söndag 1 september 2013

Det är ett kallare Sverige

I dag är första höstmånaden och det känns i luften att nu går vi mot kallare tider. Vinden är lite kallare och det blåser mer nu. Även om det nu innebär att vi vädermässigt går mot kallare tider är det redan ett kallare Sverige vi lever i. Ett Sverige där människor reduceras till en kostnad, ses som konsumenter och hur nyttiga de är. Ett Sverige där det återigen har blivit populärt att anklaga andra grupper av människor istället för att ta reda på de verkliga orsakerna till problemen och se till att utkräva ansvar av de som sitter på den politiska respektive ekonomiska makten. Det behövs nu ett systemskifte i Sverige.

Att Sverigedemokraterna går framåt är inte att förvåna sig över. I takt med att samhället slits sönder, i takt med att klassklyftorna ökar, i takt med att människor uppfattar som att de får det allt sämre, utsätts för allt mer och att de anser att deras del av kakan minskar börjar också jakten på enkla orsaksförklaringar till varför det är så. Kakan minskar för vanligt folk och därmed får fler slåss om minskade resurser. Välfärdens del av BNP har sjunkit ifrån 33 procent 2006 ned till 27 procent 2014.

Det här är fakta. Det går inte att finta bort eller börja skylla på människor. Minskningen av välfärdens del av BNP beror inte på invandringen. Det beror på en medveten politik ifrån den moderatledda alliansen. Välfärden ska minska och växlas över till den privata marknaden. Det är därför som det är viktigare att skatter sänks än att nya pengar kommer till välfärden. Ett exempel är den sänkta bolagsskatten på 16 miljarder kronor i fjol medan skolan fick nöja sig med ett par hundra miljoner kronor. Detta bryr sig inte de som är främlingsfientliga om.

Klassklyftorna ökar, ojämlikheten ökar, jobben försvinner, arbetslösheten ökar, människor far illa och allt fler människor ser och känner att samhället slits isär. Det är i denna "mylla" som Sverigedemokraterna för fram den enkla förklaringen att i grunden beror det på invandringen. Får man bara ordningen på den kommer allt att bli bra. Egentligen bryr sig inte Sverigedemokraterna om väljarna. Förklaringen som används är ett sätt att få stöd för sin politik och sitta vid makten och bestämma men de verkliga problemen struntar man i.

Vi kan Danmark som ett exempel där fel fokus har skapat problem. Under närmare ett årtionde skyllde Dansk Folkeparti och alla allt på invandrarna. Om det blev strängare lagar, mycket tuffare att komma in i Danmark och hårdare tag mot invandrarna skulle det bli guld och gröna skogar. Hur blev det? Danmark i dag står svagare rustat än någonsin att klara av den globala konkurrensen och det lågkonjunktur som nu råder. I Danmark finns de sociala problemen kvar, en för Danmark mycket hög arbetslöshetsnivå ligger kvar, en bostadsmarknad som haltar och människor som far illa. Ett Danmark där klassklyftorna finns kvar.

I och med att Danmark valde att fokusera på helt fel saker innebar det också att lösningarna blev helt fel. Något som inte har hjälpt den vanlige medborgaren utan ökat problematiken. Så ska det inte bli i Sverige. Sverigedemokraterna är fullt medvetna om detta men struntar i det. För det partiet är makten viktigast. Så pass viktig att Sverigedemokraterna hellre ser Fredrik Reinfeldt som fortsatt statsminister. 

Vi socialdemokrater ska visa på två saker. Dels hur samhället ser ut i dag och vad som är de verkliga problemen. Dels om hur vi vill lösa dessa problemen. Det sistnämnda är oerhört viktigt. Genom att visa att det finns ett klart alternativ som har fokus på de verkliga problemen kan vi få fram att vi kan bygga ett bättre och varmare Sverige. Det är dags och vi måste ta denna fight rejält.

Ola Möller skriver om att ha visioner eller dö. Peter Wolodarski skriver om att dagens politik har skapat möjligheter för Sverigedemokraterna. Peter Högberg tar upp om välfärden och dess tjänster. Martin Moberg är kritisk mot den rådande politiska strategin. Bengt Silfverstrand skriver om att än lever Håkan Juholt.

1 kommentar:

  1. Peter Nicklasson1 september 2013 18:39

    Så här beskriver du Sverige i din text ovan:
    "Klassklyftorna ökar, ojämlikheten ökar, jobben försvinner, arbetslösheten ökar, människor far illa och allt fler människor ser och känner att samhället slits isär. Det är i denna "mylla" som Sverigedemokraterna för fram den enkla förklaringen att i grunden beror det på invandringen."

    Och så här beskriver du Danmark:
    "I Danmark finns de sociala problemen kvar, en för Danmark mycket hög arbetslöshetsnivå ligger kvar, en bostadsmarknad som haltar och människor som far illa. Ett Danmark där klassklyftorna finns kvar."

    Jag blir inte klok på vem du beskyller problemen på? Moderatledda Alliansen politik, Sverigedemokraternas obefintliga beslutspåverkan i riksdagen, eller om Sveriges väg att exkludera SD från påverkan har haft annan betydelse än den danska vägen där både borgerliga som socialdemokratiska regeringar inkluderat Dansk Folkeparti?
    Om vi börjar med Alliansens politik verkar det som om det är deras fel att Sverigedemokraterna finns i riksdagen, är det så tycker du?
    Eller det är en bättre väg att välja den svenska (= läs Alliansens) väg före den danska - trots att jag nog tycker din beskrivning av de båda länderna innehåller samma brister och anklagelser (arbetslöshet hög, klyftor ökar, människor far illa, osv) - är det skillnader mellan länderna eller inte?
    Resultatet av att bredda regeringsunderlaget (och därmed få en stabilare regering), eller att vuxenmobba (dvs bete sig främlingsfientligt mot ett invandringskritiskt) parti verkar inte i realiteten medföra några skillnader för "människor far illa" oavsett.

    Slutligen, skulle en S-ledd regering efter 2014 verkligen kunna visa svenska folket hur problemen ska lösas? Vilka revolutionerande lösningar har S, V och MP kommit på i oppositionell ställning? Eller ska vi som väljare få förlita oss på att de presenteras först vid eventuell valseger?

    Off topic: Min egen poäng är att politik sällan eller aldrig kan påverka varken jobb eller ekonomi.
    Och i den mån politiken påverkar sker det oftast med negativa skador. Ungefär som att bromsa bilen då man borde gasat på, respektive gasar då man borde bromsat in...
    Politikens uppgift är istället att fördela resurserna som kommer ur jobb och ekonomi. De politiker - vänster som höger - som begripit detta har också lyckats bäst med sin politik.

    On topic igen: Du får gärna precisera dig om jag är dum nog att inte fatta vad du menar.
    Att vara dum är ingen skam, att vara vilseledd kan rättas till, men att vara enögd är nog en synd som gränsar till dumhet (?)

    SvaraRadera