torsdag 6 mars 2014

Det är förkastligt att kvinnor har det sämre på arbetsmarknaden

Den svenska arbetsmarknaden är i dag en tuffare plats än tidigare. Varje dag utsätts löntagare för press att arbeta snabbare och snabbare från arbetsgivare och anonyma ägare. Allt för att vinsterna ska upp och pengarna delas ut till ägarna. Bemanningsföretagen blir fler och större och därmed blir också de osäkra anställningarna fler och fler. Visstidsanställningarna ökar och många, många i vårt land står varje dag på inringning som timanställda. Stressen ökar, anställda ska alltid vara tillgängliga för arbetsgivaren. Inom många branscher fortsätter deltid att vara norm och lönerna hålls nere. Attackerna fortsätter på arbetsrätten med flummiga uttalanden om att det ska bli lättare att anställa. Jag anser att nu får det vara nog med detta.

I en artikel i gårdagens Dagens Industri, tyvärr en mycket liten artikel, står det att läsa att LO-kvinnorna halkar efter. LO:s nya jämställdhetsbarometer visar att kvinnor inom LO-yrken tjänar cirka 6 000 kronor mindre i månaden än vad deras manliga kollegor gör, 72 000 kronor om året. För kvinnor inom tjänsteyrken är det cirka 9 000 kronor, 81 000 kronor om året. För hela arbetsmarknaden handlar det om 4500 kronor i månaden, 54 000 kronor om året.

Det här är något som är helt förkastligt anser jag. Det får vara slut på snack och dags för verkstad, och det på bred front. Det är kvinnorna som får dra det tyngsta lasset på svensk arbetsmarknad. Många arbetar inom låglöneyrken som undersköterskor, barnskötare, lokalvårdare, matbespisningspersonal, butikspersonal och anställda inom hotell och restaurang (detta borde McDonalds med flera åtgärda först istället för att skriva insändare i lokaltidningar och beklaga sig över att restaurangmomsen ska återställas), sjuksköterskor av alla de slag, vårdpersonal med flera. De har också anställningar som bygger på deltid och visstidsanställningar. Många är också timvikarier. Inom tjänstemannayrken arbetar också fler kvinnor deltid än vad männen gör. 

Det behövs en förändring till det bättre. Här är fyra förslag:

1: Heltid en rättighet, deltid en möjlighet. Alla anställningar som erbjuds ska ha heltid i botten. Sedan ska det vara upp till den anställde och arbetsgivaren att komma överens om deltid om det är så att den som är anställd önskar det.

2: Tillsvidareanställning i botten. Alla anställningar borde vara tillsvidareanställningar/andelen tillsvidareanställningar ska öka. En tillsvidareanställning skapar trygghet för den anställde som kan börja planera sitt liv och få tillgång till fler möjligheter i livet. Det får vara slut på visstidsanställningar, som i grunden bygger på gamla arbetstidsmodeller som inte håller i dagens moderna samhälle.

3: Höj lönerna. Det är dags att stoppa lönesänkarpolitiken och se till så att löntagare får ta allt större del av vinsterna och överskott. Lönerna behöver höjas som gör att människor faktiskt kan leva på sitt arbete. Sänka skatten handlar om att pressa ned lönerna och visar att dagens system inte är rätt.

4: Investera i förbättrad arbetsmiljö. Varje dag skadar sig många som är anställda på sina arbetsplatser. Varje månad är det någon/några anställda som får sätta livet till. Det är oacceptabelt. Arbetsmiljön måste förbättras, oavsett om det handlar om den fysiska och/eller den psykosociala. Stress är en av de orsaker som gör att arbetsmiljön försämras. Här behövs förändringar som gör att människor faktiskt slipper bränna ut sig, slipper skada sig och slipper sätta livet till.

Det här är fyra områden som jag anser att vi nu måste förverkliga på bred front. Det handlar både om att arbetsmarknadens parter ska göra sitt som att politiker ska göra sitt. Tillsammans kan vi åstadkomma förändringar. Kvinnorna har alldeles för länge fått dra det stora lasset och offrat sin framtid på arbetsmarknaden. Nu får det vara slut. Vad väntar vi på?

Martin Moberg om den ojämnställda arbetsmarknaden. Palmekommissionen har en del intressanta förslag. Göran Johansson om ökade inkomstskillnader. Leinesblogg skriver om nedmonteringen av arbetsrätten. LO. Tidningen Arbetet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar