söndag 16 juni 2013

Fågel, fisk eller mittemellan?

I dag presenterar SIFO sin senaste opinionsmätning. Även om det troligtvis hade inneburit att Fredrik Reinfeldt och alliansen hade fått lämna makten för en socialdemokratiskt ledd majoritet är resultatet för S inget att känna någon glädje över. Det kommer att bli ett intensivt år framöver. För socialdemokraterna gäller det nu att fråga sig hur ska partiet kunna lyfta sig i opinionen.

Socialdemokraterna har som mål att bli ett parti på 40 procent. Just i dag ser det ut att vara en bit kvar även om SCB gav signaler om att möjligheten finns. Jag tillhör dem som inte är nöjd med att S är ett parti kring 30 procent. Är man nöjd med en sådan nivå avsäger man därmed också socialdemokratins förmåga att kunna bygga ett annat samhälle och vara ledande i att sätta den politiska agendan, liksom att visa på en bättre framtidsbild.

Alla opinionsmätningar ska tas med en nypa salt men trots det diskuterar och analyserar partierna dessa mätningar på både längden och tvären. Detta tillsammans med egna mätningar som partierna gör för att se hur opinionen reagerar på olika saker.

För min del ligger fokus på att få partiet att lyfta. I både Ystads kommun som i Skåne ser socialdemokraterna ut att lyfta på kommun- och regionnivå. Här finns frågor som berör människor som gör att vi får ett ökat stöd. När det handlar om riksnivån gäller det för partiet nu att visa på den helhetspolitik som vi har och som väljarna vinner på. För varför pratar socialdemokraterna om jobben, arbetslösheten och skolan?

I grunden handlar det om att skapa ett jämlikt samhälle som ger människor möjligheter att bygga sitt eget liv och förverkliga idén om det goda livet. Det är ett samhälle som skapar band mellan människor, som skapar förståelse, som gör att människor bygger nätverk mellan varandra och som skapar ett samhälle där vi ställer upp för varandra. Ett jämlikt samhälle mår bättre, har lägre brottslighet, minskande klassklyftor, fler kvinnor i arbete, kvinnor har högre status, fler barn och ungdomar som klarar av skolan, människor litar mer på varandra, mår både psykiskt och fysiskt bättre, hälsotalen är högre för alla grupper, lägre barnadödlighet, ökad självkänsla, mindre jakt på status och mer fokus på välbefinnande, lägre drogmissbruk, högre livslängd, högre resultat i skolan, färre som hoppar av gymnasiet, högre social rörlighet med mera.

Vi socialdemokrater anser att ett jämlikt samhälle är bra för alla då alla får fördelar av det. Det går som en röd linje genom vår politik. Varför då fokus på jobb, arbetslöshet och skola?

Det är genom skolan som barn, ungdomar och vuxna får en möjlighet att utifrån sina egna förutsättningar utveckla sina förmågor på olika sätt så att de kan förverkliga sina drömmar om det goda livet. Skolan är tänkt att ge eleverna möjligheter till en bättre framtid. I skolan ska ingen behöva dra på sitt arv, ett arv som kan försämra framtiden. Skolan ska förstöra klasstrukturer och klassklyftor. Skolan ska vara utjämnande och skapa nya möjligheter. Det är via skolan som klassresan börjar. En ojämlik skola låser in människor och begränsar deras framtidsmöjligheter.

Samma sak med arbetslöshet och brist på arbete. Båda två försvårar för människor att ha en egen försörjning och drömmar om det goda livet. Människors framtid begränsas och försvåras. Människor kan inte planera sin egen framtid, kan inte konsumera, får inte möjlighet att växa och hamnar i en återvändsgränd där vägen ut blir allt mer avlägsen och svår ju längre tid en människa är arbetslös. Färre jobb gör också att stressen i samhället ökar, att utslagningen ökar, där vissa människor hela tiden slås ut. Det skyddar bara de som har resurser och kontakter men alla andra löntagare löper en allt större risk att slås ut. Det i sin tur skapar fattigdom och vidgade klassklyftor. Det är inte bra för samhället eller för människor.

Det är därför som socialdemokraterna lägger mycket tyngd på att pratar om hur nya jobb ska skapas, hur arbetslösheten ska gå ned och hur skolan (från förskolan via gymnasiet till komvux) ska förbättras. Om allt detta blir bättre ökar möjligheterna för människor. Det är via att satsa här som ett jämlikt samhälle kan utvecklas som gör att vi alla får det bättre. Alla blir vinnare. Det klarar socialdemokraterna av, inte alliansen.

Vi socialdemokrater måste komma med löfte till framtidens fattigpensionärer att de inte ska bli fattigpensionärer. Vänsterpartiet berättar att det blir ingen gemensam valplattform till valet. Martin Moberg skriver om skolan, ojämlikheten och socialdemokraternas framtid. Ola Möller lyfter fram att om det finns ett monopol så ska det följas också. Alliansfrittsverige skriver om att Stockholms bostadsbyggande är kört i botten.

2 kommentarer:

  1. Och i Danmark där socialdemokratin sitter i regeringsställning ligger opinionssiffrorna runt 17-18 procent. Så varför skulle socialdemokratin lyckas i Sverige när den totalt misslyckas i Danmark? S-partierna i Norden älskar ju att påpeka hur lika de är. I tidigare s-planer (för ca 1 år sedan) räknade man ju med att få draghjälp av framgångsrika s-ledare från kontinenten under valåret 2014. Idag är det inte längre någon som vill spela det kortet. Hollande är mindre populär än sin konservative föregångare. Gucci-Helle dinglar ständigt över avgrunden. Peer Steinbrück är totalt omöjlig i sociala sammanhang. Tjänar storkovan på biinkomster och är hittills mest känd för att klaga över att kanslersposten är för dåligt betald. Hans utsikter inför höstens tyska val är mycket dåliga. Så scenariot med 20-25 procent i Sverige är lika troligt som 40 procent..

    SvaraRadera
  2. Noterar att din bloggande s-kollega Johan Westerholm uttrycker det så här:
    "...konstatera att valet 2014 kommer bli det sista valet vi presterar över 20 procent. Varför? Efter det valet så kommer de sista minnena av vad en folkrörelse egentligen är ha dött ut och vi kommer då gå samma öde till mötes som det andra folkrörelsepartiet, centern."
    http://mitt-i-steget.blogspot.com/2013/06/folkrorelsen-ar-dod.html#ixzz2Wfzd0awy
    20 eller 40 procent? Det ena scenariot är inte mer trovärdigt än det andra.

    SvaraRadera