måndag 22 juli 2013

Diskussionerna har ej förts

I dag är det två år sedan Utöya. Runt om i Norge och Sverige kommer detta att minnas på olika sätt. I exempelvis Malmö kommer en konsert att hållas. Spaltmeter efter spaltmeter kommer att skrivas, tal att hållas och tårar att fällas. Mitt i allt detta är det dock viktigt att komma ihåg att de nödvändiga diskussionerna har inte skett.

Efter det att Utöya hände startade en diskussion om hur fascismen växte igen i de nordiska länderna och Europa samt om hur främlingsfientligheten med alla dess skrymslen och vrår gödde hat mot andra människor, mot det mångkulturella samhället och mot demokratins försvarare, allra speciellt hatet mot arbetarrörelsen och socialdemokratin. Resultatet två år senare är att de främlingsfientliga partierna skördar nya framgångar i opinionsmätningarna i Sverige, Norge med flera länder i Europa. Det är till och med så att ett främlingsfientligt parti kan komma att sitta med i en ny norsk regering efter valet i år. Något som för två år sedan såg ut som en omöjlighet.

Vad är det som har hänt?

Tyvärr är det så att den nödvändiga diskussion och analys som startade fick aldrig fart. Alldeles för mycket kom att fokusera på gärningsmannen själv och hans föreställningar. Det han gjorde, mörda 77 personer varav 69 stycken barn och ungdomar för att han hatade det dessa människor stod för kom aldrig till en rejäl diskussion. Fokus hamnade fel.

Vi tog aldrig itu med fascismen och diskussionen om vad det är som skapar detta hat. Vi tog inte heller itu med hur detta hat skapas, får sin näring men också hur detta ska kunna stoppas. Samtalet gled ut i sanden och försvann. Istället fick fascismen och dess åsikter breda ut sig igen, nu i lite finare förpackning och med finare ord.

Vi måste alla inse att ska fascismen stoppas, ska de högerextrema partierna och deras tankar stoppas krävs det en rejäl diskussion om främlingsfientlighet, om myter och lögner som är knutna till detta och som sprids av dessa människor men också om hur vanliga människors vardag påverkar dem till att söka efter nya lösningar eftersom samhället inte tar sitt ansvar för att lösa en rad problem som dessa partier hämtar sin näring och stöd ifrån såsom oro, rädsla född i massarbetslösheten, förlusten av arbetstillfällen, urholkningen av välfärden, rättsväsendets problem att skydda medborgarna, försämringar för vanliga människor. Det behövs en tydlig politik med vision, mål och klara förslag.

Minnesstunder är mycket viktiga men det bästa vi kan göra är att i vårt praktiska politiska arbete bygga ett bättre samhälle samt att i våra liv bekämpa främlingsfientligheten, ta debatterna, slå sönder falska påstående och myter, visa på fakta och visa på möjligheterna till ett annat samhälle.

Calle Fridén skriver om näthatet två år efter Utöya. Peter Johansson om 2 år efter Utöya. Ann-Sofie Wågström tar upp män som hatar kvinnor. Johan Westerholm skriver om två artefakter som påminner honom om vad som räknas.

2 kommentarer:

  1. Ditt påstående att gärningsmannen mördade 69 barn är felaktigt. Ett av offren var under 15 år och kan således kategoriseras som barn. Lejonparten av offren var 18 år eller äldre. Dådet var hemskt nog som det var. Det finns ingen anledning att förstärka det genom att glida på sanningen.

    SvaraRadera
  2. Korrigeringen har gjort. Barn och ungdomar står det nu.

    SvaraRadera