måndag 12 augusti 2013

Framåt eller bakåt

Skolan kommer att vara en fortsatt het fråga resten av perioden fram till valet 2014. Utspelen kommer att vara många, liksom idéerna om hur svensk skola ska bli bättre. Väljarna kommer att få många bud om hur den svenska skolan ska kunna nå allt högre höjder. Problemet med många av dessa löften är att de är snabba lösningar som ska ge sken av handlingskraft. Det svensk skola nu behöver är något helt annat istället för detta slafs och hafs som vi har sett.

I går höll Jan Björklund sitt sommartal för i år. Skolan var i centrum. Ett av hans löften, och troligtvis Folkpartiets vallöfte, är att skolan ska förstatligas. De allt sämre skolresultaten, försämrad status för lärarna, deras försämrade löneutveckling och att skolan är inte jämlik är argument för att skolan ska förstatligas. Kommunerna har inte gjort sitt arbete enligt honom.

Det är här som vi alla ska stanna upp och fundera över den skolpolitik som Jan Björklund står för och vad han säger. Det är under Jan Björklunds ledning som skolresultaten har fortsatt att försämras trots alla hans idéer om varför skolresultaten sjunker. Det skulle bli bättre studieresultat om ordningen och reda infördes i klassrummen, om lärarna fick mer makt, att lärarna måste skärpa till sig, införandet av en ny lärarutbildning då de andra har varit för dålig, om elever fick gå i elitklasser, om ett nytt betygssystem infördes och om gymnasieskolan gjordes om till yrkesinriktning utan högskolebehörighet och teoriutbildning med högskolebehörighet. Trots allt detta har resultaten inte vänt.

Knappt hade allt detta nya satts igång förrän Jan Björklund började backa ifrån en del av det. Antagningskraven för att bli lärare ska ändras. Utsatt för starkt tryck har han pratat om att se över för att se hur omvårdnadsprogrammet på gymnasiet ska kunna locka fler elever. Han har nu lovat, enligt en artikel i Dagens Nyheter, att se över hur Industriprogrammet kan bli mer lockande för elever efter det att industrin kraftigt har klagat på regeringen. Nästa slutsats om situationen i den svenska skolan i Jan Björklunds tänkande är att nu ska staten förstatliga skolan.

Det är inte hela skolan som ska förstatligas. Å, nej. Det han menar, och säger, är att den kommunala skolan inte har gjort sitt arbete. Kommunerna å sin sida har inte tagit skolan på allvar. Därmed ska kommunerna fråntas sitt ansvar och staten tar över ägandet. Jan Björklund säger ingenting om de privata skolorna. Signalen är tydlig. Trots all skolskandaler, glädjebetyg, skolkonkurser som de privata skolorna står för anser han att de är tillräckligt bra och tar sitt ansvar att de ska få vara kvar. Hur de privata skolorna ökar jämlikheten måste Jan Björklund förklara då Skolverket har i en tidigare rapport kommit fram till att dessa skolor ökar skolsegregeringen och inte har förbättrat resultaten i skolan. Det vi ser ännu en gång är att Jan Björklund har kommit på något om den svenska skolan och ska genomföra detta. Det visar att Jan Björklunds och alliansens förändringar i skolan har inte varit genomtänkta och byggt på en solid grund. Alliansens alla lösningar bygger på gårdagens lösningar och försöker lösa gårdagens problem. Det är med andra ord hafs och slafs.

Hur möter vi socialdemokrater detta? Förutom alla de idéer som vi har om hur skolan ska förbättras skulle jag vilja se ett rejält helhetstag om den svenska skolan. För den svenska skolan är i behov av något helt annat. Jag skulle vilja se oss socialdemokrater driva en linje i skolfrågan som bygger på att vi ni måste genomföra en grundlig och rejäl analys av den svenska skolan av i dag och vad det är för svensk skola som vi behöver i framtiden. Som det är nu lappas och lagas det på något som läcker som ett såll från alliansens sida. Personalen gör allt vad den kan men systemet är sönder. Därmed behövs något helt annat.

Gårdagens debattartikel av Stefan Löfven och Magdalena Andersson är ett viktigt första steg till att förbättra skolan.


Hur ser framtidens utmaningar ut för den enskilde medborgaren och för samhället? Vad är det för värld som kommer att finnas i framtiden och hur ska vi kunna möta denna? Vad är det för "verktyg" som morgondagens medborgare behöver ha med sig ut i livet? Hur ska skolan se ut som ska kunna möta detta och ge barn, ungdomar och vuxna en bildningsnivå som gör att de kan möta förändringar ur en styrkeposition?

Jag har aldrig hört alliansen prata om detta men det måste vi socialdemokrater göra. Vi socialdemokrater i Ystad la en motion till partikongressen om att genomföra en ny översyn av den svenska skolan. Tyvärr gick inte detta i sin helhet igenom men jag anser att denna idé behöver vi förverkliga. Jan Björklund må tjata hur mycket han vill om att förstatliga skolan, eller rättare sagt en del av den, men problemen kommer att fortsätta då ingen fördjupad analys har gjort över åt vilket håll som den svenska skolan ska gå.


Moderaten Lars Björndahl anser att Jan Björklund och Folkpartiet gör det lätt för sig. Johan Westerholm skriver om professor Dumbledores testamente rörande skolan. Martin Moberg skriver om skolan och det förlorade helhetsgreppet. Peter Högberg om skolan. Göran Johansson för fram att vinster ska inte vara drivkraften i skolsystemet. Netroots. Ola Möller skriver att den borgerliga politiken är för mycket pajaskonster.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar