lördag 8 mars 2014

Det blir massflykt från alliansen

Det är lite mer än sex månader kvar till valet i september. Alliansen är hårt pressat och har fått en tydlig stämpel på sig. Alliansen är trött och har inget nytt att komma med. Alliansen står inte längre för framtiden. Det står allt mer klart för alla, även inne i partierna. Efter valet kan det mycket väl bli så att de fyra allianspartierna kommer att få se en massflykt av politiker och tjänstemän från dem. Redan nu slipas nog kraven på avgång på partiledarna och andra ledande i respektive parti.

I dag kan vi läsa om Folkpartiet i Expressen. Ett parti som fram till Pisa-chocken ganska obesvärat surfat runt i media utan kritisk granskning, trots att partiet minskar i opinionsmätningarna. Fokus har legat på Centerpartier och kristdemokraterna men nu börjar allt mer ljus landa på Folkpartiet. Det verkar röra sig i partiet där det finns ett missnöje med Jan Björklund. Socialliberalerna har under mandatperioden lämna Folkpartiet och kommer att fortsätta att göra det med den kravpolitik som han och hans kompisar bedriver.

Det är en osynlig lag i alla partier att man ska hålla ihop. Speciellt viktigt blir det i valtider. I år kan det mycket väl bli så att det blir inbördes strider i de olika allianspartierna inför och i valrörelsen. Allt beror på hur partierna ligger till i opinionsmätningarna. Ligger partierna under spärren eller närmar sig den med raska steg kan det mycket väl bli så att missnöjet pyser ut i media och till allmänheten. Har det väl börjat så fortsätter det med oförminskad styrka.

Det är stor oro inom alliansen. Man är orolig för hur det ska gå. Alliansen har inga nya idéer och framtidsvisioner. Väljarna ser det och det gör man i regeringspartierna också. Klart att det hoppas på en vändning liknande den som skedde 2010 men det är mycket som skiljer. Alliansen är i kris och det kommer att bli mer tydligt allt eftersom. I kulisserna håller man på att förbereda förändringar. Frågan är när dessa slår ut i full blom.

Joakim Jonsson funderar över om folkpartisterna tröttnat nu. Peter Johansson om att stötta Kommunals kamp för jämställda löner.

1 kommentar:

  1. Frågan är hur länge tålamodet finns inom Socialdemokratin och med Löfvén , Andersson? Det är ett faktum att S inte lyfter trots alla dissningar av alliansens politik.
    Även du pratar om det rödgröna blocket som om inte styrkeförhållandet betydde något. Jag tänker inte lägga rösten på de rödgröna om vänsterpartiet fortsätter att öka. För det innebär att V kommer att ställa krav, både på ministerposter och en vänsterpolitik. Ju starkare vänstern blir ju fler mittenväljare, som tänkte rösta S, ju mer sannolikt är att de stannar i alliansblocket.

    Det är lätt att kritisera alliansen för inga vsioner och ideer. Men S har ju dom...men varför går inte väljarna dit?

    Opinionsläget idag är enbart en protest mot alliansens förda politik inte på att S är det självklara alternativet. Sanningen är att den politiska kartan håller på att ritas om, S- bloggare som du kan vara blind aför det, men det är ett faktum. S ligger i den senaste Demoskop på låga 32.7...och det innan valrörelsen ens har börjat. Det har varit en massmedial kanonad mot alliansen och dess förda politik. Det borde ha resulterat i masshopp till S, men det gör det inte. För flertalet är S inte alternativet, för i dess ambition att lägga sig nära M, så försvinner tydligheten.

    Tala om framtiden, skriver du, det gör S, problemet är bara att framtiden är till förvillelse lika med alliansens framtidsvision.

    It aint over until the fat lady sings..... och så är det. M kanske sjunker och C och Kd ramlar ur, i och för sig osannolikt, men betyder det att alliansen lämnar in? Nej, det behlver det inte göra.

    Var ligger felet? I socialdemokraternas politik. Det räcker inte med att kalla sig framtidspartiet, det måste finnas någon form av nytänkande om framtiden.

    //Micke

    SvaraRadera