tisdag 25 juni 2013

Jobbfiasko?

En av dagens stora snackisar kan bli det att SÄPO har spionerat på Vänsterpartiet under en längre tid. Ett av riksdagens demokratiska partier, som varit med i stort sätt sedan demokratin infördes, har utsatts för SÄPOS övervakning. Det är helt fel och visar att det finns problem inom svensk underrättelsetjänst, som borde fokusera på helt andra grupper. Dock kommer jag att i denna blogg fokusera på något helt annat. Det är en fråga om regeringens jobbfiasko.

I dag presenteras uppgifter som visar att det sammanlagda övertidsuttaget i Sverige motsvarar minst 117 000 arbetstillfällen. Ja, ni läste rätt. Det motsvarar 117 000 arbetstillfällen. Enligt SCB arbetar var femte anställd övertid men det finns också en dold övertid som måste läggas in i beräkningarna. Många arbetsplatser använder sig av övertid för att kunna klara av en ökad arbetsbelastning och order. Samtidigt går småföretagarna på knäna.

I dag ligger arbetslösheten på 417 300 personer, 7,9 procent. Vi kan snabbt se att om all denna övertidsuttag hade omvandlats till anställningar hade arbetslösheten sjunkit ned till 300 300. Nu är det så att all övertid inte hade resulterat i anställningar som hade varat i ett år men den hade ändå gjort att många fler hade kunnat få ett arbete. Tänk om alla de som är i sysselsättningsfasen, gamla FAS 3, hade kunnat bli anställda på detta sättet.

Det här visar klart och tydligt att de som har arbete måste arbeta allt mer i dagens Sverige. Arbetsbelastningen ökar vilket skapar problem för arbetskraften. Även om en mycket kort period med övertid kan ses som något positivt, bland annat i form av mer i lön, så är det tvärtom med längre perioder av detta. Det kan se bra ut i lönekuvertet men kroppen slits, återhämtningarna blir korta eller uteblir, stressen ökar, jobb tänks det även på under fritid och semester med mera.

I Skåne kan sjuksköterskorna vittna om hur de får jobba allt mer på grund av att det finns en brist på denna yrkeskategori. De rings in, beordras in på övertid, erbjuds pengar för att arbeta mer med mera. Det gör att gruppen som arbetar slits ut allt mer och risken för misstag ökar.

Det är så att den svenska ekonomin befinner sig sedan en längre tid i en period där arbetslösheten ligger på en hög nivå. Vissa signaler finns på att för vissa branscher kan botten ha nåtts men dessa räknar inte med att nyanställa i någon större utsträckning. Det kan mycket väl vara så att Sverige är i en situation där arbetslösheten kommer att förbli på en hög nivå, massarbetslöshet, och där den rör sig sidledes där den går ned lite men också upp.

Med tanke på att vi i Sverige har under lång tid haft som mål full sysselsättning med låg arbetslöshet i centrum är den så kallade jobbpolitik regeringen bedriver ett enda stort fiasko. Varken subventioner till olika branscher, skattesänkningar eller sänkningar av socialförsäkringar har gjort att jobbtillväxten har knäckt arbetslösheten. Istället är det tvärtom.

Martin Moberg är kritisk mot de ökade klyftorna och den politik som driver denna förändring. Bo Widegren vill att S sätter ned foten rörande skolan, vården och omsorgen. Göran Johansson om en facklig strid för tryggare jobb.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar