lördag 30 november 2013

Ge lärarna ordentligt med stöd

I går var jag på en förelösning som hölls av Gillis Herlitz. Den handlade om kulturmöten på arbetsplatsen mellan alla de som arbetar där. Den ingick i en ledarskapsdag för kommunens chefer och politiker i presidier. En förläsning vars kärna anser jag handlade om att ta tillvara människors förmåga, ge stöttning samt att chefer ska vara förebilder. Hur bra arbetsplatsen är beror på mycket men där en dålig chef kan göra att allt går helt fel. Något som man bland annat inom skolans värld borde fundera över.

Många, många lärare kan vittna om hur roligt det är att jobba, hur utvecklande det är att jobba när det finns en rektor som ställer upp för dem, som sporrar, som uppmuntrar, som har ett tydligt ledarskap av att stå på lärarnas och utbildningens sida och som vågar ta tag i konflikter som är rättvis mot alla. Det finns otaliga rektorer runt om i landet som lever upp till detta. Tyvärr finns det de rektorer som är långt ifrån denna bild, liksom rektorernas chefer (förvaltningschefer och förvaltningsledningar). De borde lyssna extra noga på Gillis Herlitz.

Tyvärr är det så i den svenska skolan att en del lärare inte får stöd av sina rektorer. För att det ska kunna råda lugn och ro i klassrummet, att eleverna känner och upplever att de lär sig något är det läraren som ska leda det arbetet. För att kunna göra det krävs det att skolledningen backar upp lärarna och egentligen har för lärarna satt upp vilka gränser som ska gälla. Skolledningarna ska också förklara för lärarna hur det ska lösas. När det sedan kommer till kritan är det många rektorer som viker sig och läraren får själv ta smällen. Jag vet om arbetsplatser där läraren har satt gränser på rätt sätt, som ställt krav på rätt sätt men där föräldrar sedan har ringt och skällt ut rektorn efter noter. Läraren har sedan blivit nedkallad till rektorn och fått sig en avhylning. I vissa fall har rektorerna gått vidare med att utdela varningar och liknande.

En svag och dålig chef, uppbackad av en lika dålig skolledning, förstör vilken bra skola som helst. Den erosionen går snabbt men tar mycket lång tid att reparera. Det kan förklara varför läraryrket i dag har fått en låg status. Ett sätt att råda bot på detta är att cheferna som är dåliga byts ut mot de som är bra. Runt om i Sverige finns otaliga rektorer som gör ett briljant jobb. Rektorer som är omtyckta av lärarna, eleverna, övrig personal med flera. Det är rektorer som har ett tydligt ledarskap, som vågar ta konflikter, som är rättvisa och som anser att skolan är en plats för bildning. Det behövs att alla rektorer är sådana personer.

Jag tycker att ett viktigt steg i denna riktning är att för att bli rektor och ansöka om en rektorstjänst måste du först gå en rektorsutbildning och klara av den. I dag är det tvärtom. Först blir man rektor och sedan ska man gå denna utbildning. Det gör att skolor som vill rekrytera en ny rektor är rädda för att anställa exempelvis lärare som inte tidigare har arbetat som rektor men ser det som mycket spännande och har både talang och i grunden kunskaper med sig för att klara av det. På många skolor anställs istället vikarierande rektorer, som inte har rektorsutbildning men som har jobbat som lärare och fått tjänsten under en period,  istället som ordinarie rektorer. Sedan genomgår de sin utbildning. Inget fel i det men om ordningen hade varit tvärtom, det vill säga att du ska först ha genomgått en utbildning till rektor, ha rektorsexamen för att sedan kunna söka rektorstjänsterna hade kvaliteten kunnat öka och nya influenser hade kommit in per automatik. Arbetsgivarna hade vetat om vad det är för miniminivå som de hade fått.

En chef ska vara en positiv förebild. Det vill säga en rektor ska vara en förebild. Det glöms lätt bort. En rektor som inte klarar av att ta en konflikt med en föräldrar på grund av rädslan av att eleven ska försvinna och därmed skolpengen behöver fundera ett par gånger varför denna person är rektor. För om man klarar av att ta konflikten, förklara varför skolan gör på ett visst sätt och vad skolan står för kommer skolans rykte, resultat och popularitet att öka. Det är en av vägarna till att bygga en bra skola för framtiden.

Martin Moberg om en nöjd regering rörande arbetslösheten i Sverige. Ola Möller lyfter fram att folk som gör ett bra jobb får sparken.

4 kommentarer:

  1. Har kontakter inom skolan och ett stort bekymmer är att vissa problem inte törs lyftas upp pga att skolledningen då stämplas som rasister. Det kan handla om bråk i klassrummet och fula tillmälen mot företrädesvis tjejer. Eftersom journalister och politiker är så snabba med att anklaga folk för att vara rasister/främlingsfientliga så förstår jag rektorer som inte vill riskera påfäljder pga ett absurt debattklimat.

    Per Landheden,Växjö

    SvaraRadera
  2. Det som händer i skolan stannar i skolan ....

    Lärare och rektorer är ofta inte intresserade av att låta konflikter komma föräldrarna itill känna, de vill sitta still i båten som sakta sjunker.

    Sedan ska vi inte glömma att det finns många lärare som inte klarar av att vara lärare eftersom de inte kan hantera en situation som kräver att de skapar respekt. För dem hjälper det inte med regler och mål uppsatta av en rektor.

    En lärare ska vara en förebild, denne är chef i klassen och ska organisera arbetet.

    Dåliga lärare ska bort ur skolan, det är bara att inse att läraryrket inte är för alla.

    Problemen finns i alla skolformer oavsett driftsform.

    SvaraRadera
  3. Icke att förglömma den allmänna bristen på disciplin och att ungarna ska vara med och bestämma. Det finns naturligtvis en stor skillnad på vuxna och barn och därmed ska läraren vara en "diktator" som styr upp klassrummet. Fast det gör ju att många blir kränkta....

    Per Landheden

    SvaraRadera
  4. Bakom rektor finns alltid en förvaltningschef som i sin tur lyder nämndens ordförande.
    Ingen rektor kan riskera skolans ekonomi på det sättet att elever lämnar och tar med
    sig skolpengen. Då mister han jobbet. Bättre att tiga och sopa konflikter under mattan.
    På den statliga tiden finansierade staten en skolas organisation ett år i taget vilket
    gjorde skolans ekonomi oberoende av avhopp. Dessutom hade lärarna tarifflöner, dvs
    garanterat löneutfall. De behövde inte sätta glädjebetyg. Tänkvärt?

    SvaraRadera