lördag 22 mars 2014

Var är engagemanget mot ungdomsarbetslösheten?

I dag ligger arbetslösheten på 8,1 procent i Sverige. Det är en mycket hög siffra och det råder därmed massarbetslöshet. I Stockholm saknar tusentals unga sysselsättning. I Skåne ligger arbetslösheten på 10,6 procent och stigande. Ungdomsarbetslösheten ligger på 23,6 procent i Sverige. I Skåne ligger den på 20,1 procent. Det här pratas det inte mycket om men det är en realitet som påverkar samhället och den enskilde själv. Det är dags att ta massarbetslösheten på allvar i Sverige.

Sverige måste ta ungdomsarbetslösheten på allvar nu, istället för att klaga över att missta något som inte fungerar i helhetsperspektivet såsom alliansen nu gör tillsammans med arbetsgivarorganisationerna inom restaurangbranschen som sker över hela landet, och därmed tillsammans med arbetsgivarna. Där har man nu tagit politisk ställning. 2007 var ungdomsarbetslösheten på sin lägsta nivå. Då var den på 17,2 procent. Sedan dess pendlar den kring 20 procent. Sedan 2010 ligger ungdomsarbetslösheten över 20 procent, närmare 23 procent. Detta är kalla siffror som visar att branschstödet fungerar inte i sin helhet. Arbetsgivare anställer för att man har en omsättning och därmed utrymme för att anställa. Detta i respekt för den som ska arbeta hos en. Ingen arbetsgivare har fler anställda än vad som krävs. Finns det arbetsgivare som har 10 ungdomar anställda för att de är "billiga" när det bara finns arbete för 5? I helhetsperspektivet ser vi att ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast och att det som har gjorts från regeringen fungerar inte.

Ungdomsarbetslösheten måste lösas på bred front. Jag vill se följande saker ske med ursprung i massiv utbildningssatsning (kommer att i senare blogginlägg beröra andra områden):

1: Massiv utbildningssatsning inom reguljär grundutbildning: Av alla de som går på gymnasiet är det bara 68,1 procent som går ut denna nivå med slutbetyg. Hela 19,9 procent hoppar helt av gymnasiet medan 10 procent saknar full behörighet när de lämnar gymnasiet. I årskurs tre hoppar 12,1 procent av gymnasiet. Dessa 29,9 procent har därmed försämrade möjligheter på arbetsmarknaden. Till detta ska vi lägga att 23,1 procent saknar behörighet till gymnasiet. Det handlar om 12 000 unga. aldrig börjar på gymnasiet. De har på sin höjd grundskola med sig. Deras tid i arbetslöshet blir allt längre och får de arbete är dessa unga de första som blir arbetslösa igen.

För att råda bot på detta krävs det först och främst att alla ungdomar blir behöriga till gymnasiet. Samtidigt med detta ska alla som börjar gymnasiet också gå klart det och gå ut med godkända betyg, slutbetyg. Det bästa är att göra gymnasieskolan obligatorisk.

De unga som redan har gått ur gymnasiet eller aldrig börjat ska få en gymnasiegaranti. Med andra ord att de ska få läsa in gymnasieskolan och få ett slutbetyg.

2: Införandet av nytt lärlingssystem: Det är mycket viktigt att införa ett ordentligt lärlingssystem. Tyskland är här en förebild. Vi behöver ha ett lärlingssystem för både ungdomar och vuxna där utbildningen är placerad på arbetsplatser och någon gång i veckan i skolan. De som gör detta ska också ha lön.

3: Utveckla arbetsmarknadsutbildningarna: Arbetsmarknadsutbildningar är ett bra sätt att få ny kompetens samt utöka den kompetensen man har. Kortare utbildningar, men även längre, rustar den enskilde och ökar dennes möjlighet till arbete. Här krävs dock också aktiv matchning från den som har hand om utbildningen och Arbetsförmedlingen för att på det sättet hjälpa personen ut i ett arbete. Många utbildningar borde också förläggas direkt hos en arbetsgivare som är beredd att anställa en arbetslös.

4: Ge Arbetsförmedlingen möjlighet att köpa utbildningar till den enskilde: Det finns många arbetsförmedlare som kan vittna om att hade de bara fått köpa utbildningsplatser till sina arbetslösa hade de fått utbildning och sedan varit ute i arbete. Det är mycket viktigt att detta steg tas.

5: Bygg ut yrkesskolor, yrkeshögskolor, högskolan/universiteten med fler platser: Om Sverige ska kunna möta den globala konkurrensen samtidigt som vi ökar möjligheterna för människor att vara kvar i arbete behöver vi fler personer med högre utbildning, liksom fler som yrkesutbildar sig i vuxen ålder. Arbetslivet är inte längre knutit till att man har ett yrke genom hela livet. Nu handlar det om att kunna byta arbetsplatser och yrkesinriktningar under hela livet. Fler platser ökar dessa möjligheter. Andra länder storsatsar på högre utbildning. De har insett att framtiden kräver mer kunskaper, speciellt om man ska kunna skapa nya jobb.

Socialdemokraternas lösning på arbetslösheten bygger på tre ben. Det handlar om utbildningsinsatser, satsningar på innovation samt stimulera ekonomin så att fler jobb skapas på det sättet. Mot det står alliansens tro på att sänkta skatter och försämringar av socialförsäkringarna ska göra att fler får arbete. Alliansens idé har nu prövats sedan 2007 och visar sig inte fungera. Det är därmed dags för en förändring och ett nytt tänkande.

Ola Möller skriver om det goda danska exemplet. Martin Moberg om att det är dags att göra slut på utförsäkringslinjen. Peter Högberg om statistik och sjuka.

3 kommentarer:

  1. Du får gärna utveckla en punkt, nämligen ge arbetsförmedlingen möjlighet att köpa uytbildning till den enskilde.....hur menar du

    Mvh

    Micke

    SvaraRadera
    Svar
    1. I dag sker allting utifrån centralt upphandlade utbildningar som är tänkt att passa alla och ska inrikta sig mot vissa branscher som är i behov av nya medarbetare. Om en handläggare på Af kan själv köpa en utbildning till en av sina sökande ökar möjligheten för den att få ett arbete tack vare detta. Det gör att fler får kompetenshöjning eller ett helt nytt yrke. Deras tid i arbetslöshet minskar samtidigt som det kan förhindra att personen återvänder till arbetslöshet längre fram. Det kan göra så att personen aldrig mer behöver bli arbetslös.

      Radera
  2. Visst måste vi ha utbildningar som hjälper folk in på arbetsmarknaden, hjälper de som riskerar att bli arbetslösa att stanna kvar på arbetsmarknaden och hjälper de som blivit arbetslösa att bli anställningsbara.

    Jag tycker att arbetslösa ungdomar över viss ålder att skaffa sig grundskola respektive gymnasiekompetens med A-kasseförmåner om de saknar slutbetyg från dessa utbildningar. Åldersgränserna för detta bör sättas så att det inte lockar elever att avstå från att klara den "normala" skolgången. Troligen skulle vi ha färre utan slutbetyg om högstadiet och gymnasiet kunde vara både tre och fyrårigt.

    Jag tror inte att AFs köp av utbildningsplatser är den enda lösningen. Troligen kan ett mera flexibelt utbildningsväsen göra stor nytta för samhället. Men hur skall detta kunna ske när vår utbildning är så rigitt organiserad? Man kan bara söka till universitet och högskolor två gånger om året och kvalificerade (C- och D-nivå) kurser ges ofta bara på dagtid. Gymnasieskolorna tar bara in elever till höstterminen. Detta gör det inte lättare för äldre som behöver ny kunskap. Vårt utbildningsväsen måste ha flexibla rutiner för att ta in de som behöver bygga på sin utbildning så att de inte behöver vänta till nästa stora antagning.

    AF måste ha resurser att hjälpa folk vidare innan de hamnar i arbetslöshet eller riskerar att fastna i arbetslöshet. De som riskerar bli arbetslösa måste med kort varsel kunna vidareutbilda sig. Detta kan ske på kvällstid, under helger eller på distans. Men då krävs att det finns utbildning tillgänglig. Liknande gäller för de som blivit arbetslösa men de kan ju även studera på dagtid. Varför kan inte arbetslösa akademiker med exempelvis minst tio år på arbetsmarknaden efter examen få studera på fulltid med A-kassa, förutsatt att de är aktiva arbetssökare och att utbildningen bygger på den arbetslöses tidigare utbildning eller arbetslivserfarenhet? Liknande borde gälla för andra grupper som riskerar bli eller är arbetslösa.

    SvaraRadera