tisdag 6 augusti 2013

Visionslöst Sverige?

Förhoppningsvis kan valet nästa år, som är om 404 dagar, fokusera helt och hållet på vad det är för Sverige som ska byggas istället för att fastna i ändlösa plånboksfrågor och vem som ska regera med vem. För sedan finanskraschen i Sverige 1991-94 har Sverige saknat en färdväg framåt och framtidstro. Istället har valen reducerats till att handla om kronor och ören och en samling i mitten. Nu får det vara nog.

Även om saneringen av statsfinanserna efter Carl Bildts regering och försöka att lyfta svensk ekonomi efter finanskraschen, som skapades av bankledningar oförsiktiga och vårdslösa bankledningar, anses vara det viktigaste som hänt inom socialdemokratin eftersom detta räddade Sverige, har svensk politik i sin helhet aldrig återhämtat sig ifrån den.

Jag tror det i grunden handlar om att Sverige, liksom väst, har fastnat i nyliberalismen. Även socialdemokratin anammade delar av denna vilket gjorde att vi tappade blicken framåt. Mycket kraft och tid gick åt för att sanera statsfinanserna och när vi väl tog oss igenom det saknades ett visionstänkande. För nyliberalismen fokuserar på här och nu och att mer kortsiktiga lösningar, som ska gynna kapitalet, ska vara bra för alla. Problemet är att det blir precis tvärtom, vilket finanskraschen 2008 visade oss alla.

Valet 2006 samt 2010 visade med all tydlighet hur mittfältet i svensk politik blir allt trängre. Folkpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet och till viss del socialdemokraterna har haft sitt fokus här. När moderaterna rörde sig in här blev det riktigt trångt. Det blev inte bättre när hela rödgröna sida 2010 körde in här också. Om det hade varit en fotbollsmatch hade vi kunnat se 20 spelare mer eller mindre spela i mittcirkeln och rakt fram till respektive mål. Alla som hade sett matchen hade undrat vad lagen höll på med då en stor del av planen i det närmaste hade varit orörd av spelarna.

Det är inte så konstigt att det blir trångt i mitten av svensk politik men även i europeisk politik. När det saknas visioner för ett nytt samhälle blir de enskilda sakfrågorna viktigast. Så pass viktiga att efter ett ta verkar det framgå som att alla partier mer eller mindre ser ut som varandra. Där befinner vi oss i dag.

Det är nu, när det är som grötigast i mitten, när det verkar vara stiltje och allt är orörligt som det går att skapa en rejäl rörelse som skakar om och som skapar helt nya förutsättningar. Jag skulle vilja liknade det som sekunden innan Big Bang. Då befann sig all materia i en enda lite punkt och verkade vara helt stabilt. Sedan händer något som utlöser Big Bang och får allt att förändras på mindre än en triljontedels av en mikrosekund. Allt förändras.

Samma sak behöver nu ske i svensk politik. Stefan Löfven har satt igång rörelser som jag ser som positivt. Han har utgått ifrån sitt eget liv och visar med de politiska förslagen hur denna politik ska formas. En politik som bygger på ökad jämlikhet och möjligheter för människor. Det gäller nu att knyta ihop detta med en bärande samhällsidé som får svensk politik att ändra på sig. För här handlar det inte om att låta mitten styra utan att flytta på mitten. Små rörelser är skapade som behöver utvecklas och förstärkas av oss andra i partiet.

I vårt partiprogram pratas det om att bygga ett nytt samhälle. Ett samhälle som bygger på jämlikhet men som har sin grund i tre pelare. Det är social hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och ekologisk hållbarhet. Med andra ord byggandet av det hållbara samhället. Inget annat parti kan klara av att ta detta breda grepp. Framför allt klarar inte moderaterna av det då det i deras värld inte handlar om att bygga ett hållbart samhälle utan att förstärka klyftorna då dessa anses vara bra för människors inre drivkrafter. Programmet är mycket bra och ska därmed ligga till grund för vår politik.

Jag vill att vi socialdemokrater ser till att valet 2014 handlar om byggandet av det hållbara samhället. Jag som skånsk socialdemokrat vill mer. Blicken måste nu vara på att ta sats för att klara av nuet och framtiden på bästa sätt. Människor vill se en tydlighet och veta vad det är de ska rösta på. Låt oss sätta dagordningen redan nu. Nu kör vi!

Peter Johansson skriver om att John Bauer har bränt en miljard kronor av ungdomarnas utbildningspengar. Peter Johansson och Jan Andersson kritiserar moderaterna för att inte förstå den svenska modellen. Peter Högberg skriver om samhället och partiet. En ny skandal inom vården, som visar att vi måste ha en diskussion om social hållbarhet i vårt samhälle. Satsa på solenergi, del av ekologisk hållbarhet men också ekonomisk hållbarhet. 

4 kommentarer:

  1. Hmm, Sverige ligger inte i mitten, utan way out till vänster... Moderaterna till vänster om tyska SPD t.ex.

    Ni försöker missleda folk att de inte har råd att ta ansvar för sina egna liv. Att Sverige skulle ha bra sjukvård... och "gratis", vilket skämt! Far utomlands och se hur det ser ut i andra länder.

    Att samla in alla pengar som folk lyckas tjäna ihop och sedan söla bort dem på vanvettiga projekt, ineffektiv offentlig service och korruption (som din kollega i Gbg t.ex).

    Att sedan fortsätta att framhärda med er devis att folk som hellre tittar på reality såpor än jobbar skall ha det lika bra som de som jobbar 12-14 h om dagen är verkligen inte visionärt, bara populistiskt.

    I mångt och mycket liknar Sverige DDR, en bunt korrupta och maktgalna människor i toppen som "lär" folk (redan i skolan) hur de skall tänka och tycka. Vi vet vad som hände med DDR, tyvärr tror jag inte BRD är intresserade av att ta hand om ytterligare ett bojsänke framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt fel! Sverige är sjukt höger! Torys i England ligger strax till vänster om socialdemokraterna och jag kan inte öht inte se någon skillnad mellan LibDem och svenska vänsterpartiet. Moderaterna är väldigt lika vissa extrema republikanska libertarianer - ex.vis. Peter Schiff och Ron Paul. (Den senare är dock mer moderat än den svenska linjen).
      Och när det gäller den svenska socialförsäkringen, så är den till stora delar mindre generös än den amerikanska (vet jag från en vän till mig som är sjuk, men bara får en mycket liten sjukpenning. Hon säger att hon i samma situation i USA hade haft det ekonomiskt bättre.)
      Det som är kännetecknande för Sverige är dock den extremt hårda och cynisiska inställningen till människor som du uppvisar. "folk väljer att kolla på såpor i stället för att jobba". Det finns drygt 400,000 arbetslösa - och 33,000 lediga jobb. Hur tycker du att detta ska gå ihop? Särskilt som de flesta jobb kräver specialistutbildning - inte så långa, kanske några månader/veckor - men eftersom regeringen har tagit bort nästan all arbetsmarknadsutbildning - så är matchningen på svensk arbetsmarknad sämre än någonsin. Alliansen har fört en sådan usel politik, men det som de är allra, allra sämst på är arbetsmarknadspolitik - och näringspolitik. (Nu senast, 36 miljarder i sjön till "landsbygdsstöd". Snacka om bidrag! I genomsnitt en halv miljon till 17,000 bönder. Om man hade gett de pengarna till höjd a-kassa hade efterfrågan i samhället ökat - och då hade de arbetslösa slutat att vara arbetslösa eftersom de hade fått jobb. Man kunde ju t.ex. ha satsat 36 miljarder till sjukvården = ca 70,000 fler jobb i sjukvården.)

      Radera
  2. "vem som ska regera med vem"

    Det är A och O för vilken realpolitik som kommer att föras efter valet, det förstår vi väljare och vikten därav.

    För politiker som dig är det kanske ointressant eftersom ni ju bara strävar efter makten i sig ...

    SvaraRadera
  3. Löfven har väl knappast kommit med något nytt. Fortsatt ROT och RUT som skattesubventioner till välbärgade känns knappast som politik för ökad jämlikhet.

    Enda anledningen till S nuvarande opinionssiffror är att den nuvarande regeringen, och då speciellt M, har misslyckats ganska så kapitalt och inte längre har marginalväljarnas förtroende.

    SvaraRadera