onsdag 8 maj 2013

Vad lär vi oss egentligen?

Den som kan sin historia riskerar inte att upprepa den. Det är en devis att leva efter. Nu är det så att det som har hänt har hänt men vissa linjer och struktur riskerar att återuppstå i andra tappningar. För att undvika dessa gäller det att kunna sin historia för att kunna känna igen dem men också att förstå sin egen nutid för att kunna bygga en bättre framtid. Det som sker nu i Europa har vi sett förr och borde därmed också förstå vad som behöver göras.

Dagens första postning kommer att fokusera på två saker i dagens Europa som sker. Det första handlar om eurokrisen och den andra om rasismens stöveltramp.

Jag tror inte att det har undgått någon vad som händer i euroländerna. Eurokrisen påverkar oss alla och har gjort det från dag ett. De idéer som har försökt lösa eurokrisen har vi sett innan. Samma tänkande fanns under 1920- och 1930-talets början i Europa. Genom att strama åt samhällets åtagande och låta marknaden själv korrigera det hela skulle allting bli bättre. Så var tanken då och nu. Trotts närmare 90 år sedan är tankarna i stort sätt samma. Då, som nu, regerade en liberal ekonomisk syn där marknaden ansågs vara bäst på att lösa uppkomna problem.

Då som i dag skapade det enorma problem med massarbetslöshet som följd och svåra tider. I de länder som drabbades blev människor fattigare. Högerpartierna, för det var de som satt vid makten mest, hade mycket svårt att överge denna linje. Besparingar och nedgången ansågs som ett nödvändigt pris att betala för att stabilitet och framgång skulle komma i andra änden. Nu blev det inte så då marknaden, varken då eller i dag, klarar av att uppdraget. Marknaden bryr sig inte om sådant.

Demokratin och dess försvarare fick allt minskat stöd. Däremot fick ytterlighetspartier allt ökat stöd då de levererade enkla orsaksförklaringar och lösningar. På det sättet kunde de visa upp handlingskraft och någon att luta sig emot när det blåste. Samma sak har vi sett utvecklas sedan 1970-talet, men framför allt sedan nyliberalismen och dess tankar sköt fart på vår kontinent. Med utslagning eller hot om utslagning från arbetsmarknaden och/eller samhället söker sig människor efter förklaringar och lösningar på den inre oro som man har men som kanske inte alltid man själv är medveten om.

Runt om i dagens Europa har extremhögern och dess partier fått ett allt ökat stöd. De har hamnat i allt fler riksdagar, däribland Sverige. Partierna har ett enkelt budskap. Orsaken till försämringarna beror på invandringen. Får man bara bort denna eller begränsar den kraftigt blir allting bättre. Då blir det guld och gröna skogar igen. Människor får jobb, det blir pengar över och välfärden räddas. Så lyder budskapet.

Det är därmed inte så konstigt att människor finner stöd i detta. Sverigedemokraternas (Sd) framgångar ligger i att komma med ett enkelt budskap där "fakta" vräks fram utan att komma med några djupare orsaksförklaringar. Dock handlar stöder för Sd  mer handlat om ett missnöje med de andra partierna och deras politik. Närmare 63 procent av de som i dag stödjer Sd gör det på grund av missnöje med Sveriges utveckling. Sedan innebär det inte att väljarna anser att invandringen är huvudproblemet men det är ett rop på hjälp.

Detta skedde också under 1920- och 1930-talet. Människor ansåg att de andra partierna inte kunde leverera lösningarna. En väckarklocka för dagens partier. Dock hade Sverigedemokraterna, och liknande partier, kunnat ha minskat stöd om högern hade låtit bli att flörta med de tankar som sådana partier har. I takt med att högerregeringar som har styrt har de försökt att flörta med sådana partier, anammat deras politik eller gjort dem till stödpartier. Allt i ett försök att tysta dessa partiers frammarsch men det har inte fungerat.

Resultatet har blivit precis tvärtom. I takt med att andra partier har använt samma språkbruk och politik har extremhögerpartierna fått allt mer ökat inflytande. När till och med socialdemokratiska partier har gjort på samma sätt har det inte blivit bättre. Danmark är ett klassiskt exempel.

Ingen tid är immun mot extremhögern och dess frammarsch. Det går att få bort dessa partier genom att använda en expansiv politik som gör att människor får arbete, ser att välfärden förbättras, att det är ordning och reda på båda arbetsmarknaden och samhället, att människor får ökad frihet, att pensionerna är goda med mera. Så sker inte i dag.

Historien har facit om vad som händer när inget görs eller fel saker görs. Det gäller att vi lär oss av den för att kunna göra rätt.

Är partyt för västvärlden över? S-kvinnor i Stockholm tar upp vanliga människors problem och kommer med lösning. Martin Moberg skriver om ordning på arbetsmarknaden. Ingemar E.L. Göransson skriver om att lära från Tage Erlander. Enn Kokk tar upp att socialdemokraterna i Danmark har problem. Ola Möller lyfter upp att det är stora kontraster i jobbpolitiken. 

1 kommentar:

  1. Det finns dock väsentliga skillnader i dag mot 30-talet: 1) vi har en mycket äldre befolkning. Pensionärer med rullatorer gör inte revolution. De orkar inte. 2) vi har inte en stor krigsskadad manlig befolkning. Läs Mein Kampf: det är uppenbart att Hitler själv var krigsskadad. (eller läs "vårt förakt för svaghet", där finns Mein Kampf citat. Jag tror att det är extremt segt att läsa Mein Kampf "rå" s.a.s.)

    Men det du skriver om politik: är det inte PRECIS det som SD (och andra i europa) säger: "de har inget emot invandrare, men invandringspolitiken har havererat"? Hade det varit så att invandrare -och svenskar - "att människor får arbete, ser att välfärden förbättras, att det är ordning och reda på båda arbetsmarknaden och samhället, att människor får ökad frihet, att pensionerna är goda med mera" så hade det ju inte varit något problem!

    När Dickens skrev Oliver Twist, så var det en judisk kvinna som klagade på porträttet av Fagin. Men Dickens svarade att i princip alla som var sådana (små-hälare, organisatör av barn-tjuvar) VAR judar. Detta är INTE samma sak som att säga att alla judar är hälare - eller att alla män är våldtäktsmän. Men man kommer ju inte ifrån att i princip alla våldtäktsmän ÄR män. Eller att den överväldigande majorteten tiggare är romer. Eller att den organiserade brottsligheten i Södertälje i princip uteslutande består av invandrare. (Nu är detta inte så konstigt, eftersom invandrare i högre grad än svenskar tvingas bli egna företagare - i första hand pga att det inte finns behov av arbetskraft, i andra hand pga diskriminiering. Och steget mellan egen företagare och kriminell är ju bara en skugga brett, eftersom efterfrågan på legala saker och tjänster är så låg.) Den usla a-kassan bidrar ju förstås också till ökad organiserad brottslighet: något måste man ju leva på.

    SvaraRadera