söndag 6 april 2014

Låtsas att det regnar?

Runt om i Sverige har de dykt upp. I vissa städer och landsdelar har de varit en längre tid, i vissa är de nya. De möts med allt ifrån omtanke till hat. Människor stödjer dem eller skyndar förbi och låtsas som att det regnar. Jag pratar om tiggarna. Människor som försöker försörja sig själva och sina familjer. Människor som vi inte längre kan blunda för. De finns här och därmed också något vi måste fundera på hur vi ska göra.

Tiggare har funnits i vårt land i alla tider. Vi har haft tiggare och uteliggare. Människor som har hamnat i underklassen och där fredagsmys är lika stort avstånd till som vi har till Andromedagalaxen på cirka 2,5 miljoner ljus år bort. De har varit så kallat osynliga för de flesta men nu när människor från andra länder kommer hit syns de i gatubilden på ett helt annat sätt än tidigare. Helt plötsligt syns de och människor reagerar negativt.

Tiggare är en realitet och är en reaktion på ett samhälle som inte skapar chanser, som inte välkomnar utan stöter bort och gör främlingar av sina egna medborgare. När människor är fattiga föds en desperation som leder dem bort till andra länder. En situation som inte är enkel utan en utmaning för dem. Det här är något som hela EU måste ta tag i. Åtgärder behövs sättas in gentemot de områden i Europa där fattigdomen är utbredd. EU har ett gemensamt ansvar för att se till så att människor inte ska behöva leva i fattigdom. Vad för nytta har vi av att miljoner öses över rika jordägare när andra människor lever i misär och fattigdom?

Det behövs åtgärder på både kort som längre sikt. Även om vi är många som ger dem våra växelpengar behövs det insatser för att hjälpa dem. Frågorna som hopar sig är vad kan vi göra i Sverige. I EU? Vad kan deras hemländer göra? Kan organisationer göra något? Kan vi göra något via biståndet?  Det brådskar för i takt med att tiggarna blir fler växer också människors ilska över att de är här. En ilska som är missriktad då den borde riktas mot den politik och syn på människor som tvingar andra att leva i fattigdom utan möjlighet att ta sig därifrån. För en sak är säker. Vi kan inte gå runt och låtsas att det regnar var gång vi ser en tiggare. Det handlar om medmänsklighet, Det kan faktiskt vara vi själva som är där nästa gång.

Soran Ismail om att vi har blivit härdade mot "vanliga tiggare". Martin Moberg skriver också om de utsattas situation. Johan Westerholm skriver om tiggarnas situation och hans egna tankar om detta. Peter Högberg utifrån ett Vimmerbyperspektiv. Kulturbloggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar