torsdag 2 januari 2014

Ett brutet kontrakt?

Runt om i Europa har vi under flera år kunnat se hur extremhögerpartier har vuxit sig allt starkare. I efterdyningarna till finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen har detta förstärkts. Stödet ökar för partier som är främlingsfientliga och nationalistiska. Framväxten sker på grund av att väljarna anser att ett kontrakt har brutits. Ett kontrakt där väljarna väljer politiker som skapar tillväxt och större välstånd. När det inte sker söker sig väljarna någon annanstans. Det är i detta perspektiv vi ska se stödet för Sverigedemokraterna.

Nu är det så att det här kontraktet inte har brutits under de senaste åren i Europa utan det har skett under  en längre tid. Någonstans under 1970-talet när stagflationen bryter igenom i väst, speciellt Europa, och den ökande globaliseringen med nyliberalismen och kvartalskapitalismen i centrum slår igenom på fullt allvar börjar kontraktet brytas. Det sker över hela fältet.

I takt med att nyliberalismen och globaliseringen växte sig allt starkare bröts kontraktet sönder och samman. Människor började känna och uppleva att samhället och därmed politikerna i de etablerade partierna inte brydde sig om dem så mycket. Arbetarklassen såg detta först och har sakta men säkert reagerat mot detta i form av att ge andra partier sitt stöd. Sedan har medelklassen följt med. Ett stöd som i grunden handlar om att skaka om de etablerade partierna så att de förändrar sin politik,

Problemet med det är att de etablerade partierna inte har förstått budskapet. Det handlar inte om att rasismen och främlingsfientligheten ska öka och är drivkraften. Istället vill väljarna se ett nytt kontrakt upprättas mellan politikerna i de etablerade partierna och dem själva. Ett kontrakt där väljarna ger politikerna stöd i utbyte mot välstånd som kommer alla till del.

Den politik som har varit härskande har inte haft som mål att fördela välståndet så det kommer alla till del. Istället har det mesta gått till de som redan har mest medan de flesta andra har fått mindre. De som har fått minst eller rent av blivit av med resurser är de fattigaste i våra länder. Folk är trötta på denna politik och vill se och ha något nytt.

Det är därmed dags att åter igen upprätta kontraktet mellan politiker och väljare. Det handlar om att skapa och fördela välståndet på ett nytt sätt. Det behövs därmed ett nytt politiskt tänkande som sätter människan i centrum och inte systemen. Välstånd behöver skapas och detta välstånd behöver komma alla till del. Tiden är inne att upprätta detta kontrakt.

Martin Moberg tar upp om ett brutet kontrakt där regeringen jagar sjuka och arbetslösa. Bengt Silfverstrand tar upp att regeringen göder riskkapitaliserna. Joakim Jonsson frågar sig om SVT och TV4 fyller någon funktion i valet. Ny podcast ute om den skånska s-scenen. Katarina Bredberg om supervalåret.

1 kommentar:

  1. Visst, Roger. Kontraktet är brutet. I sådana tider gäller det att satsa på sig själv och de sina. Politikerkarriären kan då vara lockande. 60 000 kronor i månaden och dubbelt så mycket för den som drar vinstlotten och får en plats i EU-parlamentet. Något egentligt folklig mandat kan man knappast säga att politikerna längre har dock. Fast jag tror inte särskilt många politiker gråter hela vägen till banken för det....

    // Jan

    SvaraRadera