lördag 9 maj 2015

Det som saknades är...

Valet i Storbritannien manar till eftertanke och analys. Det är inte det första valet där ett socialdemokratiskt parti inte når ända fram eller tvingas backa. Runt om i Europa har vi kunnat se hur socialdemokratin har fått backa i land efter land. Från att ha varit ett statsbärande parti som haft regeringsmakten och varit 40-procentspartier till att sitta i opposition eller styra med andra och vara kring 20-30-procentspartier. Det är anmärkningsvärt med tanke på den djupa kris Europa är i. Vad som behövs nu är en förändring.

I valet i Storbritannien valde Labour att gå på offensiven med ett lite mer vänsterbetonat program. En analys gjordes utifrån de fakta som finns. Partiet kom fram till att finanskrisen 2008 har satt djupa negativa spår i landet, en analys som stöds av många britter Ojämlikheten har ökat, fattigdomen har fördjupats, barn lever i fattigdom och många kan inte äta sig mätta, arbetskraften utnyttjas medan de rika blir allt rikare och finansbolagen skördar framgångar på välfärdens och människors bekostnad. En satsning på sjukvården och skolan låg som viktiga satsningar. Med andra ord fanns det en bra grund att bygga ett politiskt budskap och berättelse utifrån. Trots detta förlorades valet. Varför?

Det finns många som vill komma med förklaringar i detta läget men det finns faktiskt statistik som inte har kommit fram men som finns här och här. Den visar att Labour ökade med 1,5 procent, tog 22 nya platser men förlorade 48 stycken (de flesta i Skottland) samt vann sju nya platser i London. Det grundläggande budskapet verkar ha uppskattats. Vad saknade då Labour?

För trots försämringar i Storbritannien som alla kan se och de flesta tycker är fel vann de konservativa och bildar en majoritetsregering. Det jag kan se var ett av Labours stora problem var att det inte fanns någon som på ett tydligt sätt kunde ge britterna den berättelse de behövde för att se att Labour inte bara förstår sin samtid men också framtiden och har förslag för hur dagens problem ska lösas. Kort sagt så saknade Labour en Håkan Juholt.

I Sverige hade vi en liknande utveckling som fanns i Storbritannien. Finanskrisen 2008 gjorde att försämringarna ökade och blev tydliga för var och en. Alliansen kunde utnyttja krisen och visa sig regeringsdugliga. Den sidan styrde den politiska dagordningen och berättelsen om Sverige. Den rödgröna sidan var oförmögen att föra fram en annan berättelse. Istället låg man nära alliansens bild men valde att på vissa punkter ställa sig lite till vänster. Alliansen vann valet och kunde skörda fina framgångar i opinionen.

Alliansen, liksom de konservativa i Storbritannien har gjort, styrde den politiska dagordningen och det såg ut som att den sidan skulle kunna cementera sin makt bland väljarna. Då inträder Håkan Juholt. Med ett nytt sätt att berätta om Sverige, att fånga upp den ilska som folk kände över förändringarna, att beskriva verkligheten så att folk kände igen sig tog Håkan Juholt och socialdemokraterna över den politiska agendan. Förslag lades som hade till syfte att lösa problemen men de knöts också till berättelsen. Socialdemokraterna belönades med allt mer stigande opinionssiffror.

Vi socialdemokrater ska tacka Håkan Juholt. För utan hans tal, retorik och vilja till förändring genom ett mycket mer aktivt samhälle och problemformuleringar hade S inte fått det valresultat man fick. Det hade garanterat legat lägre. Den omsvängning av det politiska samtalet som skedde med Håkan Juholt kunde Stefan Löfven bygga vidare på.

Det Labour därmed har saknat är just en person som kan sätta en berättelse, som vill visa att samhället kan göra så mycket mer och att du som individ ska få leva i och använda dig av detta samhället för att kunna bygga dig en bra framtid. Labour har inte kunnat utnyttja den ilska och irritation som finns över det rådande samhällsklimat och utveckling som sker.

Jag är övertygad om att ska socialdemokraterna i Europa kunna bli den kraft som väljarna sluter upp bakom behövs det en samlad berättelse med tydliga budskap och framtidsvision. Socialdemokraterna har en politik som gör att vi människor blir vinnare, inte marknaden och de som tjänar pengar som gräs. På lokalnivå i Sverige hittar vi vägarna framåt, ett sådant bra exempel är S i Ystad. Det är därmed dags för förändring.

1 kommentar:

  1. Jag håller med om Juholt. Han är betydligt bättre än Löfven vilket jag vill lägga till.

    SvaraRadera