tisdag 15 juli 2014

När välfärdens anställda går på knäna drabbas alla

Regeringen driver tillsammans med Svenskt Näringsliv och sina kompisar i Sveriges Kommuner och landsting (SKL) att välfärden har fått allt mer resurser. Därmed ska välfärden inte vara hotad. Vi andra som ser verkligheten kan se att det inte stämmer. Närmare 100 000 anställda i välfärden samtidigt som de som är kvar slits ut, stressar och är tröttkörda. När välfärdens anställda går på knäna drabbas alla.

Trots regeringens marknadsföring är det fakta att i dag är det 50 000 personer färre som jobbar inom välfärden än 1990 samtidigt som befolkningsmängden i vårt land har ökat. Färre välfärdsanställda ska ta hand om allt fler. Om sysselsatta i kommunsektorn i andel av alla sysselsatta skulle vara på samma nivå som 1990 visar det sig att det saknas 100 000 anställda. Det säger en hel del. Det saknas med andra ord 100 000 välfärdsanställda i dag 2014.

De som drabbas av detta är alla som jobbar inom välfärdssektorn. Framför allt kvinnorna, som jobbar mest inom denna sektor. De ska göra flera personers arbete samtidigt som de servar allt fler människor till en lön som är för låg och en arbetsmiljö som sliter ut, skapar stress, som leder till skador och försämring. Många är tröttkörda. Många tvingas arbeta deltid med delade turer som följd vilket leder till långa arbetsdagar.

Samtidigt drabbas alla som är i behov av välfärdens tjänster. Det är ingen nyhet att äldre isoleras i sina hem. De får hemtjänst men hemtjänstpersonalen är hårt pressad av system och att det ska sparas pengar överallt. Det är snabbt in och snabbt ut igen. Äldre kan vittna om att de vill ha mer samtal, kunna sitta tillsammans med någon annan och göra något annat, kunna vara mera ute, kunna vara ute och göra saker med mera. Äldre känner sig ensamma. I en tid i livet där man skulle behöva umgås med andra dras detta undan. Tyvärr får inte hemtjänstpersonalen denna fina möjlighet utan pressas stenhårt hela tiden. Inom sjukvården kan patienter vittna om att de får en fin vård av sjuksköterskor och undersköterskor men de ser att personalen är stressad och går på knäna. Här får inte heller personalen möjligheten att kunna ge mer av sin tid till patienterna. Istället pressas de allt mer.

Det här är en ohållbar situation som det måste bli ändring på. För att vi ska kunna få en bättre välfärd gäller det att det anställs mer personal samtidigt som förändring genomförs rörande arbetsmiljö, arbetsvillkor, lön och anställningsförhållanden. 100 000 välfärdsanställda saknas. Hade alla dessa anställts hade arbetslösheten sjunkit samtidigt som kvaliteten hade ökat i välfärden. Äldre hade sluppit att vara ensamma och isolerade. Fler personer inom sjukvården hade kunnat vårda och ge omsorg. Mer personal i förskolan ger mindre barngrupper med mer tillgång till pedagoger och barnskötare. Fler lärare kan anställas.

Sanningen är den att när nu välfärdens anställda går på knäna drabbas vi alla. Det är dags att se till så att de anställda slipper springa på sina knän, slipper bli stressade, slipper slitas ut, slipper få en dålig lön, slipper dåliga anställningsförhållanden, slipper dålig arbetsmiljö och slipper system som trycker ned dem. Det är dags för förändring till det bättre.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar