måndag 6 april 2015

Vilse i pannkakan

Sverige och Europa 2015. En kontinent som arbetar hårt för att finna sig själv och vilken väg den ska gå in i framtiden. Här har utvecklats en kamp för att kunna klara av sin vardag och överleva i fattigdom, att undvika att hamna i fattigdom, att göra vad man kan för att bygga sig en framtid, att se sin framtid raseras framför sig, att ständigt oroa sig för hur det ska gå för en själv, sin familj, vänner och släktingar. Om detta kämpar människor med varje dag.

Det har utvecklats en verklighet i Europa som många för 20-30 år sedan inte trodde var möjlig. Vår kontinent har gått ifrån att vara en plats där de sociala skyddsnäten och välfärden hade en naturlig plats till att i dag människor är utlämnade till sig själva att klara sin egen vardag och samhället har lämnat för avbytarbänken.

Massarbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer runt om i Europa. Ojämlikheten har blivit vardag. Fattigdomen har brett ut sig där människor från olika länder åker i väg till andra inom EU för att finna någon form av inkomst. Välfärden har urholkats. Människor ställs och spelas ut mot varandra. De som har arbeten är mer stressade än någonsin, har fått försämrade anställningsförhållanden och arbetsmiljö. Oron är mycket hög.

I allt detta försöker varje person omorientera sig för att kunna finna en ny väg framåt. Det letas febrilt efter partier som kan skapa detta. Det här är något nytt som de gamla partierna måste orientera sig i och skapa en ny politik för. Tyvärr sker i det. Istället lockar högerextrema partier, liksom populistiska partier, väljarna med löften om att återskapa något som inte går att återskapa och att peka ut EU, invandrare och andra människor som skyldiga till detta. De lockar många väljare. Inte för att dessa partier egentligen har ett program som väljarna gillar utan för att de andra partierna har inte fångat detta och kör i gamla hjulspår anser väljarna. Inte ens i det senaste EU-valet lyckades S i Europa vara den samlade kraft som kunde få en majoritet att ställa sig bakom partiet.

Det är därmed dags för förändring.

På en vilsen kontinent är det lätt att ge sig på den som är i underklassen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar