassklyftor har istället fortsatt som ingenting. Frustrationen har växt hela tiden. Det var bara en tidsfråga innan det skulle bli en krutdurk som smällde till.

Johan Westerholm i en bra analys över det som har hänt. Martin Moberg skriver om att arbetslösheten fortsätter att öka. Joakim Jonsson för fram att ungdomsarbetslösheten är en stor förklaring.  Svenska Dagbladets ledare gör det lätt för sig. Fredrik Reinfeldt vill inte se helheten av sin politik. Förslag om att bygga ihop Stockholm. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar