torsdag 29 maj 2014

Utan ett jämlikt samhälle är vi alla fast i ekorrhjulet

Jag är mycket orolig för det Sverige vi har i dag. Ett land där klassklyftorna ökar, ojämlikheten breder ut sig och där massarbetslösheten har bitit sig fast där allt fler hamnar allt längre ifrån att bli anställda. Där skolresultaten faller, sjukvården går på knäna och äldreomsorgen behöver mer stöd och hjälp. Sjuka har en svår situation och där fattigpensionärerna blir fler. Fattigdomen har etablerat sig och vill inte försvinna. Marknaden breder ut sig och fler får svårare att klara sig. Klimatet mellan människor blir allt tuffare. Kvinnor är fortfarande fast i deltider,  har lägre löner och dubbelarbetar. Bostadsbristen är utbredd och kollektivtrafiken fungerar inte som den borde. Rasismen och att se ned på andra människor ökar. Miljön och klimatet försämras. Människor kan inte bygga sig en egen framtid. Landet har inte blivit mer jämlikt och jämställt. Slutsatsen är enkel. Det är dags för förändring.

Problemen finns där. Till skillnad från moderaterna och alliansen duckar vi socialdemokrater inte för dessa utan vi vill lösa dem på bästa sätt. Grunden i detta handlar om att vi åter måste bygga det jämlika samhället. Ett stöttande samhälle där alla får chanser att kunna finna sina vägar in i framtiden och forma den själv, oavsett var i livet vi befinner oss.

I dag lever vi i ett ojämlikt samhälle där klyftorna ökar. De som är rika drar ifrån medan de fattigaste får det sämre. Arbetarklassen och medelklassen drabbas av detta. Även om moderaterna försöker locka med de sänkta skatterna är båda klasserna hårt ansatta av hur verkligheten ser ut. Oron för morgondagen har ökat och det kan många vittna om. Oron över om rätt förskola och skola har valts. Oro över om ens föräldrar och/eller mor-farföräldrar har en bra äldreomsorg. Oro över om sjukvården kommer att klarar av att erbjuda sjukvård när den behövs. Oro över om jobbet finns kvar. Oro över att vara kvar i arbetslöshet. Oro över att inte få ekonomin att gå ihop om man är arbetssökande eller sjuk. Oro över att inte få lov att läka i rätt takt utan slungas ut ur sjukförsäkringen på grund av påhitt med vissa datum. Oro över att inte få en bostad. Oro för att inte kunna klara av skolan eller studera vidare.

Allt detta och mer är en del av det ojämlika samhället. Oron är något som är tänkt ska sätta fart på människor. De lämnas ut till en marknad där de får klara sig själva. I det ojämlika samhället är det naturligt att vissa människor ska ha det sämre och som får bära de stora kostnaderna i sitt liv och för samhället. I ett ojämlikt samhälle är det bara vissa som klarar sig och kan ta sig fram i livet. De är få. Alla vi andra får kämpa hårt bara för att få vardagen att gå ihop.

Så här kan vi inte ha det längre. Valet i september till riksdagen handlar om vilket Sverige som du vill att du, din familj, släkt och vänner ska leva i. Det handlar om framtiden. Antingen fortsätter landet på den väg den nu befinner sig på. Vart den vägen går vet vi alla. Eller så byter vi färdriktning och bygger upp ett jämlikt samhälle där du får tillgång till en rad olika vägar som alla går in i framtiden. En framtid där du själv väljer de möjligheter du vill använda dig av för att bygga den som du vill ha den. Ett jämlikt och stöttande samhälle. Det vill jag och socialdemokraterna bygga.

Martin Moberg frågar om fattigvården ska införas igen. Aftonbladet lyfter upp att skolan ska vara avgiftsfri och att aldrig underskatta väljarna

3 kommentarer:

  1. Kan du precisera hur det ska gå till rent praktiskt utan att Löfven bryter sina vallöften och genomför omfattande skattehöjningar?

    SvaraRadera
  2. Det går att bygga utifrån att förbättra skolan och arbetsmarknadspolitiken. Det går att göra som vi föreslår nu, att omfördela inom budgeten.

    SvaraRadera
  3. Men en del positivt har ju kommit, nu kan vi ju ha RUT-bartenders hemma. :-) Precis vad Sverige behöver! *lite ironi*

    SvaraRadera