tisdag 25 februari 2014

Alliansen sviker Sverige som kunskapsnation

Jag är mycket besviken över hur Fredrik Reinfeldt och hans allians har hanterat svensk skola. Den skolpolitik som regeringen har skrutit över att den har bedrivit har svikit landets barn, ungdomar och lärare. En elevs bakgrund spelar åter igen roll för hur det ska gå för den i skolan och sedan i vuxen ålder. Skolan sorterar eleverna. Sverige tappar som kunskapsnation. Skolresultaten faller. Pisa-chocken har slagit till med full kraft. Arbetsgivarna för fram hur svårt de har att finna nya medarbetare med rätt kompetens, svenska lärares status och lönenivåer samt arbetsmiljö har försämrats, elevernas arbetsmiljö är också sämre. Antalet platser på högskola/universitet skärs ned med 17 000 platser. Det här måste få ett slut. Jag tänker ta striden för att Sverige ska bli en kunskapsnation i världsklass.

I dag skriver Aftonbladets Karin Pettersson om att det behövs satsas på att Sverige blir en kunskapsnation av rang igen. Ett av de stora politiska projekt som socialdemokraterna skulle kunna driva enligt henne är att upprätta och utveckla Sverige som kunskapsnation igen.

Jag har själv skrivit om detta i ett flertal blogginlägg. Socialdemokraterna lägger skarpa förslag i denna riktning med satsning på fler lärare i lägre åldrar, läxhjälp i skolan, obligatoriskt gymnasium för alla och liknande.

Jag anser att satsningen på att Sverige ska bli en kunskaps- och bildningsnation igen är ett bra politiskt projekt att arbeta med. För den enskilde personen blir det en enorm vinst både i nutid och framtid om den får förstklassig utbildning. Det gör att en rad möjligheter öppnar sig samtidigt som utmaningar kan mötas ur en styrkeposition. Socialdemokratisk skol- och utbildningspolitik bygger på att skolan ska ge alla människor lika möjligheter. En elevs bakgrund ska inte avgöra dennes framtid. Skolan ska förhindra detta samtidigt som den ska ge helt nya verktyg som gör att eleverna kan bygga och forma sin egen framtid.

Förra gången Sverige var i en djup kris och där människor slogs ut från arbetsmarknaden satsades det på ett stort kunskapslyft. Det hjälpte många, många människor till att finna nya vägar i livet som gjorde det möjligt för dem att förverkliga sina drömmar om det goda livet. Svenskt näringsliv fick också tillgång till nya företag, startade av människor som hade genomgått kunskapslyftet och fick ny tro på framtiden.

Vi behöver i dag satsa på ett nytt kunskapslyft men ett större och bredare sådant. Utbildningen är nyckeln till framtiden. I dag går det att se i USA men definitivt i Sverige hur allt fler av de nya jobben som skapas kräver en eftergymnasial utbildning. Allt fler av jobben kräver djupare yrkeskunskaper. Utbildningsmängden i jobben ökar. De personer som har lägre utbildning slås ut ifrån arbetsmarknaden och hamnar i långtidsarbetslöshet.

Det är därför som det är helt oacceptabelt att Sverige tappar som kunskapsnation. Det slår mot enskilda människor men också lokalsamhället och hela Sveriges ekonomi. Vi har i dag elever som hoppar av grundskolan, som inte lär sig räkna, läsa, skriva, som hamnar efter. Vi har i dag elever som hoppas av gymnasiet. Det är inget nytt men det måste bli ett slut på detta nu en gång för alla. Elevers bakgrund slår igenom i skolan och skolan har blivit en plats där våra barn sorteras in i olika fack. Skolsegregationen är här igen. Nu får det vara slut på detta.

Centerpartiet är under press. Jimmy Åkesson i blåsväder. Calle Fridén i en analys. En film om Reinfeldts Sverige. Martin Moberg skriver om att Anders Borg pratar om höjd skatt men det blir sänkt skatt istället. Ola Möller om att det sönder framför våra ögon.

1 kommentar:

  1. Nu har centern publicerat en rapport som beskriver ungdomsjobb som riskerar att försvinna om rabatten på arbetsgivaravgiften tas bort. Men jag har inte hört något om vilka jobb som försvinner. Jag anser faktiskt att vi skulle få ett bättre Sverige om vissa jobb försvann. Jag tänker då på telefonförsäljare, hemgalassförsäljare, reklamutdelare, bondfångarna i våra gallerior som säljer svindyra telefonabonnemang som folk inte behöver eller lotter som egentligen är långvariga abonnemang och slutligen skräpmatsförsäljare är några expemel på sådana jobb som jag anser Sverige skulle klara sig utan.
    Sedan måste vi tänka på de som har de aktuella ungdomsjobben. Varför arbetar de egentligen med det de gör? Skulle inte deras liv bli bättre om de fick utbilda sig för framtiden?
    Sedan finns det säkerligen många jobb som behövs, exempelvis inom vården, men dessa fall har säkerligen arbetsgivarna råd att betala fulla avgifter för sina anställda.
    När det då gäller dessa ungdomar och deras behov av utbildning så anser jag att arbetslösa ungdomar som fyllt 18 år och inte har avgångsbetyg från grundskolan skall erbjudas att studera med fulla A-kasseförmåner och att deras ersättningsperiod inte skall börja räknas förrän de erhållit full grundskolekompetens, förutsatt att de studerar aktivt. Motsvarande bör gälla för arbetslösa ungdomar som fyllt 23 år och som saknar gymnasiekompetens. Åldersgränserna kan naturligtvis sättas olika, men jag hoppas att de sätts så att de hjälper de ungdomar som hamnat på efterkälken men inte lockar andra ungdomar till att vänta med att utbilda sig.
    Är det någon som kan tänka sig att fråga Annie Löv om hur hon ser på framtiden för våra telefonförsäljare eller reklamutdelare?
    Och hur ser framtiden ut för våra pensionärer om de skall försörjas av reklamutdelare eller telefonförsäljare?
    Sedan har jag läst att det kommit ett förslag om att det skall vara attraktivare att fast anställa personal. Jag stöder detta förslag fullt ut och jag hoppas att det läggs avgifter på företag som hyr in personal till arbetsuppgifter som normalt ingår i företagets verksamhet. Jag kan tänka mig att både uthyrningsföretaget och de som hyr var för sig betalar arbetsgivaravgift för den inhyrde. Utomlands skiljer de på konsulter och kontractors. Konsulter är specialister som engageras för en speciell uppgift, det kan vara ÅF eller Accenture. Kontractors är personal som är anställda genom externa bolag för att sedan engageras för att ingå i den hyrande företagets normala verksamhet. Konsulter tillför ju värde som de som hyr in konsuletrna inte själva kan skapa medan kontractors bara är normal personalförstärkning. Därför anser jag att kontractors skall ges samma trygghet som det hyrande företagets egen personal, deras anställningstid som kontractor skall tillgodoräknas vid nedskärningar och de skall ha rätt till avgångsvederla och andra förmåner som fast anställda har. Slutligen bör de företag som hyr in personal har fullt arbetsgivaransvar de iunhyrda och garantera deras löner och förmåner. Om inhyrningsföretaget är ojust mot sin personal är det säkerligen lättare för det inhyrande företaget att komma till rätta med ojustheter än det är för det ojusta företagets personal. Jag anser att vi måste ha huvudarbetsgivaransvar fullt ut!

    SvaraRadera