onsdag 21 augusti 2013

Divide and conquer

I dag kan vi få ta del av två intressanta saker. Dels handlar det om Stefan Löfvens plan att satsa på landsbygden samt om det femte jobbskattavdraget, sänkt skatt i folkmun. Två saker som båda skruvar upp den politiska temperaturen i Sverige ett par steg, vilket gör det mer intressant för väljarna.

Tanken från socialdemokraterna att fokusera på att locka över väljare från Centerpartiet på riksplanet är rätt tänkt i grunden. Johan Westerholm gör en korrekt analys när han för fram att partiet har en flyktig väljarbas. På kommunnivå är den mer stabil men när det kommer till att stöjda partiet på riksnivå är det annorlunda.

Det beror på en rad faktorer som att Centerpartiet under en rad år har sakta men säkert övergivit landsbygdsfrågorna för att koncentrera sig på storstäderna, främst Stockholm, fokuserat på att driva en nyliberal agenda samt på deras nya partiledare Annie Lööf. Alla tre punkterna bidrar tillsammans till att Centerpartiet uppfattas som passé och att den enskilde väljaren inte vet vad partiet står för på riksnivå. På kommunal nivå är det något helt annat. Där förstår väljarna vad partiet står för.

Även om nu Annie Lööf jublar över att socialdemokraterna tänker lägga en omfattande landsbygdspolitisk satsning så är det nog för sent för henne och Centern att lägga om sin politik. För att lyckas med det måste Annie Lööf i så fall göra upp med nyliberalismen i att kraftfullt tal där hon sågar denna ideologiska inriktning och erkänner att det var fel av partiet att ta denna väg på riksnivå. Med det sistnämnda kommer hon därmed att underkänna Maud Olofsson och den gamla ledningen. Sedan måste hon sätta full kraft på landsbygden och motvilligt erkänna att Centerpartiet i valet 2014 ska glömma Stockholm.

Det kommer dock inte att ske. Sedan håller jag med Peter Johansson i hans analys. S kommer inte att ta någon debatt med Centern i dessa frågor. Däremot kommer partiet att presentera skarpa förslag och en sammanhållen politik som kommer att presenteras och diskuteras runt om i Sverige.

När det handlar om sänkt skatt och den diskussionen delar jag uppfattningen att pengarna behövs till välfärden. En nedrustad skola där över 12 000 lärare och 1 000 speciallärare har försvunnit befinner sig i en allvarlig kris. Skolresultaten sjunker, skolklassernas storlek ökar och elever far illa. I förskolan blir barngrupperna allt större och personalen går på knäna, bland annat i Ystads kommun. Sjukvården är också i kris. I Region Skåne har minst fem patienter dött på grund av den rådande situationen. Patienter far illa och antalet vårdplatser försvinner. Personalen gör allt vad den kan men förhindras på grund av den politiska ledningen i form av en moderatstyrd allians där också Miljöpartiet ingår. Det finns med andra ord stora behov som måste åtgärdas.

Jag anser att det inte är bra att partiledningen har låst sig vid att nu först protestera mot det femte jobbskatteavdraget för att sedan säga att vi ska inte röra det när det väl är på plats. Det är inte rätt väg att gå. Speciellt inte med tanke på att det verkliga budgetutrymmet är på 6,5 miljarder kronor och inte 25-30 miljarder kronor som Anders Borg och alliansen säger. Skattesänkningarna som nu föreslås på 16 miljarder kronor måste det med andra ord lånas pengar till och en sak vet vi. Sverige ska inte låna pengar till skattesänkningar. Dessa har också en mycket begränsad effekt på ekonomin både på kort som lång sikt. Det är med andra ord som att elda med pengar för att man tillfället fryser istället för att investera i en ordentlig och hållbar värmeanläggning.

Det partiledningen behöver göra är att gå ut och säga att socialdemokraterna är emot ett femte jobbskattavdrag då det finns viktigare saker att prioritera. Först måste skolan, vården och omsorgen få pengar så att välfärden kan bli bra igen. Vi måste också satsa pengar på att få människor i arbete och att det skapas fler jobb i Sverige. Finns det sedan ett ekonomiskt utrymme kvar efter det får vi se om det ska gå till en skattesänkning eller satsa på annat. Om den ska brytas upp efter valet nästa år beror på. Saknas det pengar för att välfärden ska bli bra och att människor ska komma i arbete får vi vara beredda på att ta bort det femte jobbskatteavdraget. Så ser vår prioritering ut.

Med dagens politiska händelser har med andra ord den politiska temperaturen skruvas upp rejält. Det som såg ut att bli lite avslagen början har därmed förändrats. Det här blir spännande.

Ola Möller gör en träffsäker analys över tankarna om den sänkta skatten. Göran Johansson skriver om en s-märkt diskussion om skattepolitiken. Stig-Björn Ljunggren undrar om socialdemokraterna är självmordsbenägna. Jan Andersson visar sig vara rädd för skattefrågan.

7 kommentarer:

  1. Reinfeldt är en taktiker och det femte jobbskatteavdraget inför han, inte för att det skulle ha någon jobbskapande effekt (för det vet han att det inte har) utan för att bakbinda S i valrörelsen.
    Nackdelen för Reinfeldt själv med det här draget är att han får svårt att dra fram "ansvarskortet" i valrörelsen. Men efter som nu S anser sig "tvingade" att behålla det efter en ev. valvinst för att inte oroa den välmående medelklassen i Stockholm så kan ju inte heller S hålla upp "ansvarskortet" och använda det mot Reinfeldt för då drar han fram "hycklarkortet" och neutraliserar S med det!
    Smart Reinfeldt, mycket smart! Undrar vem som tänkte ut det här? Kan absolut inte vara Kent Persson i alla fall!

    Partiledningen i S gjorde ett misstag här och det var att de gick ut alldeles för tidigt med att lova att de skall behålla det femte jobbskatteavdraget om de vinner.
    De skulle ha avvaktat och haft lite is i magen och känt av hur väljarna egentligen tycker i den här frågan och försökt bygga upp en opinion MOT det femte jobbavdraget genom att ställa det mot satsningar på välfärden!
    Det FINNS nämligen en ganska stor opinion mot det redan här ute och nu är de arga på S istället!
    Nu sitter Reinfeldt och ler förnöjt för det här gynnar ju honom!
    Lite klantigt det här Stefan Löfven, ni borde genomskådat det schackdraget!

    SvaraRadera
  2. Jag undrar hur partiledningen tänk sig att efter en ev. valvinst bedriva socialdemokratisk fördelningspolitik/välfärdspolitik med en borgerlig ekonomisk politik?

    Det måste ju i rimlighetens namn innebära att de kommer vara tvungna att göra någon samhällsgrupp sura!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis,det är omöjligt att ge till alla.....

      Radera
  3. Det finns ju faktiskt ett värde i att folk som arbetar får behålla en större del av sina pengar. Det kostar nämligen att bo, åka/försäkra/skatta bilen,handla mat osv. Vi har världens näst högsta skatter,varför räcker inte pengarna till att ge oss en riktigt bra välfärd?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det var jo de arbetslösa och sjuka som fick betala jobbskatteavdraget för de som har förmånen att ha ett jobb och att vara friska!
      Det kostar även för dem att bo, betala försäkringar och transportera sig etc! De fick mindre än vad de med arbete redan innan jobbskatteavdragsreformen infördes, nu har de ännu mindre!

      Radera
    2. Så då håller du med om att det är bra med mer pengar i plånboken? Vi kanske ska ha ett allmänt lägre skattetryck så det blir billigare att handla,bo och använda bil? Har du något svar på varför de näst högsta skatterna i världen inte är tillräckligt?

      Radera
  4. Förslag: titta på kostnaderna för den förvuxna riksdagen och alla
    de onödigt stora politiska organisationerna i kommunerna. Lindbecks
    kommission föreslog avveckling av landstingen. I invandringspolitiken finns tiotals mdr att spara. Myndigheterna har väl snarare vuxit än
    krympt under alliansens tid? Vi har alla dessa kommunikationsbyråer
    som parasiterar på politiken. Osv.

    SvaraRadera