söndag 31 maj 2015

För de få?

I år är det sju år sedan som den ekonomiska krisen slog till mot Sverige och Europa. Även om vi drabbades mindre än våra vänner i Europa och runt om i världen är finanskrisen fortfarande något som minskar våra möjligheter, skapar och befäster oro, har cementerat arbetslösheten på för vårt land höga nivåer, som har lagt starka band på världsekonomin vilket gör att tillväxten är mycket lägre än den borde vara, som har stoppat upp nödvändiga förändringar av vårt samhälle för att vi ska kunna klara av de globala klimatförändringarna och försämrad miljö.

Vi kan se hur skolan försämrats och elevernas resultat beror mer på från vilken familj de kommer än skolans investeringar i dem. Omsorgen och vården urholkas på nödvändiga resurser och personal, personal som inte bara går på sina knän utan får kämpa sig fram på glashalt underlag iförd endast pik och dubbar. Färre anställda ska klara av allt mer. Socialförvaltningarna är nedtyngda av invånare i vårt land som är i desperat behov av hjälp för att kunna klara sig i ett allt mer kallt samhälle där något har brustit.

Hårt arbetande familjer i Sverige är oroliga över hur ekonomin ska gå ihop, att deras barn får en jättebra förskola och skolgång, om de går ut i vuxenvärlden ur en styrkeposition och får arbete eller fastnar i arbetslöshetens hårda järn. En oro över om deras föräldrar får den äldreomsorg och sjukvård som de så väl behöver. Om de får en bra pension att kunna leva för. En oro över hur de själva ska klara sig då de gör allt det samhället kräver av dem men där utfallet verkar bli litet.

Svenskarna ser hur ojämlikheten breder ut sig och att vi är ett land där klyftorna ökar snabbast bland världens rika länder. En ojämlikhet som slår igenom på alla nivåer och bland alla människor. Ingen förskonas. Antingen tillhör du den stora skaran människor som är förlorare eller den lilla maktelit som har skapat utrymme för att kunna berika sig själv genom att ha skapat ett system som gynnar dem framför oss andra. Ojämlikheten sliter sönder vårt samhälle och ställer var och en av oss mot varandra. Vi får slåss för det lilla som finns kvar och försöker bevara det vi upplever vara bra. Skillnaden är att vi inte vill att någon annan ska ha det för då riskerar vi själva att blir förlorare. Här drar vissa partier nytta av detta gissel och spelar ut oss mot varandra i hopp om att kunna få makt. EN makt som kommer att förstärka och bevara det samhälle som finns nu.

Vi måste nu en gång för alla besluta oss för om det är detta Sverige som ska fortsätta att existera eller vi vill ha en förändring som ändrar den väg vi har slagit in på. Där passivitet och kampen om "boxens" begränsningar gör att vi får nöja oss med det som finns, där morgondagen verkar vara än mer pessimistisk än nuet och människor inte tillåts drömma och förverkliga sina drömmar.

Det är nu dags för oss att välja vilka vi är, vilka vi vill vara och vad det är för samhälle som vi vill bygga under de närmsta årtiondena i Sverige. Ska vi välja ett samhälle för de få som det går otroligt bra för, där klyftorna och ojämlikheten ökar, där de flesta av oss kan bara drömma om vår framtid eller ska vi välja ett samhälle som vi skapar där alla vi får det bättre och chanser ges till alla som anstränger sig? Som möjliggör klassresor? Ska vi möta det som händer utifrån rädsla och oro eller utifrån att vi i Sverige ska klara av det, dra nytta av det och se till så att varje svensk kan trygga sin egen och sina barns och barnbarns framtid på en planet som vi lever i samklang med?

Vill vi ha ett samhälle som ställer enskilda människor och grupper mot varandra, där avundsjuka och hat ger näring, där vi ser med misstanke mot andra och har en inställning att andra har inte här att göra? Eller vill vi skapa ett samhälle där vi tar tillvara vår gemenskap, där var och en av oss ges möjlighet att kunna förverkliga de egna drömmarna samtidigt som vi hjälper andra att göra det samma, där vi återtar makten ifrån en maktelit som hellre ser till sig själva än hårt arbetande svenskar som gör allt vad de kan för att göra rätt och det samhället kräver av dem? Där samhället och marknaden arbetar åt oss och inga andra?

Det är detta som de närmsta åren handlar om. Det är detta som valet 2018 kommer att handla om. Det är vad framtiden handlar om. Det är vad det är för Sverige som vi vill ha. Hur vi vill göra avgörs nu. Det är därmed dags för förändring.

Katrine Marcal skriver om att det är dags att S rycker upp sig. Magdalena Andersson om hur ett ojämlikt samhälle skapar klyftor och fiendeskap mellan grupper med rasismen som grund. Arbetet tar upp att socialdemokraterna har en tydlig politik nu efter kongresshelgen. Nils Erik Lindblom om en karta inför framtiden.

1 kommentar:

  1. Så du menar att ditt parti som sitter i regeringsställning nu inte behöver åstadkomma något innan nästa val?

    SvaraRadera