lördag 21 juni 2014

Vi måste satsa på arbetskraften

Något håller på att gå sönder i Sverige. Det är något som vi alla märker. Vi ser det runt omkring oss. Försämrad infrastruktur och kollektivtrafik, skandalerna inom äldreomsorgen, en sjukvård som går på knäna och där vårdskandaler avlöser varandra, ambulansverksamhet som ställer många frågor, fritids som har allt större barngrupper, en skola som via Pisa-rapporten visar på allvarliga problem, skolsegreringen ökar, en massarbetslöshet som har bitit sig fast på hög nivå och slår ut människor skoningslöst, stor andel ungdomar som aldrig har arbetat eller studerat vidare, antalet ungdomar som går ur grundskolan eller gymnasiet utan godkända betyg ligger kvar på en hög nivå, antalet person som tvingas ha socialbidrag är högt, människor slås ut ifrån försäkringssystemen eller hindras från att komma in i dem samtidigt som ojämlikheten ökar allt mer. Ska det vara så här?

Ojämlikheten ökar i Sverige. Det är en utveckling som måste stoppas. Vi drabbas alla negativt av det på ett eller annat sätt. För att det ska ske en förändring behövs en annan politik där en av de viktigaste pelarna handlar om att satsa på arbetskraften (som vi alla är en del av) igen.

En välutbildad arbetskraft med tillgång till en bra välfärd, ett stöttande samhälle med omfördelning mellan grupper av människor och ett demokratiskt arbetsliv skapar en positiv dynamik i samhället. Det gör att jämlikheten ökar och alla blir vinnare. Det finns gott om statistik och forskning som visar att jämlika samhällen mår och fungerar bättre.

Tiden mellan slutet av andra världskriget fram till mitten av 1970-talet var en tid då ojämlikheten minskade. Det gällde inte bara i Sverige utan i stora delar av västvärlden, däribland USA. Samhället valde att investera i sina medborgare via att ständigt förbättra utbildningen, satsa på utbyggd välfärd i form av äldreomsorg, sjukvård, försäkringssystem med mera. Människor fick det tryggare och via sina jobb fick se hur lönen ökade. Det gjorde att konsumtionen satte fart. Det i sin tur ledde till att arbetsgivare anställde människor. Det i sin tur gjorde att samhället fick in mer pengar och kunde omfördela dessa för att minska på ojämlikheten, satsa på utbildning, utbyggd välfärd och vara stöttande och ge människor nya möjligheter. Efter det så blev det tvärtom, vars resultat vi ser i dag.

Vi måste skapa en ny sådan god cirkel. För att det ska ske behövs det en ny regering som väljer att investera i människor och ett samhälle igen som fungerar. Det går inte att fortsätta med den politik som vi har i dag. Istället är det dags för förändring.

Jag kommer nu i ett antal blogginlägg med start i dag diskutera hur vi ska kunna skapa goda cirklar igen och därmed bygga ett jämlikt och jämställt samhälle som alla blir vinnare i. När det handlar om arbetskraften handlar det inte bara om de som arbetar. Det handlar om oss alla, oavsett var i livet vi befinner oss, råkat ut för, är med mera. Det handlar om familjer till de som arbetar, släktingar och vänner. Det handlar om de som är arbetslösa och/eller är sjuka. Det är en helhet.

Martin Moberg skriver om hur fel regeringen har om visstidsanställningar. Mario Matteoni skriver ett öppet brev till äldrevården. Bengt Silfverstrand tar upp om girighet och livegenskap.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar