torsdag 15 augusti 2013

Det handlar om efterfrågan

Ungdomsarbetslösheten är tapeten igen. Orsaken till detta är inte att alliansen själv har lyft det tidigare utan det beror på att socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen har pratat om det om och om igen. Alliansen med Fredrik Reinfeldt i spetsen har därmed sett sig tvingade att prata om det. Trots det håller alliansen sig kvar vid gamla lösningar som inte fungerar och tror att nya kommer att lösa allt. Vad det i grunden handlar om är att ekonomin befinner sig i en efterfrågekris.

I går var det Annie Lööf som var ute och pratade för alliansens räkning. Sist i den raden och därmed sist på bollen om ungdomsarbetslösheten. Det alliansen nu anser sig sätta sitt stora hopp till är lärlingssystemet som det stora som ska få ned ungdomsarbetslösheten. Samtidigt med det fortsätter regeringen att hålla kvar de gamla lösningarna som har visat sig inte fungera.

Sänkt arbetsgivaravgift och sänkt restaurangmoms skulle vara de stora lösningarna på ungdomsarbetslösheten. Fredrik Reinfeldt och hans regering var glasklara över vad det är som gör att ungdomar inte får arbete. Det är för dyrt att anställa ungdomarna. Först sänktes arbetsgivaravgiften för att anställa ungdomar. Sedan kom sänkt restaurangmoms. På det sättet skulle allt fler ungdomar anställas och därmed skulle ungdomsarbetslösheten sjunka. Så blev det inte.

In kommer nästa två förslag som ska lösa ungdomsarbetslösheten, som båda två faktiskt underkänner regeringens tidigare åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Det första handlar om yrkesintroduktionsanställningar (YA) där arbetsgivare ska få en lönesubvention samt handledarstöd om en ungdom anställs. Det andra handlar om att utveckla det dåliga lärlingssystem som finns i dag och som inte har varit lyckat. En av orsakerna till detta är att alliansen inte brydde sig om att lyssna på experterna utan körde sitt eget race. Lärlingsutbildningen har därmed blivit som det har blivit.

När vi tittar på den stora bilden över hela världen, och därmed också Sverige, så handlar allting i grunden om ett efterfrågebortfall i ekonomin. Efterfrågan på varor och tjänster har sjunkit och fortsätter att sjunka i takt med att arbetslösheten fortsätter att stiga samt ligga kvar på en hög nivå efter varje högkonjunktur tar slut. Detta har försökts att kompenseras genom att öka utlåningen till privatpersoner samtidigt som att de rika ska få tillgång till allt mer pengar. Det senare ska leda till att dessa personer satsar sina pengar på konsumtion och företag, som ska göra att människor får jobb. Så har det inte blivit. Istället har hushållen skuldsatt sig allt mer och vi har i dag en världsekonomi som lever på lånade pengar, inte riktiga ihoptjänade pengar.

Jag pratar med många arbetsgivare. De berättar alla om att de anställer folk bara när det behövs. Behovet av anställda styrs helt och hållet av orderingången på deras produkter eller tjänster. De bryr sig inte om att det är billigare att anställa. För som de säger: Vad har jag för nytta av att ha en anställd extra när alla anställda har mindre att göra?

Det här är något som vi måste förhålla sig till. Det förklarar varför sänkt arbetsgivaravgift och sänkt restaurangmoms inte har gjort något för att få ned ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten i sin helhet. Det kommer också att förklara varför ya-jobb och lärlingssystemen inte kommer att bli några som gör att ungdomsarbetslösheten sjunker.

För att få fart på ekonomin hjälper det inte med sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt restaurangmoms, ya-jobb och lärlingssystem. Det är inte på utbudssidan som stimulanserna behövs. Istället är det på efterfrågesidan. För att få fart på den behövs satsningar för att fler jobb skapas, att folk får mer pengar i plånboken och därmed ökad konsumtionsutrymme och att arbetslösheten går ned. Ska ett lärlingssystem värd namnet införas behövs andra länder studeras noga och att man tillsammans med arbetsmarknadens parter tar fram något som är hållbart och värt namnet.

Dagens Nyheter om att en gång ansågs god läsning vara en av demokratins grundstenar. Martin Moberg skriver om att folk jobbar för 35 kronor i timmen i Sverige. Peter Johansson skriver om att byggarbetsgivarna gillar att folk arbetar för 35 kronor i timmen. 

8 kommentarer:

  1. Dagens svenska ekonomi baserar sig till största delen på luft pga skuldsättningen och lånebelopp till bostadsköp som bara blivit siffror på ett papper utan någon form av förankring i verkliga pengar.

    Det har gått så långt att enda sättet att komma tillrätta med det är en långvarig depression där tillgångarna depricieras och pengar återfår sitt verkliga värde. Dvs "luftpengarna" måste ur systemet.

    Känns självklart inte optimistiskt inför framtiden men vi måste vara realistiska och inse att den lånebaserade tillväxten har nått vägs ände. Speciellt här i Sverige där befolkningen är extremt hårt skuldsatt i ett internationellt perspektiv.

    SvaraRadera
  2. Luftpengarna måste bort. Löneandelen måste öka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst men i så fall diskuterar vi reallöneökningar på kanske 25% över en femårsperiod samtidigt som utlåningen avstannar och bostadspriserna är konstanta eller sjunker något. Känns bara som tomma förhoppningar enligt min mening.

      Radera
  3. Det finns mycket här i världen man inte förstår men det jag har svårast att förstå är hur vissa av näringslivet representanter och vissa politiker har hamnat på de positioner de gjort i samhället!
    De skall ju så att säga utgöra gräddan av befolkningen (i alla fall om de får säga det själva), kloka och välutbildade är de och anser sig själva därför givetvis vara förtjänta av en rejäl lön!

    Från dessa håll har vi nu under flera års tid hört dem ondgöra sig över höga lönekostnader.
    "Lönekostnaden måste ner", "det är för dyrt att anställa", "det är för stor risk att anställa" ja ni känner igen dessa mantran.

    Nu har nuvarande regering sänkt lönekostnaden, arbetsgivaravgiften är halverad för ungdomar, nystartsjobb kan ge hela arbetsgivaravgiften tillbaka, i vissa fall kan arbetsgivaren få tillbaka dubbla arbetsgivaravgiften under en avsevärt lång period.
    Löneökningarna har varit minst sagt minimala.

    Har det någonsin sedan mitten på 1900-talet någonstans varit billigare att anställa och har det under samma tidsperiod funnits fler tidsbegränsade anställningsformer som ger arbetsgivaren en närmast oändlig möjlighet att pröva människors lämplighet för jobbet ifråga?

    Ändå har nu arbetslösheten nu klättrat upp till 9,1% enligt SCB?

    Exportföretagen har svårt att sälja sina produkter till övriga Europa och har även svårt att sälja sina produkter på den inhemska marknaden.

    Europa har en ofantligt stor arbetslöshet, alltså en stor andel av befolkningen lever under knappa ekonomiska förhållanden.
    Blir lite svårt att köpa en ny Volvo då kanske!?

    Är man inte ganska blind om man inte ser ett samband mellan små inkomster och låg konsumtion?

    Detta ständiga krav på låga löneökningar eller t.o.m sänkta löner kan ju inte bli något annat än ett race till botten!?

    Jag förstår inte hur dessa sk. "samhällets stöttepelare" egentligen tänker!
    Vem f...n har de tänkt skall köpa deras produkter i slutändan? Den rikaste tiondelen i världen som redan har allt de behöver och mer där till?
    Om de betalade rimliga löner skulle ju flera ha råd att köpa deras produkter, de skulle ju tjäna lite mindre/enhet men de skulle ju få sälja en större volym vilket väl borde vara fördelaktigare för företaget överlevnad!?

    Så frågan är, är dessa "samhällets stöttepelare" egentligen så kloka som de själva tror?


    SvaraRadera
  4. S har inte lösningen på dessa problem. Höger till vänster i Europa står inför samma problematik. Ingen av dom har lösningen.

    SvaraRadera
  5. Många borgerliga utgår ifrån en (falsk) världsbild att alla kan bli rika - om man bara "anstränger sig". Och att de som inte blir rika bara har sig själva att skylla. Men det är ju som sagt patenterat falskt. Alla KAN INTE bli rika, för då skulle det kapitalistiska systemet implodera, eftersom det är konstruerat på så vis att vissa ska vara rika, men merparten ska inte vara det.
    Och återigen; om man då accepterar det som ett godtagbart ekonomiskt system, varför i hela friden accepterar man då inte också att de som har mer också ger mer till välfärden?
    Och på samma tangent; när man då accepterar ett ekonomiskt system som enligt alla vedertagna ekonomiska modeller förutsätter att det ALLTID MÅSTE finnas en viss mängd arbetslösa (så kallad "Jämviktsarbetslöshet") för att motverka inflation och pressa ner lönerna... varför i hela friden accepterar man inte då också att de som är arbetslösa faktiskt är offer för systemet och därför förtjänar att ha det drägligt?
    Två saker med borgerlig politik bara där, som helt enkelt inte går ihop!

    SvaraRadera