tisdag 13 augusti 2013

Rädsla och frustration

I dagens första blogginlägg kommer jag att skriva något som kommer att vara lite längre än normalt.

Runt om i världen växer människors rädsla och frustration. Rädsla för den egna situationen i dag, rädsla för framtiden och rädsla för att man ska få det sämre än vad man har. Frustration över att ingen lyssnar, frustration att vara i situation som det inte går att påverka och styra själv, frustration över att känna sig bortglömd men också utnyttjad. Denna rädsla och frustration utnyttjas av andra för att skapa en egen maktbas och att försöka få makt. En makthunger de gör allt för att dölja.

Jag satt innan lunch i dag och tittade på Vanguard på TV4 Fakta. Programmet handlade om det ökande hat mot islam och främlingar som har vuxit sig allt starkare med åren. Basen var USA men även Storbritannien var också med. I USA växer sig en allt starkare antiislamstämning sig allt starkare. Påeldad av personer som medvetet tänjer på sanningen, ljuger och kommer med falska anklagelser. Samma sak i Storbritannien.

Detta är inget nytt utan har funnits i Europa en lång tid. Vi har kunnat se hur främlingsfientliga partier har vuxit sig starkare och starkare i länder såsom Frankrike och Italien. Utifrån dessa länder har sedan detta spridit sig allt mer till andra länder. I land efter land har dessa partier kommit in i parlamenten. Först på lokal och regional nivå och sedan på riksnivå. Det har skett i Europa men runt om i hela världen förstärks de invandrarfientliga partierna sina positioner. Främlingar ses med misstänksamhet och ikläds samma problem som vi själva i Sverige ikläder invandrare. Även svenskar som sköter sig i andra länder, uppför sig och gör allt som är korrekt ses som problem och personer som stjäl jobb och lever på bidrag.

Vad är det som gör att dessa partier växer? Vad är det som gör att människor väljer att fokusera sin energi på invandrare och flyktingar och ser dessa personer som problem?

Tittar vi närmare på det hela framträder en bild som visar att samhället har trätt tillbaka från sin position av att vara något som garanterar människors trygghet, utvecklingsförmåga, lever upp till de krav som människor har samt skapar möjligheter för människor att kunna få ett arbete. Istället har marknaden fått gå in och bli den heliga ko som är tänkt att leverera guld och gröna skogar. Det är något som har skett medvetet speciellt utifrån politiska beslut där det "nya" som presenterades som något som skulle bli ännu bättre än det gamla. Politiska skiljelinjer har medvetet suddats ut för att politiken ska slåss om mittenväljarna.

I Frankrike där arbetsplatser lades ned, försvann och arbetslösheten inte bara ökade utan också bet sig fast på höga nivåer år efter år växte sakta men säkert fram en rörelse som valde att utnyttja detta. En rörelse som pekade ut främlingar såsom invandrare och flyktingar som problem. Människor fick via media och politiker lära sig att samhället hade en krympande kaka som skulle räcka till mycket. Det var många som skulle få ta del av den. Ett budskap spreds om att ju fler som ska dela desto mindre blir det till var och en. Flyktingar och invandrare blåstes upp till problem. De kom, tog jobben samtidigt om de levde på bidrag i stor utsträckning. För att spä på det hela så försvann pengar till andra länder istället för att bli kvar i det egna landet. Så lät det då och så låter det fortfarande.

De invandrarfientliga grupper som drog nytta av detta bildade partier och blev först en lokal maktfaktor i södra Frankrike. Efter hand stärktes positionen så att både den regionala makten som den på riksnivå kunde nås och slåss om. Samma utveckling har vi kunnat se i land efter land i framför allt Europa men samma invandrarmotstånd finns runt om i världen och växer. I spåren av ökad arbetslöshet, i ökad social utslagning och i ökad hopplöshet och rädsla växer de främlingsfientliga partierna i styrka.

Vi kan se att det har accelererat efter finanskrisen 2008-09. Invandrarfientliga partier och grupper har skruvat upp tonläget och riktat sitt motstånd mot islam. Innan var det alla invandrare men med islam har man funnit en motståndare som kan utnyttjas för egna ändamål.

I och efter finanskraschen 2008-09 har vi kunnat se hur arbetslösheten har höjts från höga nivåer till ännu högre nivåer. Massarbetslösheten är i dag "vardagsmat" och en grogrund för dessa rörelser att rekrytera nya personer. Ungdomar och yngre vuxna är och har varit lätta att rekrytera men även andra grupper rycks nu med. Varför? För att de har tidigt sett att samhället inte har satsat på dem. De har fått uppleva hur samhället har stigit åt sida och låtit dem och deras familjer fara illa. Framtiden har sett tuff ut och inte lovat det guld och gröna skogar som de unga har velat och vill vara en del av. En del har också råkat ut för andra saker som gjort att motståndet har växt mot främlingar, rent av renodlat hatet.

Så till vem ska dessa personer vända sig? Självklart vänder de sig till de partier och grupper som vill göra något åt den rådande situationen och som spelar på rädslans strängar. Dock stannar det inte vid det. Det går ett varv till där främlingarna läggs in som ett problem. Det är dessa främlingar som gör att människor inte får arbete eller lever på bidrag som i sin tur gör att det inte finns pengar över till annat. Det förskräckliga är att pengar också går till andra länder är resonemanget.

När dessa partier analyseras närmare ser man att de inte har lösningarna för de problem som människor verkligen upplever. Till en början kan det se ut som att lösningen finns där med att antalet invandrare ska minska, helst upphöra. Det är tänkt att det i sin tur ska frigöra pengar som i sin tur kan användas till alla andra. Problemet med det är att alla dessa partier inte tillför mer resurser till välfärden, kommer inte med förslag om hur arbetslösheten ska ned, om hur löntagarnas ställning på arbetsmarknaden ska stärkas med mera.

Istället bedrivs en politik där skattesänkningar och fortsatt marknadsstyrande ska vara i centrum. Lite pengar strös över folk men problematiken finns kvar. Det saknas en politik som ska stärka samhällets möjligheter att ge människor trygghet, utvecklingsförmåga, leva upp till de krav folk ställer samt skapar ökade möjligheter för människor att få ett arbete. Sverigedemokraterna, Danskt Folkeparti med flera sådana partier runt om i Europa vill inte ta tag i detta och har därmed ingen politik för att lösa det hela. Det som erbjuds är en enkel förklaring som människor kan se men sedan döljs allting annat för dem.

Självklart går det att peka finger åt detta men socialdemokratin i Europa måste ta på sig ansvaret av att ha varit med och låtit marknaden få ta större plats och samhället fått mindre utrymme. Socialdemokratin har setts som en garant för ett samhälle som ger människor möjligheter. När socialdemokrater sakta men säkert har rullat tillbaka samhället har också stödet för partiet minskat bit för bit. Det har skett i Europa, liksom här i Sverige. Socialdemokraterna har setts som ett parti som inte har tagit vanliga människors strid utan rullat med i förändringarna.

Vi måste vara självkritiska men nu måste vi se till att ta fighten. Det handlar inte om att göra det en del väljare vill för att de ska rösta på. Att strama upp invandringen (Sverige har redan i dag en restriktiv invandringspolitik men folk glömmer det) och sparka ut folk. Det är inte det som är problemet. Orsaken till det är att när hjulen i samhället har snurrat och samhället har varit utbredd i människors liv har främlingar accepterats och setts som något naturligt. När det är kristider blir bilden annorlunda.

Med andra ord är inte invandrarna och flyktingarna problemet. Problemet är att vi har 1: en ekonomi som inte klarar av att skapa nya jobb och få ned arbetslösheten, 2: samhället har stigit åt sidan för marknaden och 3: det saknas en vision om ett bättre samhälle och därmed också en tydlig ideologiska skiljelinje i politiken. Det gäller i Europa som i Sverige samt i resten av världen. Politiken har lämnat arenan och därmed har bilden av att vi får nöja oss med det som finns spridit sig. Det får vara slut med detta nu.

I nästa blogginlägg kommer jag att skriva om lösningarna.

Johan Westerholm skriver om välfärden och vem som betalar för den. Martin Moberg skriver om att skolan är söndertriangulerad. Peter Johansson skriver om Fredrik Reinfeldts förakt för löntagarväljaren. Peter Högberg tar upp om välfärden och ditt ansvar. Netroots

1 kommentar:

  1. Håller helt med. Som jag sa innan: det är bara sossarna som kan förhindra att vi får situationen 1/3 sossar, 1/3 konservativa/kristna/moderater och 1/3 pajasfascister.

    SvaraRadera